Lektorerna i stöpsleven

Det är med stor oro lektorerna vid våra universitet betraktar det som  håller på att ske med lektorstjänsternas lönesättning samt  arbets- och anställningsvillkor. Avtalet om arbetstid har lett till ojämlikhet universiteten emellan och också mellan olika institutioner vid samma universitet, den planerade lönereformen tenderar att bli en piska på ryggen, antalet studerande per lärare har ökat explosionsartat.

När  avtalet om totalarbetstid för lärarna (1600 timmar) trädde i kraft 1997 hade fackförbunden stora förhoppningar om att det nu skulle bli möjligt att göra lektorernas samtliga arbetsuppgifter synliga inom ramen för  det så kallade arbetsavtalet, en arbetsplan som varje lärare skulle göra för ett läsår åt gången. På 90-talet hade lektorernas arbete differentierats bland annat på grund av resultatstyrningen och utvärderingen. Det ständigt ökande antalet studerande i förhållande till ett i det närmaste permanent antal lärare hade också ökat den totala arbetsmängden.

Reformen finansierades inte

Enligt förhandlingarna med  ministeriet innan arbetstidsavtalet signerades skulle mekanismen vara den att de tidigare undervisningsskyldigheterna (inkluderande förberedelse, handledning och examination), t.ex. 392 timmar per år för en lektor i högre löneklass och 448 timmar för en lektor i lägre löneklass inte skulle kunna överskridas, men dock underskridas  på grund av forskning i tjänsten, administration  eller andra uppgifter som i förhandlingar inom institutionen kunde godkännas som delar av arbetsplanen.

Tyvärr har det nu visat sig att universiteten har mycket brokiga tolkningar av avtalet. Vid alltför många universitet har lektorerna fortfarande den gamla undervisningsskyldigheten kvar, inga möjligheter för forskning i tjänsten och ett ökande antal administrativa uppgifter. Orsaken är alldeles klar och helt för-ståelig: arbetstidsreformen finansierades inte. Där kunde de fackliga beslutsfattarna anklagas för blåögd-het, man litade på att det skulle finnas marginaler vid institutionerna men man räknade inte med att antalet lärare år för år efter reformen skulle förbli i det närmaste konstant. Universiteten har i sina utvecklingsstrategier inte velat satsa på nya lärartjänster.

Tidsbundet ökar

Lektorstjänsterna har i Finland av tradition varit tillsvidareanställningar, i likhet med situationen till exempel i Sverige. Detta är en viktig faktor med tanke på att lektorernas undervisningsinsats  har varit, och är, ryggraden i grundutbildningen vid universiteten. Tendensen till ökad tidsbundenhet gagnar inte produktiviteten utan  kan lätt leda till sjunkande engagemang och motivation i läraryrket. Den långfristiga planeringen blir lidande.

Speciellt markant har tendensen till tidsbundna lektorsanställningar varit i anslutning till det sk. Helsingfors-avtalet, där man ombildade tjänster som överassistent och lektor till tjänster som universitetslektor.

Lönereformen drivs igenom

Vad kommer att ske med  ålderstilläggen, de tidsbe-stämda höjningarna och resultattilläggen när lönereformen träder i kraft? Dessa element utgör nu en stor del av lektorslönen tillsammans med inplaceringslöneklassen. AKAVA-OS har hittills inte signalerat något större intresse för lönereformen men har nu ställts inför ultimatum: antingen samarbete med finansministeriet som vill driva igenom reformen ungefär på nolltid eller defensivt accepterande av ministeriets  diktat.

Lönereformen går ut på att  automattilläggen skall rensas ut och lönen skall bestämmas utifrån en bedömning av arbetstagarens personliga prestationer, ansvaret i arbetet och resultaten  samt på hur krävande arbetet är. Dessa kvalifikationer skall bedömas av institutionsprefekterna. Systemet låter inte så värst tilltalande och ändamålsenligt, kanske är det inte heller rättvist. 

 Viktigt är nu att försöka konkretisera vad det är fråga om och finslipa målsättningarna. Försöksverksamhet pågår som bäst vid några universitet, gällande hela personalen vid Tekniska universitetet i Villmanstrand. Fackförbunden i AKAVA-OS har fastställt vissa ramvillkor för accepterandet och håller fast vid dessa i förhandlingarna. Diktatattityden från statsmaktens sida är emellertid oroväckande.

Men: det skall bli intressant att se vad som i sinom tid kommer ut ur stöpsleven!

Maj-Len Rönkä
lektor vid Åbo handelshögskola
medlem i Universitetslektorernas förbunds styrelse

(painetun lehden s. 33)