Ledare

Frihet att forska

I år firar Finland sin självständighet. Med självständighet förknippas många begrepp, av vilka ett av de mest centrala är frihet. Autonomi samt frihet i undervisning och forskning hör också till universitetets grundval.

I sin ramria i slutet av april försöker regeringen finna tilläggsanslag till utbildning, forskning och innovationssystemet. Kapitalplaceringar i högskolor är ett sätt att trygga grundforskningen och den forskningsbaserade undervisningen, eftersom kapitalisering låter universiteten besluta över användningen av kapitalinkomsterna.

Regeringen söker också medel för att förstärka forskningsresultatens effektivitet och möjligheterna att utnyttja dem kommersiellt. En lösning kan vara att beakta dessa målsättningar då forskningsfinansiering delas ut.

Om forskarna och vetenskapspolitiken syns i den samhälleliga diskussionen ökar det för sin del vetenskapens och forskningsrönens användbarhet. Detsamma gäller också användningen av forskningsresultat som underlag för beslutsfattandet.

Investeringar i forskning och samarbetet med företag står i relation till mängden innovationer. Om man överbetonar vikten av att kommersialisera forskningsrön leder det dock till en risk att vetenskapsgrenarna behandlas ojämlikt. Sin egen viktiga roll i den tillämpade forskningen har också yrkeshögskolorna som samarbetar med företag och andra instanser inom forskning, utveckling och innovationsverksamhet.

Det är förståeligt att finansiärerna dvs. staten och medborgarna förväntar sig att forskarna sätter sig in i teman som finansiärerna finner angelägna. Men om beslutsfattarna börjar styra forskningen strategiskt är det ingalunda självklart att det leder till en stark tillväxt i nationalekonomin eller en konkurrensfördel. Styrningen baserar sig på samma vetskap som alla aktörer globalt har tillgång till.

Som sitt gebit har universiteten utbildning och grundforskning. Dessa tillsammans med samhällelig växelverkan är universitetens sätt att verka för medborgarsamhället. Även ur nyttosynvinkel är det just grundforskningen som kan leda till genombrott. Forskarna upptäcker nya områden i sin bransch bäst om de inte styrs alltför mycket.

Väsentligt är också sambandet mellan forskning och forskningsbaserad undervisning. Lärarna bedriver ofta såväl grundforskning inom sitt ämne som forskning med utveckling av undervisning och inlärning som mål.

Lärarnas insats inom forskning är värdefull med tanke på undervisningens kvalitet, även om lärarna inte nödvändigtvis bedriver internationell toppforskning. I en undervisningsbetonad uppgift är det inte lätt att nå framgång då det gäller att ansöka om konkurrensbaserad finansiering. Investering i grundforskning är lika med investering i högklassig utbildning.

Ett stort antal undervisningstimmar och ständig strukturell utveckling splittrar ställvis den ringa forskningstid som ingår i undervisningsuppgifter. Behovet att trygga lärarnas möjlighet till forskning har lett till minskad kontaktundervisning, större grupper och mer självständiga studier. Feedbacken från studenterna visar att undervisningen uppskattas: man vill trygga också undervisningsresurserna, allt lär man sig inte från böcker eller genom att fördjupa sig i fenomenet med studiekompisen. Även den som ansvarar för utbildningen bör söka svar på denna utmaning i samarbete med lärare och studenter.

Universitetens centrala uppgift är att främja fri forskning samt vetenskaplig och konstnärlig bildning och ge forskningsbaserad akademisk undervisning. Lagtexten utgör ett starkt rättesnöre i arbetet för ökade resurser för utbildning och forskning.

---