Bästa riksdagskandidat!
Jag sitter här och funderar på vem jag ska lägga
min röst. Det finns två avgörande frågor som
jag skulle vilja diskutera innan jag fattar mitt
beslut. Den ena gäller universitetslagen, den
andra gäller pensionsåldern.
Universitetslagen skulle vara en så stor
reform — bland det största på länge. Så blev
det nog inte, åtminstone för oss som ska leverera
dessa storslagna resultat. Tvärtom, många av oss
som jobbar där upplever att vi blivit marginaliserade,
överkörda och dessutom känner vi oss otrygga. Det
här har lett till att vi känner oss omotiverade. Då blir
det dessvärre inga storslagna resultat, utan alla deklarationer
om Den Storslagna Universitetsreformen
förblir tomma politiska floskler.
Universitetens fundraising gick över förväntningarna.
Men visste du, bästa riksdagskandidat, att pengarna
är öronmärkta. Visserligen är öronmärkning
förbjudet, men trots det har man på många håll varit
mycket tydlig med att dessa pengar INTE kommer att
användas ”hur som helst” (läs: där många av oss ser
den största potentialen för storslagna resultat), utan
till rekrytering av internationella toppforskare.
Vi väljare som satsat stenhårt doktors-, docentoch
professorsbehörighet duger inte, utan nu ska vi
ut och andra in. Jag är illa rädd att det här kan bli en
liknande Flop som Nokias Elop¹.
Det internationella myten går snart i kras och
då står vi ensamma kvar samtidigt som de internationella
stjärnorna skummar grädden på annat håll.
Tycker inte du kandidat att det skulle vara klokt att
se till att vi själva kan bäst.
Inte nog att jag är missnöjd med universitetslagen.
Allt snack om pensionsåldrar gör mig arg.
Direktörer som Ollila, Taxell och Johansson går nog i
pension så fort de kan, men vi ska tvingas att bli kvar
— länge. De som fick så fina optioner, som skulle
vara så motiverande, jobbar inte längre. Vi som känner
oss allt mindre motiverade ska tvingas jobba allt
längre. Visste du, bästa kandidat, att det är dyrare att
låta tre personer med miljoninkomst att gå i pension
än 50 vanliga universitetsknegare. Ifall personer som
dessa tre tycker att styrelsearbete är ett acceptabelt
alternativ till vanligt kneg, låter vi dem komma lätt
undan. Jag byter gärna ut mitt jobb mot dylika uppdrag.
Ifall någon läsare har något bra på lut åt mig har
redaktionen mitt telefonnummer.
Får jag komma med en lagmotion, bästa riksdagskandidat.
I stället för att försämra pensionsalternativen för
enskilda individer (läs: väljare) borde du jobba för en
lag som gör det attraktivt för arbetsgivaren att hålla
oss omotiverade kvar.
Det är inte på oss du ska fokusera, utan på arbetsgivaren.
Locka dem att motivera oss – på riktigt. Belöna
dem som lyckas. Bestraffa dem som misslyckas
med straffskatter och dyra kostnader. De här kostnaderna
måste vara höga, eftersom många har problem
med att orka bland annat på grund av den nya universitetslagen.
Dessutom kostar dyra direktörer som
går tidigt i pension mycket pengar.
Alltså, bästa riksdagskandidat, kan du fixa det
här? Då kan du få min röst. Dessutom kan ditt parti
få tusentals röster från universitetsfolk runt om i landet.
Det skulle vara ett storslaget resultat.
Åke Finne
Skribenten är agronom, ekonomie doktor
och lektor i marknadsföring vid Hanken
¹Författare är väl medveten om att flopp skrivs med två p,
men då skulle poesin (Flop/Elop) lida.
- Artikkeli löytyy painetun lehden sivulta 47
|