Nytt lönesystem?

Arbetsgivaren inom den statliga sektorn tycks ha vinnlagt sig om att få igenom en reform av lönesystemet. I det nya systemet skulle lönesättningen vara baserad på en bedömning av arbetets kravnivå samt av arbetstagarens personliga insats, kompletterad med ett eventuellt resultattillägg. Hur borde vi förhålla oss till detta?

För en tid sedan blev det känt att poliserna hade accepterat ett "anslutningsanbud" på ungefär 9 procent. Skulle detta kanske vara lösningen på den kroniska eftersläpningen av våra löner?

Vi har rätt att kräva att planeringen av reformen sker i en öppen atmosfär, att den utbildning införandet av det nya systemet förutsätter genomförs enligt gemensamt accepterade principer och att arbetsgivaren driver en aktiv och genomskinlig lönepolitik, dvs. att de utlovade lönetilläggen verkligen kan verifieras som reella tillägg.

De instanser som har hand om utvecklandet av det nya lönesystemet bör också få kontinuerlig tillgång till allt befintligt statistiskt lönematerial. Finansieringen av tilläggskostnaderna för övergången till det nya systemet bör garanteras. De lärare som överförs bör med andra ord få högre lön och alla nuvarande lönenivåer bör samtidigt garanteras.

Det är också rimligt att de krav som läraryrket ställer skall bedömas inom ett för lärarna anpassat separat system.

Staten som arbetsgivare har förmodligen bedömt universitetsväsendet som ett både intressant och svårbemästrat mål för en reformering av lönesystemet. Ifall den övriga statliga förvaltningen övergår till nya lönesystem under år 2003 och senast före utgången av år 2004 skulle universiteten förmodligen stå i tur under år 2005.

Nytillträdda unga lärare kommer att få den största nyttan av lönereformen eftersom de tidsbestämda höjningarna enligt planerna bortfaller i det nya systemet. Också problemet med den gamla indelningen av lektorat i högre och lägre löneklass och bedömningen av kravnivån för dessa lektorat skulle försvinna eftersom varje enskild lektorstjänst i det nya systemet skulle bedömas separat. Hur objektivt detta är möjligt att genomföra återstår att se.

Varför vill då arbetsgivaren införa det nya lönesystemet? Meningen är förmodligen dels att ge prefekterna bättre möjlighet att övervaka de anställdas arbetsinsats, dels att få bort automaterna i lönesättningen, dvs. de tidsbestämda höjningarna och ålderstilläggen. Syftet är också att begränsa ökningen av utgifterna inom den offentliga sektorn där löneutgifterna är en central utgiftspost. Man kan bara fråga sig hur det kan vara möjligt att alla får mera lön, speciellt de unga, ingen får mindre lön och trots detta kan löneutgifterna begränsas.

Lönesystemet kan reformeras under förutsättning att det nås en central överenskommelse i frågan. Detta verkar emellertid inte sannolikt och orsaken är att staten som arbetsgivare i förhandlingarna inte kunnat eller velat påvisa statistiska fakta om resultatet av de systemöverföringar som hittills har förverkligats. Vi kan bara gissa oss till varför detta inte skett.

Alla läsare av Acatiimi
tillönskas en Fridfull Jul

Vesa Kulmala
ordförande
Universitetslektorernas förbund

(painetun lehden s. 4)