Bildningsuniversitetet
Övergången från julfred till arbetsfred
på jobbet har gett tid att fundera på
det egna arbetets innehåll och det
som sagts om universitetsutbildningen.
Universitetens autonomi och
välskött arbete har gett upphov till flera nya analyser såsom sig bör. Bildningsuniversitetet hör till de
begrepp som behöver konkretisering efter universitetsreformen,
där strukturerna fick företräde.
Den dåvarande undervisningsministern Sari
Sarkomaa konstaterade i sitt svar på en interpellation
gällande universitetsreformen 21.5.2008: ”Universitetet
har också en djupare mening med sin existens
[...] bildningsuniversitetet värnar om nationens
andliga och kulturella liv. I universitetslagen står
inskrivet att universiteten i enlighet med det humboldtska
idealet har till uppgift att främja bildningen
och medelst forskning fostra de studerande att tjäna
fosterlandet och mänskligheten. Denna uppgift bara
förstärks i och med den nya universitetslagen.”
Också EVAs rapport Konsumentmedborgarna
kommer från år 2010 konstaterar: ”Tidigare ville
finländaren i sitt jobb kunna allt om litet. Nu tror
redan hälften av människorna i arbetsför ålder att ett
mångsidigt kunnande är nödvändigt. Allmänbildningens
betydelse ökar.”
Utvecklandet av universitetsväsendet har förutom på
strukturella reformer fokuserats på en konkurrens
om ett effektivt och resultatrikt sätt att sköta utbildningen
och forskningen. Enligt Kirsi-Mari Kallio som
nyligen disputerade vid Åbo universitet upplever
personalen att UKM:s resultatstyrning leder till ickeändamålsenlig
verksamhet såsom fabricerade resultatmätare
och ökad byråkrati.
Vad avses då med den vetenskapliga och konstnärliga
bildning som universiteten enligt universitetslagen
bör främja — i en tid som bl.a. präglas av
prestationsmätning och effektivitet samt ett alltmer
pluralistiskt samhälle?
Det lönar sig att ständigt fundera på varför
allmänbildningen har ett självvärde för människan. Samtidigt kan bildningen anses ha ett instrumentellt
värde. Att i allsköns ro nagelfara vetenskapen, diskutera
etik och värden, umgås internationellt, studera
främmande språk — dessa och andra gärningar
som stöder bildningen hjälper oss att ta ställning till
nya utmaningar och det ändlösa informationsflödet.
Alla universitetsanställda ansvarar för universitetens
bildningstradition och dess vidareutveckling.
Om vi vill upprätthålla bildningen bör de anställda
i samarbete med universitetsledningen se till att
bildningsuppgiften står inskriven i strategierna och
undervisningsplanerna. Att omsätta detta i praktiken,
att främja bildningen, är lärarnas och forskarnas
uppgift som de sköter tillsammans med studenterna,
stödda och uppmuntrade av ledningen.
På institutionerna råder bildningens och lärdomens
anda. Men vi har även fått höra tråkiga nyheter med
jämna om än långa mellanrum. Vid universiteten
finns fortfarande institutioner där avvikande åsikter
eller kritik inte tåls. Det är komplicerat att leva i en
enhet där man lever annars än man lär.
Beträffande universitetsreformens målsättningar
konstaterade minister Sarkomaa även följande:
”Vid ett gott universitet har läraren mer tid för varje
student. Studenten har möjlighet att studera på heltid.
Vid ett gott universitet slösar forskaren inte sin
tid på att skriva ändlösa stipendieansökningar, utan
personalpolitiken är långsiktig. Vid ett gott universitet
har professorn tid för kärnuppgifterna: forskning
och undervisning.”
Seppo Sainio
ordförande,
Förbundet för undervisningssektorn vid universiteten YLL
- Painetussa lehdessä sivu 5
|