Nordiskt vetenskapsråd - en möjlighet till ökat samarbete och effektivare resursanvändning?

"Nordiskt samarbete bra för forskningen" rubricerar Universitetsläraren 4/2003. I artikeln intervjuas Nordiska ministerrådets nye generalsekreterare Per Unckel. De som följt med svensk inrikespolitik minns honom som omdebatterad utbildningsminister i den borgerliga regeringen för flera år sedan. Om Norden ska ha en plats i den internationella forskningen måste de nordiska länderna samarbeta är Unckels budskap. Som konkreta exempel på möjliga samarbetsformer nämner han ett nordiskt forskningsråd, som bl.a. det svenska Vetenskapsrådet har föreslagit, eller att betona ministerrådets funktion som medlare och mäklare: "Poängen är att använda de små resurser vi har till att förmå medlemsländerna att slå ihop sina påsar", konstaterar han vidare.

Små resurser

Ministerrådet har ca 110 miljoner kronor till sitt förfogande för forskningen, vilket är en liten summa jämfört med vad de statliga vetenskapsråden och motsvarande organ har att dela ut till olika forskningsprojekt. Det är mot denna bakgrund Per Unckel betonar ministerrådets medlande och mäklande funktion: "Det kan aldrig bli fråga om toppforskning om alla ska göra allting själva;" säger han. Under det svenska ordförandeskapet i EU våren 2001 väcktes tanken om ett europeiskt vetenskapsråd och frågan har diskuterats flitigt sedan dess. I tidskriften Forskning & Medicin konstateras att det enligt forskningskommissionären Philippe Busquin numera inte är fråga om "om" utan "hur" rådet skall komma till stånd. På samma sätt kunde ett nordiskt vetenskapsråd samordna de nordiska satsningarna. Ett led i denna riktning är den utredning om möjligheterna att samverka inom Norden som Gustav Björkstam har fått i uppdrag att sammanfatta.

Bredare samverkan

Det nordiska samarbetet kan förbättras också på annat sätt, t.ex. genom att styra resurser till en bredare samverkan. "Nackdelar med en sådan samverkan är att den kan minska konkurrensen mellan de nordiska länderna och också drabba udda forskningsprojekt, men det måste man acceptera," menar Per Unckel. Inom Norden finns också helt praktiska problem som kan åtgärdas. Som exempel nämner han otaliga gränshinder mellan länderna inom många områden; från skatter och erkännande av utbildningar till försäkringar och konstiga busstransporter. För att klarlägga gränshindren och deras omfattning har ministerrådet beställt en utredning som skall vara färdig i höst. Hoppas denna utredning kan bereda vägen för ett starkare forskningssamarbete inom Norden.

Jan-Håkan Öberg

(painetun lehden s. 23)