På spaning efter profiler och strukturer

Academia Aboensis grundades 1640 och därmed firar vi i år 370 års jubileum angående grundandet av vårt universitetsväsende. Våra universitet har haft ungefär lika lång eller betydligt längre tid att utveckla sig jämfört med t.ex. toppuniversiteten i USA (Harvard 1636,Yale 1701,Princeton 1746). Nu, 370 år senare, skrivs det åter historia om man får tro undervisningsministern. Den nya universitetslagen trädde i kraft 1.1.2010. Helhetsansvaret över personalpolitiken vilar nu på universitetens axlar. I Uleåborg inleddes den nya eran med samarbetsförhandlingar för 1600 personer. De gamla arbetsavtalen upphörde att gälla i slutet av januari och som bäst förhandlar JUKO med Yksityisen Opetusalan Liitto om ett nytt avtal. Tidsfristen löpte ut 15.2. men förhandlingarna fortsätter i skrivande stund. Det har sagts att personalens ställning kommer att tryggas under övergångsstadiet. Det är denna försäkran som nu sätts på prov vid förhandlingsbordet.

Grundtanken i moderniseringen är att de ekonomiskt autonoma universiteten lättare kan profilera sig m.a.o. att forsknings- och undervisningsanslagens resursfördelning på olika tyngdpunktsområden underlättas. Sättet att profilera sig är ett strategiskt val.

Hur ser då universitetens profiler ut? Åtminstone på basen av universitetens strategier kan man inte se några tydliga linjedragningar. Intrycket förblir att de flesta universiteten ej ännu är färdiga att göra linjeval.

Kärnfunktionerna i ett universitet är enligt traditionen forskning och den på forskning baserade undervisningen. Ju högre kvalitet desto bättre. Därför är det inget under att de flesta universiteten i sina strategier utropat sig till forskningsuniversitet, som siktar på en topplacering bland världens lärosäten. Då ligger verksamhetens tyngdpunkt på forskning samt magister- och doktorsskolningen. Bildningsuniversiteten, med en mångfald av vetenskaper, har sett just mångfalden som en styrka och ämnar utveckla sin forsknings verksamhet i en tvärvetenskaplig gränsöverskridande riktning. Alla universitet har garanterats sina grundanslag under universitetsreformens gång. En stor del av forskningen är dock beroende av externa medel. Framförallt den ekonomiska krisen men även en ny verksamhetskultur har medfört att konkurrensen om de externa medlen mellan universiteten blivit hårdare. Det återstår att se hur bristen på resurser styr universiteten att bestämma sina specifika tyngdpunkter inom forskning och undervisning.

Genom en bättre rekryteringspolitik samt en i praktiken fungerande karriärstege för forskare öppnas det för universiteten en stor möjlighet till investering för framtiden. Det kunde alltså vara möjligt för universiteten att också profilera sig som tillämpare av en god personalpolitik och öka sin dragningskraft som arbetsplats.

Det finns ett behov av god personalpolitik. Universiteten har genomgått fusioner och olika verksamhetskulturer har krockat. De strukturella förändringarna fortsätter även inom universiteten. Institutions- och fakultetsstrukturer förnyas och trenden är att skapa större och effektivare enheter. Strävan är att sänka gränserna mellan olika vetenskapsinriktningar, men också att spara in på resurser. Denna interna omstrukturering har lett till krockar mellan olika verksamhetskulturer och det har inte gått att undvika spänningar mellan olika grupperingar. Först nyligen har man börjat implementera det nya ledarskapssystemet medan omorganiseringen av de administrativa strukturerna fortsätter. Högskolesektorns omstrukturering fortsätter och i turen står nu sektorforskningsinstituten och yrkeshögskolorna.

Även den senaste internationella evalueringen av vårt innovationssystem förespråkade en fortsättning i omstruktureringsarbetet. Undervisningsministern kallar året 2010 för den strukturella utvecklingens jubelår och verksamhetsplanen framläggs redan detta år. Det återstår att se hur jubelfyllt byggnadsår det blir för universitetens personal.

Ragna Rönnholm
ordförande, Forskarförbundet