Ansvariga efterlyses

I början av förra hösten skickade Professorsförbundet ut ett brev till universitetsrektorerna. I brevet konstaterade förbundet att de resultatmålsättningar som undervisningsministeriet satt upp för åren 2001-2003 står i konflikt med universitetens basresurser. I och med resultatavtalet skulle universiteten förpliktas till nya överdimensionerade målsättningar beträffande antalet examina genom att spela ut dem mot varandra utan att finansieringen i sin helhet skulle öka. Det att målsättningarna inte kommer att uppnås har dock sanktionerats, vilket innebär att överdimensioneringen till sist kommer att leda till en minskad helhetsbudget för universitetens del.

Universitetsrektorernas råd hade redan fört diskussioner kring samma problematik. I början av året tillkännagav rådet sitt missnöje offentligt i och med att rektorerna meddelade att de skulle vägra att underteckna sådana resultatavtal som i förhållande till budgeteringen var ordentligt överdimensionerade.

Undervisningsministeriet hade tillsatt en arbetsgrupp för att kartlägga den situation som universiteten med en allt svagare basfinansiering har råkat ut för. I slutet av förra året konstaterade arbetsguppen att basfinansieringen behöver en justering på sex hundra miljoner mark, men dess för-slag gick slutligen ut på att öka finansieringen årligen med hundra miljoner under sex års tid. Representanten för finansministeriet inlade dock reservation mot förslaget, hänvisande till budgettekniska orsaker.

Nästa år kommer undervisningsministeriets budgetram att öka med två miljarder mark, men ökningen kanaliseras ingalunda till universiteten, fastän deras finansiering för både undervisningens och forskningens del ligger tiotals procent under OECD-ländernas medeltal.

Forskningen och produktutvecklingen har fått allt mera pengar från både offentliga och privata källor. En del av dessa pengar har också kanaliserats till universiteten. I professorernas arbete har detta lett till att en allt större andel av finansieringen måste skaffas utifrån, något som förutsätter inte bara en vetenskapligt konkurrenskraftig forskning utan också ett kommersiellt utnyttjande av den-samma. I dag utgör den externa finansieringen en förutsättning för universitetens verksamhet och möjliggör på så sätt att det som studenterna har fått löfte om även förverkligas.

I pressen har man i både ledare och insändarbrev presenterat sådana avigsidor som universitetens underdimensionerade basfinansiering leder till såväl på kort som i synnerhet på lång sikt.

Studenternas och de universitetsanställdas historiska gemensamma uppträdande i offentligheten och den imponerande demonstrationen i slutet av april har betonat den allvarliga oron för situationen. Det kom tydligt fram att det verkligen finns en gemensam vilja att kämpa för uppnåendet av examens- och forskningsmålsättningarna, bara de nödvändiga resurserna för detta garanteras.

I början av maj träffade representanterna för studenter och universitetsanställa republikens president Tarja Halonen och finansminister Sauli Niinistö. Vid detta tillfälle konstaterades det att situationen med tanke på universitetens verksamhet har blivit ohållbar. Det uttrycktes också ett hopp om att situationen kommer att förbättras såväl genom årets tilläggsbudget, det sk. framtidspaketet, som i budgeten för nästa år.

Förhoppningsvis är undervisningsministeriet så pass orolig för situationen att det justerar universitetens basresurser dels genom den nyfördelning som håller på att ske inom den just utvidgade budgetramen, dels genom att utvidga budgetramen även i framtiden. Olika prioriteringar inom budgetramen har lett till universitetens miserabla basfinansiering, och om samma motiveringar för prioriteringarna fortsätter att gälla, är det faktiskt just finansministeriet som i framtiden skall lösa olika problem kring universitetens basresurser.

Universitetens knappa basfinansiering har fått ovanligt mycket publicitet, och dess justering har krävts i ett flertal ställningstaganden och åsikts- yttranden. Riksdagens bildningsutskott och samtliga partier har upprepade gånger förklarat sig understöda en förbättring av situationen. Men det förblir fortfarande oklart vem som skall bära ansvaret för besluten, vilkas fulla effekt kommer fram först efter fem år.

Universiteten är resultatansvariga, men det är de som fattar besluten gällande den offentliga finansieringen som bär ansvaret för förutsättningarna för verksamheten. Det vore oansvarigt om universiteten strävade efter att förverkliga sina kvantitativa målsättningar på bekostnad av forskningen och den forskningsbaserade högsta undervis- ningen.

Juhani Keinonen
ordförande,
Professorsförbundet