Konkurrens on
högsskoleexamina

Regeringen har i sin utvecklingsplan för utbildningen slagit fast höga siffror som målsättning för antalet utexaminerade från högskolorna. Ökningen av antalet utexaminerade ökar kraftigast i yrkeshögskolorna och redan nästa år förväntas antalet utexaminerade från yrkeshögskolorna vara större än antalet från universiteten. Som vi vet har en yrkeshög- skole-examen status av lägre högskoleexamen och regeringen vill införa en påbyggnadsexamen till denna som skulle ha status av högre högskoleexamen.

I Finland finns det 20 universitet och ca 30 yrkeshögskolor. Dessa har kapacitet att ge 70% av befolkningen högskoleexamen. En annan fråga är sedan om det är vettigt att utnyttja denna kapacitet till fullo eller om man nu även borde värna om att stärka yrkesutbildningen på andra stadiet. Det förefaller som om det skulle råda delade uppfattningar om var industrin vill sätta sin högsta prioritet: god utbildning på andra stadiet eller en satsning på påbyggnadsexamen i yrkeshögskolorna. Det är uppenbart att det inte kan finnas akademiska jobb för 70% av befolkningen.

I den rapport som Rådet för yrkeshögsklornas rektorer (ARENE) gett ut i november poängteras att det i princip finns tre vägar för fortsatta studier för dem som avlagt en yrkeshögskoleexamen. Det är 1) studier i universitetens traditionella program, dvs. den nuvarande modellen. Universitetsfolk har talat för denna modell, men yrkeshögskolornas representanter framhåller att yrkesprofilen något fördunklas, då den utexaminerade får en universitetsexamen och dessutom blir studietiden lång, då studierna i yrkeshögskolan inte till 100% kompenseras av universiteten. 2) Universiteten skapar Masters-program för utexaminerade från yrkeshögskolorna. Detta skulle i viss mån göra universiteten mera yrkesanpassade, vilket kunde medföra att tvåpelarsystemet börjar urhålkas. Man bör beakta att regeringen redan fattat sitt beslut om att en påbyggnadsexamen skall skapas och man söker nu modeller för hur detta skall göras. 3) Yrkesanpassade studier handledda av yrkeshögskolornas lärare. Studierna skulle i huvudsak utföras i förvärvslivet. Det är denna modell man gått in för.

De arbetsgrupper som undervisningsministeriet tillsatte för några veckor sedan har utarbetat program för påbyggnadsexamen i teknik och trafik, handel och adiministration samt hälso- och sjukvård. Yrkeshögskoleexamen med dess påbyggnadsexamen skall omfatta 200 sv och då grundexamen omfattar 140 - 160 sv kommer påbyggnaden att omfatta 40 - 60 sv. I kongruens med Bologna-avtalet talar man om en Mastersexamen som föreslås ha status av högre högskoleexamen. Det är mot detta universitetsfolk protesterar. De slutliga besluten är inte fattade, men de är nära förestående.

Då yrkeshögskoleexamen får en påbyggnadsexamen, som bygger på problemställ- ningar från arbetslivet och som är helt yrkesorienterad samt även regionalt anpassad, kommer den att skilja sig från universitetsexamen och de två utbildningssystemen kan hållas isär. Konkurrensen mellan systemen hårdnar dock, emedan båda examina föreslås få samma formella status. Det uppstår konkurrens om resurser och det uppstår konkurrens om arbetsplatser bland de utexaminerade. Man har tänkt sig att 10-15% av en årskurs skall beredas plats för fortsatta studier. Ansökan om studieplats sker efter 2-3 års arbetserfarenhet och fortsättningsstudierna avläggs under 2-4 år vid sidan av förvärvsarbetet. Här står vi. Den ena pelaren i vårt tvåpelarsystem står på en vetenskaplig eller kostnärlig grund och det andra på en yrkesinriktad.

Exempel från utlandet visar att man inte lyckats hålla de båda utbildningssystemen isär, men det bör trots detta vara en central målsättning för Finland att hålla dem isär. Detta är till fördel för arbetslivet med beaktande av den mångfald av arbetsuppgifter som står till buds. Vi kommer att få en konkurrens mellan systemen, men den skulle bli mördande om systemen smälts ihop.

Björn Fant
ordförande
Forskarförbundet