Tid för forskning - en försvinnande naturresurs?

Universitetens grunduppgift, den vetenskapliga forskningen, baserar sig på forskarnas kreativa arbete. I praktiken förutsätter en framgångsrik vetenskaplig forskning att forskaren omges av en inspirerande arbetsgemenskap samt har litteratur gällande branschen, forsknings-instrument och den övriga erforderliga infrastrukturen till sitt förfogande. Den viktigaste förutsättningen är dock den tid som han kan tillägna forskningen. Denna arbetstid borde universiteten speciellt noggrant värna om, för i sista hand är det just denna tid som avgör i vilken mån forskningen ger resultat. Detta glöms dock tidvis bort då universitetens funktioner och förvaltning håller på att utvecklas. Hos forskare och professorer som leder forskningsprojekt blir det sällan tid över för allmännyttiga behov. Totalarbetstiden fördelar sig mellan forskning, undervisning och övriga uppgifter. Den tid som krävs för undervisning är sällan flexibel, varför ökade övriga uppgifter upptar allt mer av den tid som egentligen var avsedd för forskning. Förvisso främjas forskning-en av en smidig administration och detaljerade uppgifter om verksamheten, men det händer också att information samlas och rapporter skrivs i onödan. Då verksamheten planeras kommer man inte alltid ihåg att bekanta sig med praktiken på institutionsnivå.

Det reformerade avlöningssystemet utgör ett aktuellt exempel på en ny uppgift som kommer att belasta totalarbetstiden. Den tid som bedömningen av varje en-skild medarbetare kräver må vara tolerabel, men den tid som krävs för ledningsuppgifter kommer oundvikligen att öka. Hur systemet förverkligas avgör sedan hur mycket tid bedömandet av arbetsuppgifternas svå-righetsgrad och i synnerhet den personliga prestationen kommer att kräva.

Det akademiska arbetets karaktär är mycket mångfasetterad, det finns många slags kunnande och görande. Bedömningsgrunderna bör kunna särskilja personal-gruppernas specialkunnande och arbetsuppgifternas varierande karaktär. Grunderna bör vara tillräckligt differentierande för att systemet verkligen skall vara sporrande. Det är ingalunda lätt att utveckla enkla och objektiva bedömningsgrunder. Ifall dessa saknas kan det leda till en situation som stressar alla och anstränger arbetsklimatet, vilket för sin del tär på de resurser som skulle behövas för kreativt arbete. Veterligen har man reserverat pengar för löneförhöjningar i samband med det nya avlöningssystemet. Kommer man också ihåg att öka resurserna för ledningsuppgifter, eller skall reformen förverkligas på forskningens bekostnad?

Det är allmänt bekant att universiteten har knappa basresurser för forskning, vilka sedan kompletteras med tillhjälp av extern finansiering. I princip fungerar finansieringssystemen väl, resurserna konkurrenssätts och resultaten värderas. Den tid som används för administration av projekt med extern finansiering varierar beroende på finansieringskällan. Dåligt förverkligad administration innebär minskad tid för kreativt arbete. Administrativt mest arbetsdryga är projekten finansierade av EU, eftersom olika förvaltningskulturer möts i dem.

Även vår nationella forskningsförvaltning kunde väl förbättras. Korta finansieringsperioder och ännu kortare rapporteringsperioder leder ofta till en situation där en ansenlig del av projektledarens knappa tidsram går åt till att sköta projektförvaltningen. Ledaren för ett projekt med extern finansiering är också ansvarig för att medlen används rätt. Tillbörlig användning av projektmedlen utgör en grundförutsättning som man inte kan pruta på. Det förutsätter dock klara och entydiga anvisningar vilkas tolkning borde förbli oföränderlig under hela projektet.

Ett eget kapitel i förvaltningsuppgifterna utgörs av de numera så populära utvärderingarna. Evalueringen av vetenskapligt arbete har långa anor, eftersom den internationella vetenskapliga publikationsverksamheten ju baserar sig på s.k. peer reviews. Det behövs också annan utvärdering, men är det också meningen att utreda de totala kostnaderna för detta och samtidigt även beräkna hur mycket av den totala arbetstiden evalueringen av medarbetarnas arbetsinsats kräver? Man borde noggrant överväga behovet och förverkligandet av evalueringen för att inte slösa bort värdefulla resurser avsedda för kreativt arbete.

Tapani Pakkanen
ordförande för Professorsförbundet

(painetun lehden s.4)