Fackförbunden behövs fortfarande i utvecklandet
av lönesystemet
Lönereformen inom statsförvaltningen har pågått
i åratal, eftersom lönerna och systemen bakom dem förutsätter
ett avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare, något som inte
blir verklighet förrän alla delar faller på sin plats.
Att sluta avtal om universitetens lönesystem är en synnerligen
stor utmaning, eftersom de universitetsanställda vid landets
tjugo universitet utgör den största enhetliga personalgruppen
inom statsförvaltningen. Personalen representeras av ett tiotal
fackföreningar som är anslutna till tre centralorganisationer.
Verksamhetskulturen inom de olika
vetenskapsområdena varierar, tjänsteuppgifterna är av olika
slag och tjänstebeteckningarnas antal närmar sig två hundra.
I november i fjol nådde fackförbunden och arbetsgivarparten
enighet om att universiteten skulle inleda förberedelserna för
lönereformen. Förhandlingsresultatet gav systemet en ram,
men tillämpningen av
många viktiga detaljer ålades universiteten själva. Enligt
den planerade tidtabellen skulle reformen förverkligas på ett halvt år,
vilket då verkade vara en tuff men realistisk målsättning.
Före julen föreslog arbetsgivarparten ett nytt förfarande
för utvärderingen av lärarnas individuella prestation.
I stället för en helhetsbedömning av uppgifterna skulle
lärarnas individuella prestation enligt förslaget baseras
på yrkesskicklighet, uppvisade resultat och verksamheten i
arbetsgemenskapen. Fackförbunden ansåg inte att ett förfarande
som detta skulle vara lämpligt i ett vetenskapligt samfund.
Att man tog upp utvärderingen av lärarnas individuella
prestation till ny behandling medan utbildningen i och tillämpningen
av det nya systemet redan var i full gång ledde till många
problem. I februari gavs instruktioner enligt vilka utvärderingen
i detta skede skulle göras både som helhetsbedömning
och i form av en poängsättning i enlighet med arbetsgivarens
förslag. Utvärderingens slutgiltiga form skulle fastställas
vid en senare tidpunkt. Det att arbetsgivaren ensidigt tog upp förhandlingsresultatet
till ny behandling ledde till råddiga och föränderliga anvisningar
samt till att utvärderingen måste genomföras i all hast mitt
under vårterminens mest arbetsdryga veckor.
De enhetsvisa utvärderingarna har nu genomförts, och universitetens
utvärderingsgrupper skall slutföra sitt arbete till och
med början av maj. Därefter fattar universitetsarbetsgivarna
beslut gällande uppgifternas kravnivåer och den individuella
prestationen. Utvärderingsresultaten skall analyseras och eventuellt
normeras vid undervisningsministeriet. I början av hösten
kan vi invänta arbetsgivarens anbud gällande kravnivåernas
och de individuella prestationsnivåernas pris räknat i
euro. De slutgiltiga avtalsförhandlingarna står i tur
under höstens lopp. Då skall man inte bara fastställa
lönernas storlek, utan också komma överens om andra
saker som nu är öppna, såsom till exempel hur utvärderingen
av lärarnas individuella prestation skall ske. I detta sammanhang
skall man beakta de erfarenheter som inledandet av lönereformen
under vårens lopp har hunnit ge.
När förbunden förbereder sig för höstens
förhandlingar är en av deras centrala uppgifter att analysera
det nya systemets inverkan på förhållandena mellan
lönerna samt att samla in och lyssna på universitetsanställdas
erfarenheter av hur systemet fungerar och vilka praktiska problem
det har gett upphov till. Att bygga upp ett nytt lönesystem är
en lång process som inte kan leda till ett gott resultat utan
de universitetsanställdas och de fackliga organisationernas
aktiva insats.
Tapani Pakkanen,
ordförande, Professorsförbundet
|