Maj-Len Rönkä
Rädda universitetslärarrollen!
Håller universitetslärarrollen på att trivialiseras? Undervisningen
har låg status i resultatmätningarna, lektorskåren
som enligt mitt förmenande är ryggraden i
universitetsundervisningen har på senare tid fått allt
fler nya uppgifter och mera svårhanterliga studentgrupper,
arbetsdagen har blivit splittrad av olika rutiner,
genomgång av e-post och sammanträden kring
projekt som pålagts universiteten från undervisningsministeriet.
Det kollegiala beslutsfattandet har delvis
blivit överkört av föredragande tjänstemän och nytt
ledarskap.
De mest genomgripande reformerna som påverkat
lärarrollen är införandet av totalarbetstiden på
1600 timmar år 1997 samt inskrivningen av den tredje
uppgiften i universitetslagen år 2004. Totalarbetstiden
har gjort det möjligt för en lektor att, åtminstone i
teorin, forska på betald arbetstid. Den tredje uppgiften
har förpliktat universiteten och lärarna att se till
att undervisningen är samhällstillpassad, universiteten
skall erbjuda nya målgrupper undervisning till
exempel genom öppna universitetet, de studerande
som blivit allt fler till antalet skall utbildas kostnadseffektivt
och med god genomströmning.
Studentgrupperna har blivit större och mer heterogena
på grund av deltagarnas varierande bakgrund
och jag har på känn att det inte längre räcker att en
lärare behärskar sitt ämne, den pedagogiska skickligheten
blir allt viktigare när det gäller att skapa sådana
inlärningsstrategier att hela gruppen kan tillägna
sig utbildningen. Universitetets resultatansvarighet
tolererar inte att svaga studerande slås ut och i strategierna
poängteras att kraven inte får sänkas och att
den höga kvaliteten bör upprätthållas. Det omöjligas
konst!
Motivationen för effektiva studier är ofta svag och
vissa studerande har svårt att finna sin plats i utbildningen
och prioritera närvaro på lektionerna framom
förvärvsarbete, resor och fritid. Denna attityd är till
skada för de studerande som tar sina studier på allvar
och vill lära sig något, en kategori som lyckligtvis
än så länge är i majoritet.
Distansundervisning och olika typer av flexibel utbildning
över nätet är ett kraftigt uttalat krav från de
studerandes sida. Införandet av kursutvärderingar
har skapat en distans mellan lärare och studerande,
ett kundförhållande som emellertid inte är äkta eftersom
kunden, den studerande, har rätt att uttala sig
anonymt. Det finns också risk för att när man i framtiden
söker mätare för lärarens personliga arbetsprestation
som grund för den nya lönesättningen kommer
kursutvärderingarna att spela en allt viktigare roll.
Det är naturligt att de beskrivna nya strömningarna
kommer att påverka lärarrollen. Med risk för att
bli stämplad som bakåtsträvare påstår jag att utvecklingen
inte nödvändigtvis sker i positiv riktning utan
leder till att lärarrollen trivialiseras. Universitetslärarrollen
gav tidigare den utbildningsansvariga mer ro
att reflektera över sitt arbete och fördjupa sitt kunnande
i ämnet.
Vad bör göras för att universitetsutbildningen också
i fortsättningen skall vara meningsfull och utvecklande
för både lärare och adepter?
Någon form av terminsavgift skulle öka de studerandes
motivation, ansvarskänsla och respekt för
studierna; en gratis produkt har inte samma status
som en avgiftsbelagd. Jag anser inte att avgiften skall
vara så hög att finska staten tjänar på detta, en lägre
avgift kombinerad med ett stipendiesystem är ett tillräckligt
incitament. Jag hoppas att de politiska beslutsfattarna
och universitetens ledning så småningom
har mod att erkänna realiteterna.
Om de studerande också i fortsättningen skall spela
en roll i kvalitetsarbetet bör de vara medarbetare
och medansvariga för det goda resultatet, inte enbart
anonyma kritiker i utvärderingsprocessen.
Varje universitetslärare bör ges möjlighet att utveckla
sin pedagogiska färdighet genom att delta i universitetspedagogisk
utbildning på betald tid, inom ramen
för den personliga arbetsplanen.
Det finns mycket att rädda i universitetslärarrollen,
vi lärare har en viktig uppgift, fylld av utmaningar,
var och en av oss unik i sin egen självständiga yrkesutövning,
vilket bevisas av att det är nästan omöjligt
för en universitetslärare att finna en vikarie!
Maj-Len Rönkä är fil.dr och lektor i svenska vid Åbo handelshögskola
(Turun kauppakorkeakoulu) |
