Resultatstyrningen
under luppen

Vår erfarenhet av resultatstyrningen är inte speciellt lång och den resursfördelningsmodell för basfinansieringen som undervisningsministeriet nu använder kommer att tillämpas till 100% först år 2003. Detta betyder att vi fortfarande befinner oss i en inkörningsperiod vid övergången från det gamla systemet till ett nytt. Som det nu ser ut har resursfördelningsmodellerna kommit för att stanna. Diskussionen kring modellerna fortsätter dock och undervisningsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som skall gå igenom den nuvarande modellen och komma med förslag till förbättringar. Framtiden får sedan utvisa hur modellerna överlever.

Det är viktigt för universiten att kunna ha en långsiktig planering. Universitetens utbildningsprogram är långsiktiga och stora variationer i resurstilldelningen stör allvarligt utbildningen. Det som universiteten alltså behöver är en viss stabilitet. Detta kan man också kalla för en strategisk planering. Den stabila delen i en modell kan överenskommas på olika sätt och dess storlek kan diskuteras. Med den nuvarande modellen för fördelningen av basresurserna fördelas 85 % av statens totala budgetandel till universiteten. I modellen har man en skalningsfaktor (19 %), som beror på universitetens storlek, en examensberoende del (76 %) samt en verksamhetsdel (5 %) som bl.a. innehåller forskarskolorna. Modellen innehåller både antalet överenskomna examina (tyngden 2/3) samt antalet utförda examina (tyngden 1/3).

Antalet överenskomna examina i modellen stabiliserar förhållandena. Med denna andel upprätthåller undervisningsministeriet en stabilitet samtidigt som denna andel ger en möjlighet till styrning. Följden av ett fast pris för examen och en betalning enligt utförda examina skulle vara både över- och underskridningar av undervisningsministeriets budget samt stora fluktuationer i resurstilldelningen. I olika diskussioner har det framkommit att den stabila delen i resursfördelningsmodellen kunde vara större och att resultatdelen kunde vara mera äkta så, att den verkligen belönar dem som gör goda resultat. Resultattillägg kan fås enligt uppvisade goda resultat i forskningen eller undervisningen. Den andel av den statliga finansieringen (15 %) som ligger utanför basfinansieringsmodellen är bl.a. viktiga nationella utbildningsprogram, nationella projekt, nya satsningar o.dyl. I den mån dessa uppgifter bedöms som relativt permanenta kunde de ingå i den stabila delen av universitetens resursfördelningsmodell.

Den föränderliga världen gör att universiteten åläggs nya uppgifter. Dessa är svåra att behärska i en enkel resultatsstyrnigsmodell, där t.ex. endast examina finns med. Nya uppgifter måste föras in som nya strategiska styrmedel. Den arbetsgrupp som i november senste år överlämnade sitt betänkande till undervisningsministern föreslår bl.a. att universiteten skall satsa på engelskspråkig undervisning (15 % av doktoranderna borde vara utlänningar), större student- och lärarutbyte med utlandet samt en effektivare undervisning där handledningen förbättras. Detta skulle finansieras med 25 miljoner euro varav universiteten själva skulle stå för 2/3 genom en omfördelning av resurserna. I det kärva läge som universitetens basfinansiering befinner sig borde man inte ålägga dessa nya uppgifter utan tilläggsanslag för hela uppgiften.

Bologna-avtalet som nu gått över i en Bologna-process, där man diskuterar examens innehåll, berör i högsta grad universiteten. En av de svåraste frågorna i Bologna-processen är grundexamens innehåll och yrkesmässiga status. Vi har redan en 3-årig kandidat-examen, som kan fungera som en modell för en ny grundexamen, men kandidatexamen utgör för tillfället bara ett etappmål inför magistersexamen. En yrkesinriktning av examen kräver en ny uppläggning och införande av nya kurser. Det är kanske inte speciellt svårt att komponera nya kurser, med det svåra är att välja ut vilka av de gamla som kan lämnas bort. Bologna-processen har hittills drivits på ministernivå, men nu börjar det bli dags att i denna få med dem som praktiskt jobbar med utbildningen. De förefaller uppenbart att denna 3-åriga examen även kommer att tas med i resursfördelningsmodellen.

Björn Fant
ordförande
Forskarförbundet

(painetun lehden s.4)