Jan-Håkan Öberg

Mobbning, mobbning och Jultomten

Så här i juletid kommer man att tänka på “den goda viljan”. Jag tror faktiskt att den goda viljan existerar. Men om den existerar måste det ju också finnas en motsats; “den onda viljan” eller något som kunde kallas “den inbyggda nonchalansen” för att garantera balansen mellan det goda och det onda. Ärligt sagt tror jag att de flesta chefer och medarbetare gör ett gott arbete och inte medverkar till mobbning. Men det finns trots allt de som aktivt eller inaktivt (inom den berörda terminologin kallas de mindre inaktiva medlöpare eller hejdukar) medverkar till mobbning. Det är förkastligt. Det är förkastligt att vi i majoriteten ser att någon trakasseras, men vi gör inget för att åtgärda det.

Hitler i 30-talets Tyskland hade aldrig kommit till makten om inte “de snälla medborgarna” hade tyst godkänt hans agerande. Samma gäller mobbningen på arbetsplatserna. Som förtroendeman stöter jag på det här problemet emellanåt. Jag är verkligen glad att det gäller bara några fall per år. De värsta övergreppen är helt enkelt horribla. Här är ett fall: En person blir utfrusen i sin arbetsgemenskap i flera år. Ingen talar med henne. Till sist kallas jag till undsättning av en ny i gemenskapen. Då jag frågar henne varför man inte talar med den mobbade, får jag höra, att hon inte känner till orsaken. Som ny medarbetare hade hon blivit tillsagd att inte tala med denna person, att behandla henne som luft. Därför kontaktade hon mig.

Vi alla bär ansvar för vårt välbefinnande på arbetsplatsen men det är cheferna som står i nyckelställning. Statskontoret har nyligen publicerat en rapport där det framkommer att merparten av dem som pensioneras i förtid gör det p.g.a. vantrivsel på jobbet. De mår illa och är deprimerade. Det är dystert. Som jag redan konstaterade, står cheferna i nyckelställning. De borde få utbildning i temat: hur känna igen mobbning och hur åtgärda den. I skolorna har man jobbat med saken i år och enligt mina kontakter till lärare har kampanjen mot mobbning lyckats bra. Varför kunde vi inte göra samma sak på universiteten? Alltså identifiera mobbningen, där t.ex. snuttjobben är ett välbekant medel att härska i stilen: om du …. så får du… eller omvänt om du inte …. så får du inte ... .

Jultomten skulle säkert stå vid min sida då jag deklarerar en ny Jantelag på universiteten:

Du skall tro att du är något.
Du skall tro att du är lika god som vi.
Du skall tro att du är klokare än vi.
Du skall inbilla dig att du är lika bra som vi.
Du skall tro att du vet mer än vi.
Du skall tro att du duger till något.
Du skall skratta åt oss.
Du skall tro att någon bryr sig om dig.
Du skall tro att du kan lära oss något.

Som Tomten tror jag att vi kan få ett bättre arbetsklimat och bättre resultat genom att uppskatta våra kolleger och uppmuntra dem. Gör ett Jullöfte. Säg till dig själv “jag är vänlig mot alla i min arbetsgemenskap, också X som inte gör sitt”. Men kanske det finns en underliggande orsak till det att hon inte orkar (hon är möjligen sjuk eller hennes far/mor/barn har just dött eller det finns något annat som tynger henne). Lova tala med henne vänligt.

Med önskan om en fridfull juletid

Skribenten Jan-Håkan Öberg är lektor och huvudförtroendeman vid Helsingfors universitet