NORDEN I FOKUS
Om resurserna och
hur de fördelas
 |
Liksom i Finland har också debatten om
grundfinansieringen på allvar dragit i gång såväl
i Sverige som i Danmark. Rubriker som "Externa finansiärer hot
mot autonomin" och "Sektorforskning drabbas hårt"
berättar om nuläget i de berörda länderna.
I Sverige är man oroad för att landets plats bland de ledande
kunskapsnationerna är i fara samtidigt som de statliga ekonomiska
anslagen till universiteten har urholkats. Ett annat tema har varit frågan
om hur forskningsresurserna bäst fördelas till universiteten.
Sveriges universitetslärarförbund (SULF) anser att basfinansieringen
(de statliga så kallade fakultetsanslagen) måste ökas.
Åsikterna om vilken finansieringsform som är bäst för
forskningen går isär. Enligt SULF måste lärosätena
ha möjlighet att göra strategiska satsningar och få en
så stor basfinansiering att den täcker nödvändiga
kostnader för lokaler, bibliotek och motsvarande andra basresurser
för forskning och utbildning.
"Det är orimligt att lärosätena tvingas förhandla med och övertala externa forskningsfinansiärer att med sina insatser kompensera minskande statliga basanslag till forskningen", konstaterar förbundsdirektör i SULF Göran Blomqvist i sin ledare i Universitetsläraren 1/2002. Han hävdar att: "Det är befängt att samtidigt som en högt kvalificerad forskare anställs blir denna tvingad att ansöka om externa anslag för att bekosta sin arbetsplats".
Autonomin
Göran Blomqvists oro delas av många forskare och i Universitetsläraren 3/2002 deltar Torbjörn Fagerström, prorektor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), i debatten. Han menar att svensk forskning aldrig har varit så beroende av extern finansiering som nu, vilket har lett till att maktförhållandena mellan forskarna och de utomstående finansiärerna har blivit annorlunda. I motsats till Finland, som har fristående forskningsinstitut, bedrivs i stort sett all offentligt finansierad forskning vid universitet och högskolor. Det betyder att universiteten och högskolorna sysslar med både grundforskning och tillämpad forskning samtidigt som en allt större del av finansieringen är extern.
Torbjörn Fagerström hävdar att de externa finansiärerna har ofta, utifrån sina egna utgångspunkter, legitima synpunkter förknippade med sitt stöd. I praktiken ställer de alltså villkor på de forskare som de finansierar. Men samtidigt konstaterar han att de externa finansiärerna sitter i den litet prekära situationen att de inte har någon annan som kan utföra forskningen. Han efterlyser en litet mer genomtänkt och långsiktigt hållbar attityd bland forskarna gentemot externfinansiärerna, vilket skulle leda till en bättre förhand-lingsposition. "Som det nu är springer vi bara med mössan i hand", konstaterar han litet ironiskt.
400 miljoner DKK blev bara 200 miljoner
DKK - något att vara glad över
I stället för att spara 400 milj. kronor skall universi-teten i Danmark bara spara 200 milj. kronor, detta efter att regeringen och Dansk Folkeparti kommit överens om nästa års budgetmedel till universiteten. Sparåtgärderna skall fördelas jämt mellan forskning och undervisning. Linda Nielsen, rektorn vid Köpenhamns universitet, är lättad: "Regeringens effektivitetskrav var en ren skrivbordsteori." Hon har tillsammans med näringslivets representanter flitigt deltagit i den offentliga debatten och på så sätt varit med om att medverka i det att budgetlagen för nästa år inte blev en katastrof för universiteten. "Universiteten är effektiverade intill benmärgen sedan sparåtgärderna började 1998. Menade de (alltså politikerna) faktiskt på allvar att man skulle tränga flera studerande in i föreläsningssalarna, som redan nu är fullproppade med 150 studerande??", undrade hon i Forsker forum nr 152 (de danska universitetslärarnas och forskarnas organ).
Hårda bud
Även om det trots nedskärningarna finns en viss glädjestämning
hos universitetsanställda i Danmark finns det samtidigt något
att vara oroad över. Som övriga statliga institutioner skall
också sektorforsknings- institutionerna spara. Men utöver själva
den normala nedskärningen drabbas sektorforskningsinstitutionerna
av ytterligare besparingar i form av uteblivna forskningsanslag. Den forskningsbaserade
rådgivning, upplysning och utredning som är sektorforskningens
upp-gift blir inte i samma grad stödda som tidigare. Enligt överenskommelsen
minskar anslagen således med mellan 5-40 %. Detta betyder t.ex.
att energiproduk-tionsprogrammet vid Forskningscentret för skog och
landskap får 40 milj. DKK i stället för nuvarande 113
miljoner. Det finns t.o.m. program som förlorar all finansiering.
Enligt Forsker forum kommer detta att leda till att ca 300 personer kommer
att förlora sina jobb.
Jan-Håkan Öberg
(painetun lehden s. 22-23)