Resultatstyrning - dräng eller husbonde?

Universitetens verksamhet har genomgått stora förändringar under ett enda årtionde. Utvecklingslagstiftningen under åren 1986-96 såg till att resultatstyrningen och kostnadsmedvetenheten snabbt och effektivt slog rot inom universiteten. Samtidigt som universitetslagen av år 1998 gav universiteten en omfattande handlingsfrihet tyglades de stramt av resultatstyrningen.

Det positiva med resultatstyrning och kostnadsmedvetenhet är att de har haft en klar inverkan på utvecklingen av universitetens verksamhet.

Å andra sidan styrs universitetens verksamhet nuförtiden i hög grad av de kalkylmodeller enligt vilka universitetens resurser allokeras. Tillsammans med dessa kalkylmodeller har resultatstyrningen nu upphöjts från dräng till husbonde. I och med den har uppfattningen om universitetens verksamhet blivit snävare samtidigt som verksamheten har produktifierats och diskussionen om resultat ändrats till en diskussion om kvantiteter.

När det gäller att allokera finansieringstillgångarna enligt någon kalkylmodell mäts resultatet långt på basis av antalet examina. Studerandena utgör en tillgång såväl för samhället som för universitetet, och via denna resurs förmedlas det akademiska kunnandet till det omgivande samhället. I enlighet med ett tillspetsat resultattänkande är ändå den examen som en studerande avlagt just den produkt som universitetets budget är i behov av. I och med de samhälleliga förändringarna har också universiteten fått en ny roll, och likaså har både arbetslivet och studerandenas förväntningar beträffande examina förändrats. Resultatstyrningen borde reagera snabbt på dessa för-ändringar, och helst då också på annat sätt än genom att sätta allt fler examina som mål.

Under det senaste årtiondet har man börjat granska universitetens resultat också i ljuset av de resultat som uppnåtts med tillhjälp av extern finansiering. Den instans som beviljat externa medel vill se ett klart resultat redan inom ett par år, så länge finansieringen pågår. Externa medel beviljas oftast de vetenskapsgrenar och projekt som lätt kan konkretisera input-output -tänkandet. Detta leder till att grundforskningen i alltför hög grad har underkastats en kortsiktig strävan efter nytta och resultat. Det kommersiella utnyttjandet av forskningsrönen har börjat spela en synlig roll.

Universiteten håller också på att utvecklas till organisationer som producerar tjänster. Detta exemplifieras av en kraftigt utvidgad vuxenutbildning och fortbildning samt av ökad internationell konkurrens på utbildningsmarknaden. Det nuvarande systemet med resultatstyrning och universitetens starkt begränsade ekonomiska autonomi försvagar avsevärt deras konkurrenskraft gällande t.ex. det internationella utbildningsutbudet och eventuella privata universitet.

I dagens läge är universitetsväsendet överstyrt. Resultatstyrningen borde ge mera rum för universitetens självständiga utveckling och deras svar på framtidens utmaningar.

Förändrandet av resultatkriterierna borde påbörjas i och med utvecklandet av kalkylmodellerna i samband med resursfördelningen. Undervisningsministeriets modell borde lämna mera spelrum åt innehållet i examina i och med att modellen i mindre grad skulle beakta antalet examina. I stället skulle universitetens självständiga strategiska och strukturella utveckling kunna ges mera rum. Den på antalet examina baserade resultatfinansieringen borde ges en mindre framträdande roll, fastän de nuvarande grunderna i det stora hela kan bevaras. Resultatfinansieringen borde påverkas av forskningens och undervisningens kvalitet. Dagens projektfinansiering borde ersättas med av undervisningsministeriet beviljad separat strategisk finansiering.

För att universiteten bättre skulle kunna fastställa sina mål själva, borde de största enstaka kostnadsfaktorerna, såsom utrymmeskostnaderna och de riksomfattande uppgifterna, avskiljas till en separat del av budgeten. Resultatstyrningen och resultatfinansieringen borde anknytas till det hur målen förändrats och resultaten uppnåtts.

Juhani Keinonen
ordförande
Professorsförbunde

(painetun lehden sivulla 4)