Det nya lönesystemet körs in
Universiteten håller på att införa ett nytt
lönesystem. I november 2004 tog man ett viktigt steg framåt
i denna process. Undervisningsministeriet skickade till-ämpningsanvisningarna
till universiteten. Föreberedelserna och personalutbildningen
inför övergången till net nya systemet har inletts
vid årsskiftet. Arbets-uppgifternas svårighetsgrad
definieras och den personliga prestationen utvärderas i enlighet
med två parallella system. Undervisningspersonalen och den övriga
personalen har var sitt system med egna svårighetskriterier
och prestationsmätare. Meningen är att under de första
månaderna av detta år göra en kravbeskrivning
för enskilda arbetstagares uppgifter samt att utvärdera
den individuella prestationen.
Övergången till det nya lönesystemet sker utgående
från ett avtal mellan arbetstagarorganisationerna och arbetsgivarparten.
Hittills har förberedelserna framskridit längst i fråga
om systemets strukturer och definierandet av arbetsuppgifterna.
Frågor som fortfarande är öppna är t.ex. finansieringen
av systemet, lönetabellerna och datumet då systemet
skall tas i bruk. Avsikten är att avtala om dessa saker i
höst, vilket skulle innebära att lönerna som räknats
i enlighet med det nya systemet skulle utbetalas kring nästa årsskifte.
Avskaffandet av de nuvarande löneklasserna och de övriga
lönestrukturerna som baserar sig på dessa torde påskynda övergången
till det nya systemet.
Utgångspunkten för det nya lönesystemet är
strävan att sporra de anställda, vilket skulle resultera
i en allt bättre harmoni mellan uppgifter och prestation samt
lön. Vid universiteten är behovet för ett lönelyft
i lednings- och expertuppgifter speciellt stort, vilket också arbetsgivaren
har fastställt i sina utredningar. En annan utgångspunkt
för reformen är den så kallade lönegarantin,
enligt vilken ingen skall få sin lön sänkt. Ifall
systemet beviljas tillräcklig finansiering minskar antalet
anställda med garantilön.
Inom de närmaste månaderna kommer de anställdas
arbetsuppgifter att definieras utgående från deras
svårighetsgrad, vilket innebär en omfattande engångsåtgärd.
Förvisso är det möjligt att definiera svårighetsgraden även
senare, men enbart när det gäller nya anställda
eller ifall individens befattningsbeskrivning omarbetas. Universiteten
har drygt två hundra tjänstebeteckningar, vilket gör
att det är möjligt att beskriva uppgifterna med tillhjälp
av kartor och ramar bara på en rätt allmän nivå.
I undervisningspersonalens system är kravbeskrivningarna mer
detaljerade, efteresom det finns färre uppgiftstyper. De branschvisa
skillnaderna i forsknings- och undervisningskulturerna är
dock stora, varför det är nödvändigt att betona
och tillämpa definitionerna för svårighets- och
prestationsgrader på olika sätt. Konstbranscherna har
t.o.m. sina egna kravbeskrivningar för undervisningspersonalen.
Men när det gäller att fastställa en kravbeskrivning
för en individs arbetsuppgifter måste utgångspunkten
vara så verklighetsnära som möjligt. Alla nivåer
måste vara i bruk. Ännu finns det inget avtal gällande
svårighetsgradernas prissättning i euro, vilket ökar
risken för att uppgifterna överdimensioneras och priset
för arbetsinsatsen dumpas.
För professorerna innebär lönereformen en arbetsdryg
vår. Det speciella i kravbeskrivningen för professorernas
uppgifter och utvärderandet av pofessorernas individuella
prestation är att uppgifterna i allmänhet har utformats
utgående från egen aktivitet och egna val. Vid definierandet
av uppgifternas svårighetsgrad har man strävat att beakta
de veten-skapliga meriterna och de allt bättre resultaten
i verksamheten.
De akademiska förmännen vid universiteten är nästan
undantagslöst professorer, som sedan för sin del ansvarar
för genomförandet av lönereformen. Detta medför
en avsevärd ökning i det administrativa arbetet, vilket
bör beaktas i arbetsplanerna samt leda till en justering av
förmansarvodet.
Tapani Pakkanen
Ordförande, Professorsförbundet
(painetun lehden s. 4) |