Ändringar i
professorns arbete
Universitetens ökade betydelse som en del av det nationella
innovationssystemet satte igång en kommersialiseringsutveckling
vid universiteten. Detta har också inneburit ett ökat
antal uppgifter för universiteten och professorerna. Att
skaffa extern finansiering och att delta i administrationen utgör
numera en avsevärd del av det dagliga arbetet. Den nyss genomförda
medlemsenkäten visade att professorernas arbetstid i genomsnitt
omfattar drygt 2200 timmar på årsnivå.
Förutom basfinansieringen mottar universiteten även
externa medel, vilkas andel i detta nu utgör en dryg tredjedel
av den totala budgeten. Över nittio procent av den externa
finansieringen är offentliga medel. I fråga om forskning
har universiteten blivit olika ministeriers och offentliga organisationers
underleverantörer.
Fastän den privata finansieringens andel av forsknings-
och utvecklingsmedlen är klart mindre än tio procent,
verkar just de privata finansiärernas rättigheter nu
ha blivit det största bekymret. Finansiären eller beställaren
förutsätter ofta att det skall vara universitetet som
har upphovsmannarätten och axlar rollen som avtalspartner.
Enligt lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar hör
den upphovsmannarätt som uppstår inom ramen för
ett arbetsförhållande oftast till arbetsgivaren. Ett
undantag till detta utgörs uttryckligen av universitetsforskarna.
Utgångspunkten är att det är universitetsforskaren
som har rätten till en uppfinning som tillkommit inom ramen
för forskarens arbets- eller tjänsteförhållande.
Strävan att förändra universitetsforskarens upphovsmannarättsliga
ställning dök upp igen då handels- och industriministeriet
i slutet av förra året tillsatte en arbetsgrupp för
att utreda bruket av de uppfinningar som har gjorts vid universiteten.
Arbetsgruppen har visat stor iver att i avsevärd grad försvaga
universitetsforskarnas rättsliga ställning när
det gäller de uppfinningar som de gjort inom ramen för
sitt arbets- eller tjänsteförhållande. När
arbetsgruppen skall framlägga sitt förslag senare i
vår, är det önskvärt att den nya lagen inte
kommer att stjälpa den positiva utveckling som hittills har
varit synlig i det kommersiella bruket av forskningsrönen.
Undervisningsministeriet har tillsatt en utredningsman för
att klargöra om upphovsmannarätten i anslutning till
arbets- och tjänsteförhållande borde förändras.
I fall den upphovsmannarättsliga ställningen verkligen
förändras kan detta ha följder även för
universiteten. Professorsförbundet anser det dock inte vara
nödvändigt att genom lagstiftning försvaga arbetstagarens
eller tjänstemannens rättsliga ställning och samtidigt
förstärka arbetsgivarens rättigheter.
Redan nu händer det att såväl uppfinnarens som
upphovsmannens rättigheter enligt avtal överlåts
till arbetsgivaren. Förbundet har i olika sammanhang betonat
betydelsen av denna avtalsverksamhet.
Både det kommersiella bruket av forskningsrönen och
konkurrensen på fortbildningsmarknaden förutsätter
att universitetens rättsförmåga och deras möjlighet
till självständig ekonomiförvaltning skall ökas
inom lagstiftningen.
I synnerhet de statliga arbetsgivarna har konstaterat att de
som verkar inom expert- och ledningsuppgifter vid universiteten
har en icke-konkurrenskraftig avlöning. Denna utgör
en svag utgångspunkt för anskaffande av extern finansiering
men är också ett hot mot universitetens strävanden
att hålla sin verksamhet på internationellt hög
nivå. Ett flertal universitet har ansett det vara nödvändigt
att uppmuntra anskaffandet av extern finansiering och skapat regler
för projektledararvoden i anslutning till detta.
Den nyss genomförda förhandlingsrundan gällande
justeringsmånen påvisade att AKAVA-OS och somliga
universitet faktiskt har beredskap att förbätt-ra konkurrenskraften
för avlöningen inom expert- och ledaruppgifter, medan
undervisningsministeriet och några andra likasinnade inte
verkar ha tillräckligt intresse för detta ens på
medellång sikt. Arbetsgivarparten ansåg att det inte
uppstod något förhandlingsresultat eftersom AKAVA-OS
krävde högre löneklasser för lärare än
tidigare, och att behandlingen av sådana här frågor
egentligen skall ske inom ramen för de underhandlingar som
förs kring de nya avlöningssys- temen. Arbetsgivarparten
är således inte villig att utveckla det nuvarande systemet
i en riktning som skulle möjliggöra en övergång
till ett nytt avlöningssystem åtminstone för professorernas
del.
Det finns många faktorer som inom de närmaste åren
kommer att medföra förändringar i professorernas
arbetsvillkor och arbetsmiljö. Bland dessa må nämnas
behövliga ändringar i universitetens juridiska ställning,
en ändrad modell för resultatstyrning under nästa
avtalsperiod, erkännandet av universitetens specialställning
i form av räkenskapsverk, utvecklandet av avlöningssystemet
och avlöningsstrukturen, placeringen i löneklasserna
samt lösningen av pensionsproblemet m.a.o. pensionsåldern
och de tjänsteår som kall medräknas i pensionen.
I ovannämnda och i motsvarande frågor behöver
professorerna en organiserad verksamhet, som blir möjlig
endast genom förbundet. Behovet av ökad kollektiv bevakning
av professorernas intressen blir allt större.
Juhani Keinonen
ordförande
Professorsförbundet
(painetun lehden s. 4)
|