Ledare

Vetenskapsval – tillit, stabilitet och arbetsro

Examina, publikationer och extern finansiering utgör den måttstock enligt vilken vi får vår finansiering. Men kunde det vara annorlunda? Hur vore det om samhället satte tillit till universiteten och gav oss frihet att göra det som vi är bäst på? Universiteten är inte några vilda kort utan ansvarsfulla, mångsidigt reflekterande och strategiskt tänkande samfund som skulle kunna utnyttja sin frihet till att utbilda framtida experter, publicera forskningsrön som går på djupet med svårlösta problem, samt till att ansöka om tilläggsfinansiering till stora projekt med avsikt att finna svar på det finländska samhällets och hela världens problem. Det finns knappast någon risk för att vi skulle göra något annat, för dessa är saker som vi kan bäst och som vi vill koncentrera oss på — utan ständig mätning och rapportering.

Tillit står i centrum för vetenskap som valtema, för det är tillit som utgör grunden för arbestsro, och arbetsro kräver stabilitet. I detta nu slukas en beklämmande stor del av undervisnings— och forskningspersonalens tid av planering och rapportskrivande. Få av oss lärare-forskare har högsta utbildning till sådana uppgifter. Vid sidan av enstaka universitetsanställda står också själva universiteten inför samma problem: vi konkurrerar med varandra om en ständigt krympande pott, vi bevisar att vår insats motsvarar måttstocken och att vi arbetar som riktiga mönsterelever just med det som lagen även utan noggrann resultatstyrning förutsätter av oss. Är ömsesidig konkurrens den bästa vägen till framgång? Ett stabiliserande element i universitetens finansiering, dvs. en finansieringsandel baserad på tillit, skulle möjliggöra ett samarbete mellan både forskare och universitet, då goda idéer inte skulle stranda på allokering av resultatpoängen.

Bättre veta än tro. Bättre börda bär ingen med sig än mycket mannavett. Alltid har man förstått att det lönar sig att stödja sig på kunskap. Finlands trumfkort ligger inte i rikliga naturtillgångar utan vår framgång baserar sig på högklassig utbildning och professionell tillämpning av beprövad kunskap. Målet är högt uppsatt, för enligt Vision 2030 borde hälften av finländarna ha högskoleexamen och högskolorna samtidigt vara bästa arbetsplatser. Det hela låter trevligt men innebär en utmaning i dessa tider av krympande budgetar. Pengar gör ingen lycklig men inte heller olycklig. Med de nuvarande resurserna lyckas vi inte i vårt uppdrag, vi kan inte svara på utmaningen med livslångt lärande hur gärna vi än vill.

Det blir nästan alltid tal om pengar, men detta är ändå bara en spegelbild av värdena. Kärnan av det hela är egentligen uppskattningen av beprövad kunskap: den grundläggande förutsättningen för verksamheten utgörs av en positiv inställning till vetenskap i hela samhället. Hur kan vi lösa problem i anknytning till klimatförändring, hatpropaganda, brist på rent vatten eller pandemier utan vetenskap? Litar vi på åsikter och enstaka repliker som om de vore fakta? Fattar vi beslut på fingerkänsla eller med beprövad kunskap som basis?

Det är vetenskapen som har gett oss de nu så vardagliga sakerna som moblitelefoner, navigatorer, tandimplantat, lärarutbildning, flygplan, foder. Listor som baserar sig på åsikter täcks man inte ens skriva ut. Universiteten är hemmet för fri vetenskap där man söker och finner. Det enda vi önskar är tillit, stabilitet och arbetsro för att vi ska kunna koncentrera oss på det som vi kan bäst, och slutligen lyder frågan: hur vore livet utan vetenskap?

---