Jan-Håkan Öberg
Dagens trälar
I början av juni fick jag ett brev från en av medlemmarna
som fick mig att undra om vi är tillbaka i medeltiden.
På den tiden fanns det ju inga arbets- eller
kollektivavtal, inte att tala om socialskydd, pensioner
eller motsvarande. Lägst ner på samhällsskalan stod
trälarna, personer som berövades rätten att bestämma
över sig själva och tvingades föra hårt arbete åt
någon annan. Brevet hade en bifogad bilaga med chefens
anvisningar till de anställda. Några plock ur anvisningarna:
“Det här är INTE ett rutinarbete från nio till fem,
det här är mer! 40 timmars arbete per vecka är ett
absolut minimum. 60 timmars arbete per vecka är det
vi strävar efter. Du bör inte uppsöka läkarvård under
arbetstid, det går att ordna på annat sätt. Jag rekommenderar
också att du tar ut högst två veckor i semester.”
Jag blev bestört. Kan detta vara sant i dagens avtalssamhälle?
Ett samhälle som baserar sig på enligt
demokratiska principer ingångna avtal och lagar som
borde gälla alla. Efter noggrann övervägning skickade
jag brevet till en av juristerna på centralförvaltningen
i hopp om att få hjälp därifrån. Juristen i fråga
gick med på att skriva ett artigt brev till den berörda
chefen. I brevet konstaterar juristen att hon väl förstår
att ett teamarbete på högsta nivå kräver större
engagemang, men att man trots det måste följa statens
tjänstemanna- och arbetsavtal samt övriga lagar
och föreskrifter. Det betyder bl.a. att arbetstiden per
vecka är 36 timmar 15 minuter. Semesterbestämmelserna
ger i allmänhet de anställda en semester på 30
dagar + en möjlig vinterförlängning på högst 6 dagar.
Om en person inte är anställd utan arbetar t.ex. på
stipendium kan man inte kräva närvaroplikt. Stipendiaten
bestämmer själv om sin tidsanvändning.
Det gick några dagar i väntan på chefens reaktion.
Och visst kom den. I stället för att skriva nya anvisningar
som följer lagarna hade den berörda chefen
ringt runt de anställda i strävan att få fast tjallaren.
Förfarandet strider mot lagen om likabehandling, där
det i 8 § (Förbud mot repressalier) sägs: “Ingen får
missgynnas eller behandlas så att han eller hon drabbas
av ogynnsamma följder därför att han eller hon
har anfört klagomål eller vidtagit åtgärder för att trygga
likabehandling.” Nu har sommaren gått, men processen
är fortfarande under behandling. Jag hoppas
dock att de anställda har tagit ut sina semestrar i sin
helhet och att de har kunnat koppla av ordentligt.
Mot denna bakgrund förvånar jag mig inte över
de dystra siffrorna gällande statistikcentralens
senaste arbetstidsbarometer för universitetslärare.
Enligt den jobbar vi i snitt ca 400 timmar övertid per
år utan ersättning. Med tanke på våra löner betyder
det att vi blir efter i timlönen t.o.m. grundskolelärare.
Den nämnda barometern refererades på Helsingfors
universitets hemsidor i stilen: “Så här duktiga lärare
har vi.” Snälla kolleger, stå på er! Gå inte med på
att sälja ert kunnande för en spottstyver. Var finns den
akademiska friheten om vi låter behandla oss som
trälar?
Jan-Håkan Öberg är huvudförtroendeman vid Helsingfors
universitet och lektor.
|