Får man ligga
vid universitetet?
Akademisk frihet är ett begrepp som på många
olika sätt kan tillämpas på det akademiska livet.
Förutom att man kräver en akademisk frihet för
universitetet i sin verksamhet kan man även kräva akademisk
frihet för lärarna, forskarna och studenterna. Under
senare år har man dock börjat vinkla begreppet så,
att det är fråga om akademisk frihet under ansvar.
Universitet har ett resultatansvar och man kräver att personalen
förbinder sig vid detta ansvar. Universitets centrala produkter
är examina och forskningsresultat. Vi känner till att
studietiden är lång och att många studenter avbryter
sina studier. Kan man binda studenterna vid universitetets utbildningsansvar?
En färsk undersökning (Studentorganisationernas forskningsfond,
Otus rs 22/2001) utförd på studenter som påbörjat
sina studier 1985, 1988 och 1991 visar att studietiden i medeltal
har varit 7,0, 6,5 och 6,0 år för magistersexamen eller
betydligt över den ideala tiden. Trenden tycks gå mot
kortare studietider, men statsmakten skulle helst se att studietiden
i medeltal skulle vara under fem år för en magistersexamen.
Studietiden är speciellt lång inom humanistiska, naturvetenskapliga
och tekniska ämnen. Av de studenter som påbörjade
studierna år 1988 hade 7,0% av alla i de humanistiska vetenskaperna,
11,5% i de naturvetenskapliga och 10,9% i de tekniska avlagt sin
högre högskoleexamen på 5 år. 25% av studenterna
avbryter sina studier utan att få en examen. Mål och
resultat möter inte varandra.
Orsakerna till den långa studietiden är många.
Den främsta orsaken torde vara bristen på den rätta
motivationen för snabba studier hos studenterna. Dessutom
har man vissa studiesociala orsaker samt även brister i examens
uppläggning och i handledningen. Det är mycket vanligt
att studenterna arbetar vid sidan om studierna. Detta gör
man främst för att man inte vill ta studielån.
Vi har alltså inga krav på en viss studietakt och
detta förhållande har man börjat påtala
i den politiska diskussionen. Samhället har råd att
satsa på studenterna, men man vill inte göra nya satsningar
utan krav på hårdare studietakt. Från studenthåll
påpekas att det bör vara vars och ens sak att själv
avgöra i vilken takt man studerar. Dessutom skaffar man sig
livserfarenhet genom att även ägna sin tid åt
annat än studier.
Den långa studietiden har diskuterats ända sedan 1960-talet.
Oiva Ketonens kommitté framhöll år 1965 under
Kekkonens tid, att innehållet i högre högskoleexamen
borde revideras så att det möjliggör en examen
efter 4 års studier. Dessutom poängterade man betydelsen
av en lägre högskole-examen, som även fanns på
den tiden. Via denna kunde man ge de studenter, som inte hade
motivation eller möjlighet att avlägga en högre
examen, en slutexamen. Sjuttiotalets examensreform avskaffade
lägre högskoleexamen, vilket var ett misstag. Man har
under 1990-talet reparerat detta. Ett annat misstag med den senaste
examensreformen var, att man inte lyckades hålla innehållet
inom rimliga gränser. Antalet kurser och tentlitteraturen
utökades och antalet studieveckor (160) motsvaras inte av
det verkliga arbetet. Undersökningar visar dessutom att handledningen
speciellt i den avslutande fasen eller vid skrivandet av examensarbetet
är bristfällig. Vi lärare bör alltså
bli bättre handledare och vi borde kunna ställa rimliga
krav på examens innehåll.
Den sk. Mustajokikommittén kom år 1998 med ett åtgärdsprogram
i sju punkter. I programmet påpekas handledningens betydelse
och förslag ges för hur denna kan förbättras.
En bättre handledning kräver dock tillägsresurser
vilket också påpekas. Det förslag som dock väckte
mest diskussion var en tidsmässig gräns för studierätten.
Då är vi tillbaka vid moroten och käppen. Har
examen en tillräckligt stor betydelse sporrar den till effektiva
studier. Studenten kanske inte ser det stora steget framåt
som en examen betyder. Det är ju möjligt att få
arbete också utan examen. Ett faktum är dock att karriärmöjligheterna
försämras om man inte har examen. Dessutom har många
anställningar en högre högskoleexamen som kompetenskrav.
Dessa kompetenskrav bygger på det faktum att studierna ger
värdefulla färdigheter för yrket och de utgör
en sporre för fortsatta studier. Undervisningsministeriet
ville i ett skede lindra kompetenskraven vilket är av ondo
med tanke på studiemotivationen. Om vi dessutom kan få
in lönetillägg som belönar en examen kan vi ytterliga
sporra till effektivare studier.
En gång i tiden talade man om att ligga vid universitet.
Det ser ut som om den tiden skulle vara förbi. Vi kommer
att hotas av brist på kunniga arbetare om några år
och detta ställer krav på en snabbare studiegång.
Dessutom är vårt pensionssystem uppbyggt så,
att man borde komma in i förvärvslivet vid 25 års
ålder för att uppnå full pension. Vi söker
alltså moroten för att snabba upp studiegången.
Björn Fant
ordförande
Förskarförbundet
(painetun lehden sivulla 4)
|
