INPO igen

Det är snart dags igen att på allvar starta ansträngningarna att åstadkomma en inkomstpolitisk helhetslösning, INPO. För fackförbundens centralförbund är det redan å tjänstens vägnar viktigt att satsa på den verksamheten. I det nu rådande systemet hör detta också till huvuduppgifterna. Fackförbunden bör emellertid iaktta vissa relevanta fakta när diskussionerna om INPO kommer i gång.

Jämförelsen mellan tidigare INPO-för- handlingsomgångar och förbundsvisa förhandlingsrundor visar att INPO-uppgörelserna speciellt för tjänstemannaorganisationernas del lett till ett klart bättre resultat än de förbundsvisa omgångarna. Ett lysande undantag är den nyligen slutförda förbundsvisa förhandlingsrundan, men det är väl inte många som vågar tro på att den kan upprepas.

Tjänstemännen är positivt inställda till INPO också av den anledningen att man på detta sätt får statsmakten att vara med vid förhandlingsbordet och att man då samtidigt kan nå indirekta överenskommelser om skattelättnader. Sänkta skatter har väl ingen i den strängt beskattade tjänstemannakåren något emot, men samtigt bör man hålla i minnet att denna samma tjänstemannakår får sin lön av den summa pengar som består av skatteinkomster. En sänkt skattenivå för medborgarna, i synnerhet för tjänstemännen, kan tyvärr innebära ett tryck på att spara in på de offentliga tjänsterna.

Därför är det viktigt att vi först ser till att finansieringen av universitetens basverksamhet är tryggad och därefter startar diskussionen om att genom skattesänkningar underminera basen för finansieringskällan.

Paradoxalt nog kan det just nu kännas speciellt svårt att få till stånd en INPO-uppgörelse, eftersom vi nyligen kunnat enas om en enhetlig nivåhöjning på 3,1%.

Med fullt fog kan man också fråga sig varför man borde arbeta för en INPO-lösning när man genom förbundsvisa förhandlingar kan nå nästan samma resultat. Frågan är lätt att besvara: det är inte alls säkert att det denna gång finns ett förbund som accepterar att ta initiativet. Tyvärr visade det sig också vara svårt att upprätthålla den enhetliga linjen och vi blev tvungna att bevittna flera strejker och
strejkvarsel med därtill hörande dramatiska förlikningsprocedurer. Det är inte önskvärt att arbetsmarknadsuppgörelser växer fram på förlikningsmannens byrå, därför är ett ramavtal, ett INPO-avtal att föredra.

I de inkomstpolitiska uppgörelserna fattas i allmänhet beslut om lönehöjningar enligt den sk. allmänna linjen, om skatter och avgifter samt om den sk. justeringsmånen med vilken branschvisa problem eller förbisedda detaljer korrigeras. Kanske kan man se en paradox också i detta förfarande: å ena sidan kräver man lika mycket åt alla, men å andra sidan vill man i tillägg ha en justeringsmån som ger alla mer än de andra. Systemet har emellertid fungerat bra så många gånger att jag inte kan komma till någon annan slutsats än att vi bör ha INPO igen.

Visserligen kan någon säga att det inte längre är möjligt att nå en INPO-lösning eftersom vissa branscher fått avtal som är längre än ett år och att man för tilläggsåren fått garantier för höjningar över den allmänna linjen. Detta anser jag dock inte vara ett oöverkomligt hinder eftersom dessa "utbrytare" utgjorde en klar minoritet; medlemskåren bestod av ungefär var tionde löntagare. Att hantera löneglidningar i efterskott har dessutom varit svårt för envar. Det är också ett argument för en fördomsfri inställning till INPO.

Vad gäller de målsättningar som Universitetslektorernas förbund uppsatt för sin intressebevakning kan följande nämnas: att förbättra tillämpningen av arbetstidsavtalet i riktning mot de ursprungliga intentionerna, att få en avtalsenlig tillämpning av villkoren för den sk. mellankategorin i tjänstestrukturen i Helsingfors-avtalet och att det i anslutning till detta tas i bruk sporrande löneelement i hela den utsträckning som står inskriven i avtalet. Det är självklart att vi inte kan godta några som helst besparingsåtgärder som gäller universitetslärarnas löner. Vi stöder projektet "öka universitetens basfinansiering" och konstaterar med tillfredsställelse att det arbetet fortskrider under gynnsamma omständigheter.

Vesa Kulmala
ordförande
Universitetslektorermas förbund