Undervisningen i focus

För tillfället förs det en livlig debatt om undervisningsfrågor. Utbildningen utgör ett av tyngdpunktsområdena i regeringsprogrammet och utbildningsfrågorna ligger oss nära om hjärtat. Vilken inriktning skall utbildningen ha? Vad önskar sig näringslivet och hur skall prioriteringarna i finansieringen göras? Frågorna är många.

Det ekonomiska välståndet är beroende av ett fungerande utbildningssystem vilket konstateras i den nuvarande regeringens programförklaring: "Finlands och finländarnas framtid är starkt beroende av kompetensen och av förmågan att utnyttja kompetensen och skapa nya innovationer". Genom en satsning på utbildningen kan man uppnå de uppställda målen. För universitetens del kan man i nästa års budget se en ökning på totalt närmare 400 miljoner mark i förhållande till nuvarande år, men vi har fortfarande en stor eftersläpning i resurseringen pga nedgången under depressions-åren, samtidigt som antalet examina förväntas öka med 26% under följande, treåriga avtalsperiod.

Universitetsfolk talar gärna om pengar eller bättre om bristen på dessa, emedan nedgången känns på ett påtagligt sätt. Men pengar är inte det enda saliggörande. I universitetsvärlden har vi krav på att få en snabbare genomströmning av studenter utan att examens kvalitet sänks. Kvalitetskravet är något som vi själva måste sätta upp. Ett universitet som börjar pruta på kvalitetskraven får snabbt ett dåligt rykte. En akademisk examen skall vara en garant för gediget kunnande. En annan sak är sedan om man överlag går inför en kortare studietid för t.ex. doktorsexamen. Den enligt Bologna-avtalet skisserade, totala studietiden 8 år för en doktorsexamen leder automatiskt till en smalare inriktning.

Hur kan man möta kraven på en utbildning som både skall ha djup och bredd samt vara både teoretisk och praktisk? Näringslivet önskar sig mera tillämpningar i de akademiska studierna samtidigt som man önskar sig utexaminerade med en större bredd i kunnandet. Man skall förstå sig på företagsamhet, behärska IT, ha utmärkta kommunikationsfärdigheter och vara språkkunnig samt givetvis vara insatt i ett specialområde som är intressant för företaget. Universitetsutbildningen, som tidigare var inriktad på att utbilda tjänstemän för statsapparaten, har fått nya utmaningar.

Universitetsutbildningens styrka ligger i en gedigen teoretisk utbildning. Basen i denna utbildning har vi skäl att hålla fast vid. De framtida utmaningarna kan vi med säkerhet inte för-utse och därför är den vetenskapligt teoretiska grunden viktigare än en vinkling mot ett smalt, tillämpat område. Vi behöver dock en kontakt med tillämpningarna för att studenterna skall få de praktiska erfarenheter som efterlyses. Tillämpningarna kan vi söka på olika sätt beroende på området. Man kan t.ex. i övnings- eller examensarbeten gå in på tillämpade områden. Resurser, pengarna behövs för att skaffa den modernaste utrustningen och för att individualisera undervisningen, dvs för att ha kvalitet i utbildningen.

Studenterna har en känsla för vad som ligger i tiden och jag har den åsikten att det är viktigt att ge stora friheter åt studenten vid kursval och val av studiemetod. Man lär sig via egna erfarenheter. Intresse och engagemang leder till kunskap av högre kvalitet än den som mekaniskt inlärs. För att möta framtidens utmaningar bör vi ge studenterna ett stort med-inflytande i kursval och kursplanering vilket samtidigt betyder en satsning på studentcentrerade undervisningsmetoder.

Björn Fant
ordförande
Forskarförbundet