Ökat tryck på universitetet

Utvecklingen av ekonomin i republiken går i negativ riktning och ett förestående krig är en aktuell hotbild i världen. Detta medför svårigheter för det fortsatta materiella utvecklandet av universitetsväsendet, men också mycket annat än materiella svårigheter ligger i vågskålen.

Kampen om pengarna har på senare år kulminerat i en betydlig uppgång i det antal magister- och doktorsexamina som man ställt upp som mål. Antalet lärare har emellertid inte ökat och detta har lett till ett ökat tryck på undervisningsverksamheten: utbildningen borde prestera bättre resultat med mins-kande resurser.

I detta krisläge borde kvaliteten på examina bibehållas. Vi befinner oss i en konkurrenssituation jämfört med bl.a. yrkeshögskolorna. Det effektivaste sättet för universiteten är att konkurrera med kvaliteten på sina produkter, dvs. med examina.

Följaktligen har det vid våra universitet blivit allt viktigare att se till att kvaliteten på utbildningen säkerställs och att åtgärderna för att nå detta får en synligare plats.

Granskningen av kvaliteten på inlärningen bör inledas med en analys av kvaliteten på undervisningen, vilket gjorts t.ex. i en omfattande kartläggning vid Helsingfors universitet. Undersökningen får säkert efterföljare och det är önskvärt att man då inser att undervisningsförmågan i många fall är en medfödd egenskap men att den också kan utvecklas genom universitetens egna satsningar. Det som behövs är en omsorgsfull plan, en metod som är anpassad för vuxenundervisning, en metod som koncentreras till tilllämpningar av vetenskapsområdet och sist men inte minst, tillräckliga resurser. Till all lycka finns det tecken på att denna typ av verksamhet vinner terräng vid våra universitet.

Kortare studietider kunde vara en naturlig lösning på universitetens problem. Det är slöseri med resurs-erna att låta de unga använda tre år till att finna sig till rätta i utbildningen.

Universitetens inträdesprov har granskats på upp-drag av Rådet för utvärdering av högskolorna under ledning av professor Kari Sajavaara. Arbertsgruppen har nyligen avgivit sitt betänkande och presenterat många goda förslag om hur detta missförhållande skall rättas till. Kunde t.ex. yrkesvägledningen under gymnasietiden effektiveras så att de unga inför universitetsstudierna skulle ha en mera realistisk uppfattning om vad studierna i de olika ämnena innebär?

Å andra sidan kräver en god kvalitet på akademiska slutexamina också tillräcklig mognad som kan erhållas bland annat genom kontakter med utländska läroanstalter samt med arbetslivet. Utvecklingen bör emellertid inte leda till att studier utomlands och an-skaffning av en arbetsplats blir det huvudsakliga målet för en ny studerande.

Universiteten har i viss mån också själva bidragit till svårigheterna. För ett par decennier sedan var det ytterst svårt att få nya, speciellt för universitetens verksamhet anpassade utrymmen. Den nuvarande draghjälpen från Senaatti-kiinteistöt var åtminstone till en början rena skattkammaren för universiteten. Det har emellertid visat sig att vad man tjänar in på gungorna förlorar man på karusellen, dvs. det inkrävs höga hyror för att man skall kunna bygga nya utrymmen, men resultatet av transaktionerna är att universitetens anslag minskar väsentligt.

En annan typisk orsak till svårigheterna är de många projekt som universiteten önskar genomföra. Det komiska är att universiteten genom dessa många projektansökningar endast får tillbaka sina tidigare pengar och ibland inte ens dem. Det gäller emellertid att hänga med i långdansen, den som faller ifrån och låter bli att anhålla om projektpengar får reducerade anslag.

Ur facklig synpunkt betraktat kunde problemen få en naturlig lösning på följande sätt: universiteten borde sluta sig samman kring en gemensam målsättning om att sätta stopp för projekthysteriet och att lägga ner byggverksamheten för en tid. Antalet examina borde inte heller öka så länge tiderna för avläggande av examen inte väsentligt närmar sig de sk. normtiderna. Jag rekommenderar en satsning på undervisningens kvalitet framom på undervisningsutrymmenas kvalitet, även om det bör medges att till exempel Helsingfors universitet har betydande utrymmessvårigheter som borde avhjälpas med det snaraste.

Vesa Kulmala
ordförande
Universitetslektorernas förbund

(painetun lehden s. 4)