Forskning, undervisning och värdering
"Vetenskaplig forskning och på forskning
baserad högsta undervisning ”. Vi
fromma universitetsmedlemmar känner
till denna fras lika väl som katekesen.
Universitetet har som uppgift att främja, förmedla
och uppfostra.” Vad innebär detta? Vi skola frukta
undervisnings- och kulturministeriet och ifall vi inte
kan bära detta skall vi åtminstone frukta lag och ordning,
så att vi inte manar till ondska, svär, förtrollar,
ljuger eller bedrar, i det att vi i all vår nöd tillropar det
till vår undsättning. Och detta i all ödmjukhet.
”Till universitetssamfundet hör universitetets undervisnings-
och forskningspersonal, övrig personal
och studerande”. Vad innebär detta? Att det finns
universitetsmedlemmar och universitetsmedlemmar,
precis som det finns adel, prästerskap, borgare och de
lottlösa.
Universiteten tilldelas finansiering ur allmänna medel
på basen av forskningsresultaten. Forskarna premieras
även genom diverse tillkännagivanden och pris.
Finlands Akademi utser stundom genom hård konkurrens
forskningens spjutspetsenheter. Dessa tilldelas
sedan resurser varpå de kan bada i solsken.
Universitetens andra uppgift, den högsta undervisningen,
hamnar i skymundan. Detta trots att största
delen av de forskande universitetsmedlemmarna
även undervisar. Då det högsta tillåtna timantalet i
vissa arbetsuppgifter är 392 undervisningstimmar per
år, känns det mera som ett straff än som en belöning.
Skyddsklausulen, på högst 80 undervisningstimmar
per år, som forskarskolornas juniorforskare tilldelats,
känns inte heller som en belöning då doktorsavhandlingen
väntar på sitt slutförande.
Visst delas det ut pris till duktiga lärare men premieringarna
har lägre status än de som delas ut av
Akademin. Det är främst olika intresseorganisationer som delar ut dessa. Det finns många universitet som
tilldelat något av sina fakulteter titeln kvalitetsenhet
för undervisning. Det är dock få universitetsmedlemmar
som egentligen kan slå sig för bröstet med att
vara en god lärare. Ett gott rykte i detta hänseende
kan högst innebära extraknäck som inbjuden vältalare
vid olika tillställningar.
Antalet slutförda slutexamen är måttstocken på
undervisning. Av någon anledning är den rådande
uppfattningen att undervisningen som en process
kan jämföras med att skyffla sand m.a.o. att vem som
helst kan klara av detta. Varje forskare med kvalitetsstatus
anses också vara en lärare av rang. Olyckligtvis
är världen inte så ljuv. En del av toppforskarna är usla
pedagoger medan en del är virtuoser. Det finns inneboende
talang och känsla men likväl infödd inkompetens
och trångsynthet.
Undervisning är att förmedla nya åhörare kunskap med
forskningens perspektiv. Den äldsta alltså den sokratiska
metoden med alternering mellan påstående och
kullkastning är en av de bästa metoderna. En annan
nästan lika bra metod är learning by doing. Det moderna
universitetet värderar ingendera av metoderna.
Trots allt finns det goda lärare bland oss. Vad är det
för en sporrande faktor som producerar dem? Studier
i universitetspedagogik? Knappast. Motivet är snarast
att av hängivelse sprida det goda budskapet.
Undervisningsmeriterna borde värderas likvärdigt
med forskningsmeriterna. Skall vi alla tillsammans
försöka verka så att målet uppnås?
Tapani Kaakkuriniemi
ordförande, Forskarförbundet
- Artikkeli löytyy painetun lehden sivulta 4
|