Ledare

På tröskeln till något nytt

Det nya året inledde ett nytt årtionde. I slutet av det gamla presenterade Finland sitt förslag till EU-budget. Tyvärr kom planen för en ansenlig höjning av forskningsanslaget för programmet Horizon 2021—2027 inte med i budgeten. Senast nu är det dags att sätta punkt för politiskt hårklyveri över hur den finländska vetenskapen ska få ett uppsving med hjälp av EU-forskningsmedel.

Det nya årtiondets början präglas alltså av regnig vardag. Centrala teman för år 2020 är kollektivavtalsförhandlingarna som inleds i februari, förberedandet av statsbudgeten för år 2021 samt öppen vetenskap och upphovsrätten. Detta är också årtiondet då visionen för högskoleutbildningen och forskningen år 2030 kommer att verkställas.

I kollektivavtalsförhandlingarna deltar huvudavtalsorganisationerna FOSU, fackförbundet Pro och Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL. Universiteten representeras av Bildningsarbetsgivarna. Arbetsmarknadssituationen överlag har sedan hösten varit exceptionellt svår. FOSUs nya förhandlingschef för universitetssektorn Katja Aho står inför en stor utmaning. Jag är övertygad om att hela universitetssektorn unisont vill önska framgång åt våra förhandlare – Vi är universitetet 3.0.

Under våren förbereds också nästa statsbudget. I höstas återinfördes universitetsindexet i budgeten samtidigt som universiteten beviljades tilläggsfinansiering på 40 miljoner. Pengarna verkar dock riktas till främjandet av livslångt lärande och produktion av examina. De medel som reserverats för forskning och utveckling räcker inte till då målet är att FoU-verksamheten ska utgöra 4 procent av Finlands bruttonationalprodukt. Vårt FoU-underskott är i miljardklass. Att uppnå fyraprocentsnivån till år 2030 förutsätter kontinuerliga offentliga och privata insatser på några miljoner euro – varje år – under tio års tid.

Förutom beloppet bör universiteten oroa sig för medlens kvalitet. Att låta medlen splittras på olika projekt är ineffektiv resursanvändning. Universiteten är inga underleverantörer av utredningar. De är en högborg för kunnande och bildning, och i denna roll bör de utvecklas framöver. Deras ställning och autonomi skulle i hög grad förstärkas av en ansenlig kapitalisering. Varje euro som kapitalet producerar bidrar till allt större autonomi för universitetet.

Aktuella frågor är också öppen vetenskap och parallellpublicering av referentgranskade vetenskapliga artiklar. Principen är eftersträvansvärd, dock med vissa reservationer. Grundlagen och lagen om upphovsrätt tryggar forskarens rätt till egna alster och deras ekonomiska utnyttjande. Forskaren har rätt att besluta om publiceringen av sitt verk det sätt och via den kanal hen själv valt samt hur upphovsrätten uttnyttjas ekonomiskt. Likaså har hen rätt att låta bli att publicera sitt verk. Universitetssamfundet bör inte tillåta struntprat om att någon annan än forskaren själv har rätt att ta beslutet om upphovsrätten.

Den mest synliga helheten som ska genomföras under detta årtionde är Visionen för högskoleutbildningen och forskningen år 2030. Målsättningarna är många: världens mest kompetenta arbetskraft, mångsidig högskoleutbildning och digital servicemiljö, samarbete och öppenhet som resurs, världens bästa inlärning och inlärningsmiljöer, högskolorna till Finlands bästa arbetsplatser. Målen är uppsatta på så sätt att man inte kan vara oense om dem. Jag vill dock kritisera verkställandet. Ledarskapets första grundregel är att uppgifterna ska få realistiska resurser. Om resurserna inte är tillräckliga ska uppgifterna minskas. Det är ansvarslöst att ge universiteten tilläggsuppgifter utan extra resurser och i stället bara uppmana till kreativitet.

Till sist glada nyheter. År 2021 blir temaåret för forskningsbaserad kunskap. För vetenskapssamfundet öppnar sig en ny möjlighet att synliggöra sin verksamhet. För att stärka samarbetet har UKM, Finlands Akademi och Vetenskapliga samfundens delegation lanserat ett projekt för att stödja temaåret. Det lönar sig att vara med.

---