Det blåser på höjderna

Diskussionen kring utvecklandet av universiteten kulminerade i början av året i fyra rapporter som utgavs av undervisningsministeriet. Den 17 januari publicerade utredningsmännen Niilo Jääskinen och Jorma Rantanen sin rapport “Revidering av universitetens ekonomiska och administrativa ställning”. Den 19 februari utkom tre rapporter: “En framtida koncentration av toppforskning i Åbo” sammanställd av en arbetsgrupp med Markku Linna som ordförande, “Östra Finlands universitet – framtidens universitet redan i dag”, skriven av en arbetsgrupp ledd av Reijo Vihko, och “Ett nytt universitet via samgång mellan Tekniska högskolan, Helsingfors handelshögskola och Konstindustriella högskolan” med Raimo Sailas och hans arbetsgrupp som upphovsman. Därutöver offentliggjordes den 9 mars ställningstagandet “Vad göra med våra universitet?”, undertecknat av kanslern vid Helsingfors universitet och fem forskare med internationell renommé.

Här i Finland har vi ett homogent och högklassigt universitetsväsende som inte har drabbats av någon kris, även om den offentliga diskussionen har skapat en sådan bild. Förvisso är det viktigt att utveckla universiteten kontinuerligt. Rektorsrådets bulletin från 7.3.2007 konstaterar: “ Universiteten är beredda att förnya sig från goda till ännu bättre. Som stöd för strukturell utveckling behöver universiteten också ekonomiska resurser och en förstärkning av den administrativa autonomin. För att bygga upp en kunskapsbaserad framtid och att trygga sin internationella konkurrensförmåga behöver Finland ett fungerande och högklassigt nät av universitet.”

Begreppet “toppuniversitet” är diffust, och diskussionen kring temat hänvisar i första hand till tekniska och ekonomiska vetenskapsområden samt deras tillämpningar. Emellertid väntar sig samhället av universiteten även annat än innovationer. Vi måste ta hand om grundvetenskaperna och grundforskningen. Därutöver hör det till universitetens centrala uppgifter att vårda och utveckla kulturen samt att upprätthålla den samhälleliga diskussionen. Dessa uppgifter skall man inte ge avkall på.

Det är inte deklarationer eller politiska beslut gällande reformerandet av administrativa strukturer som leder till toppen, utan dit kommer man bara med högklassig vetenskaplig verksamhet. Detta förutsätter att hela universitetsväsendet får ekonomiska tilläggsresurser. I ett litet land som Finland har man inte råd att koncentrera resurserna till ett enda toppuniversitet på andras bekostnad, i synnerhet då varje universitet idkar undervisning och forskning som åtnjuter internationellt anseende. Viktigare än att skapa ett enstaka toppuniversitet är att stödja den högklassiga vetenskapen vid varje universitet. Med sin arbetsgrupp har Sailas efterlyst en tilläggsbudget på 700 miljoner euro kompletterad med årlig tilläggsfinansiering. Beloppet skulle bidra till att utveckla hela det finländska universitetsväsendet i fall pengarna skulle utdelas i rätt proportion till alla. Det är på sin plats att konkurrensutsätta universiteten i samband med utdelningen av pengarna, bara man kommer överens om mätare och kvalitetskriterier. Konkurrensen bör medföra endast lätt administration. Enligt statistikcentralens utredning går forskarnas hela arbetstid redan nu till förvaltning och undervisning, och forskning gör man på fritiden som oavlönat övertidsarbete.

Universitetens ekonomi bör få bli självständigare och långsiktigare. Som medel har man föreslagit att universiteten skulle göras om till antingen offentligeller privaträttsliga institutioner och att tjänsteförhållandena skulle ändras till arbetsförhållanden. I stället för att gå i krig med klang och jubel måste man dock först utreda hur förslagen inverkar på personalen. Toppen kan nås bara om universitetet upplevs som en angenäm och trygg arbetsmiljö där kortsiktiga ekonomiska fluktuationer inte leder till snabba ändringar. Man bör komma ihåg att det är lätt att köra ner vetenskapsområden men att återuppbygga dem kräver flera års arbete innan några resultat blir synliga. Risto Laitinen Ordförande, Professorsförbundet

Risto Laitinen Ordförande, Professorsförbundet