Internationell rekrytering

Universiteten har alltid varit internationella, låt vara att det i hög grad har varit de nationella behoven som har lett till grundandet av dem. Numera har universitetens primära målsättning krympt på så sätt att de i stället för att driva nationella intressen verkar som landskapens tillväxtcentra, men det obeaktat är kravet på medlemsskap i det internationella vetenskapssamfundet oförändrat.

Universitetens betydelse som producent och förmedlare av en allt digrare forskningsbaserad information har ökat markant. Den vid universiteten bedrivna forskningen förväntas gagna samhällsutvecklingen genom att forskarna förutsätts att både få fram nya forskningsrön och att informera om internationella forskningsresultat. Målet är att höja bildningsnivån och öka välståndet i vårt land.

Internationaliseringen förutsätter en egen högklassig forskning för att vi skall kunna verka som jämbördiga medlemmar av det globala vetenskapssamfundet.

Ända till andra världskriget hade Finland fasta förbindelser med universiteten i Mellaneuropa, framför allt i Tyskland. Efter kriget fick USA en dominerande ställning i vetenskapen. Dessutom gjorde landet en stark insats för att understöda den vetenskapliga utvecklingen i Finland. Dessa två saker tillsammans gjorde att intresset för ett vetenskapligt samarbete nu riktades mot USA. Under de tre se-naste årtiondena har den europeiska forskningen blivit allt starkare, vilket har lett till ett utvidgat samarbete och lyft Europa till vår viktigaste samarbetspartner inom den vetenskapliga forskningen.

Införandet av datatekniken och datanäten har inneburit det mest betydelsefulla genombrottet i internationaliseringen. I och med detta har internationaliseringen blivit vardag. Det hör till dagliga rutiner att söka information ur globala databaser, att via e-post diskutera med kollegerna i realtid och att ha tillgång till ett gemensamt www-baserat arbetsbord för forskare.

Vad det internationella samarbetet beträffar, kvarstår dock det mest centrala spörsmålet: universiteten och forskningsinstitutionerna måste kunna konkurrera om de bästa begåvningarna, och inte bara i Finland utan också i andra länder.

Nuförtiden kan vi nog erbjuda internationellt konkurrenskraftiga forskningsmiljöer, men en stor svaghet står dock kvar. I Finland tål professorslönerna ingen internationell jämförelse.

Utgående från de behov som vår internationaliserade industri uttryckt har man varit tvungen att skapa vissa system för skattelättnader för att kunna rekrytera utländska experter. Medan den lägre lönegränsen för tillämpandet av skattelättanderna i övrigt har fastställts till 35 000 mark per månad, saknar rekryteringen av personer till universiteten en motsvarande lönegräns.

Detta bevisar två saker. Man medger att det gagnar universiteten om de kan rekrytera internationellt betydelsefulla forskare, och man vill också understöda detta. Samtidigt medger man dock att experterna vid universiteten och inom vetenskapen överlag har lägre avlöning än de personer som industrin behöver.

Medan det har blivit kutym att ledigförklara professurerna på internationell nivå, har universiteten blivit tvungna att locka utländska sökande genom att erbjuda dem en högre lön än vad finländska sökande utlovas. Det är ohållbart om utländskt medborgarskap som avlöningsgrund rankas högre än den vetenskapliga kompetensen.

Nuförtiden präglas professorns arbete starkt av införskaffandet av extern finansiering och av det faktum att det saknas ett system för ledararvode i samband med projekt som finansieras med externa medel. Också allt detta utgör extra hinder för rekryteringen av en utländsk professor och för denna professors verksamhet i det finländska vetenskapssamfundet. Den externa finansieringen innebär ofta förutom en vetenskapligt konkurrenskraftig forskning även ett kommersiellt utnyttjande av forskningsrönen. Därför räknas det som merit i samband med konkurrerandet om forsknings- anslag ifall man känner till de praxis som råder då både de offentliga och de privata finländska samfunden fattar beslut gällande finansieringen av forskningen.

Under de senaste åren har professorslönernas konkurrenskraft blivit allt svagare. Situationen bör rättas till. Detta utgör en förutsättning för en lyckad forskningspolitik och internationalisering inom våra universitet.

Juhani Keinonen
ordförande
Professorsförbundet