Rätt och rimligt i arbetstiden
Temat för detta nummer av Acatiimi är arbetstiden
som kan behandlas ur lagstiftningens, tjänstekollektivavtalens
och utbildningspolitikens synvinkel eller
utifrån arbetstagarens trivsel på arbetsplatsen. Arbetstiden
för den undervisande personalen vid universiteten
regleras genom det preciserande tjänstekollektivavtalet
om en årlig arbetstid på 1600 timmar,
men till arbetstiden hör också många andra aspekter
som är förbundna med universitetsarbetet som
livsstil och arbetets betydelse för den undervisande
personalen.
Avtalet om 1600 timmar är ett centralt redskap för
intressebevakningen och det bör man hålla fast vid.
Allt som har överenskommits om arbetstiden är fortfarande
i kraft och det gäller att se till att ingen avvikande
praxis eller lokal felaktig tolkning av avtalstexten
blir gällande. Av och till förekommer avtalsbrott
av typen försök att införa kontroll av lärarnas arbetstid,
användning av koefficienter i beslut om undervisningsvolymen
eller krav om att lärarna skall definiera
tidpunkten för sin årliga semester. Allt detta är
exempel på frågor varom antingen avtalats att de inte
är i bruk eller att de inte är en del av tjänstekollektivavtalet
eftersom de inte uttryckligen nämns i avtalstexten.
Enligt tjänstekollektivavtalstexten följs arbetstiden
upp på basis av arbetsprestationer och arbetsresultat
och inte på basis av tid eller tidsperioder. FOSU
har denna vår till universiteten sänt en skrivelse om
tolkningen av arbetstidsavtalet. Skrivelsen presenterades
i senaste numret av Acatiimi. Universiteten bör
nu se till att också institutionscheferna är informerade
om innehållet i avtalet. Kontroll av arbetstiden ingår
inte i den undervisande personalens avtal och lärarna
omfattas inte av semesterlagen.
När de studerande inte är på plats eller när vi inte
har andra tjänsteåligganden har vi vår fritid och vi är
inte förpliktade att ange när vi skall ha semester. Under
denna vår har vi kunnat konstatera att arbetsplanerna
har blivit ett viktigt redskap när det gällt att
definiera både arbetsuppgifternas kravnivå och den
personliga arbetsprestationen. Arbetsplanen bör sammanställas
kollektivavtalsenligt och i enlighet med
föreskrifterna om samarbetsförfarande och den måste
på ett realistiskt sätt återge tjänsteuppgifterna. Det
är inte tillåtet att på ett konstgjort sätt och genom att
använda koefficienter öka undervisningsvolymen så
att den överskrider det gamla tjänstekollektivavtalets
volymer för undervisningsskyldighet. Dessa övre
gränser existerar fortfarande i bakgrunden som en
skyddsklausul gentemot orimligt stora mängder undervisning.
I avtalet står ingenting om att koefficienter
kan användas vid beslut om undervisningsvolymen.
Arbetsplanen är med andra ord inte längre något
papper pro forma utan den används i bedömningen
av den personliga prestationen. Bedömningen bör
vara baserad på en arbetsvolym som omfattar 1600
timmar. Det är emellertid fara för att man för en god
personlig arbetsprestation kräver en orimligt stor
mängd arbetsprestationer som inte är möjliga att utföra
inom ramen för 1600 timmar. Detta missförhållande
bör fackförbunden hålla ett öga på och vid behov
ingripa.
Fritiden är en motvikt till arbetstiden och det är
typiskt för det akademiska arbetet att dessa två aspekter
är svåra att hålla isär. Personalen förbinder sig
att sköta sina arbetsuppgifter utan att räkna timmar.
Detta leder till att övertidsarbete, vilket borde ersättas
med extra arvode eller med fritid. Arbetet har blivit
en livsstil som ger tillfredsställelse men som också
kan leda till utmattning, ifall det inte kan varvas
med rekreation och fritid. Fastän vi inte omfattas av
semesterlagen har vi alla rätt till tillräcklig fritid under
en längre tidsperiod under sommaren, när vi inte
har arbetsuppgifter som är inskrivna i arbetsplanen.
Året som gått har varit lika krävande som föregående
läsår och vi alla har rätt att lösgöra oss från arbetsuppgifterna
och under semestern samla krafter
för inkommande läsår.
Jag önskar läsarna av Acatiimi en god sommar,
vackra sommardagar och uppfriskande rekreation
som var och en skaffar sig på sitt sätt, ur sina egna
källor.
Tuula Hirvonen
ordförande
Universitetslektorernas förbund |