Lärare och forskare i rutinuppgifternas malström

Enligt regeringsprogrammet siktar Finland på den internationella toppen i akademisk utbildning, forskning, utveckling och innovationer.

Regeringen lovar satsa på utbildning och forskning samt se till att dessa får tillräcklig finansiering. Ändå nedfrystes universitetsindexet för sex månader och den utlovade finansieringen skars ned, vilket redan i år gjorde att inom undervisnings— och kulturministeriets förvaltningsgren har just universiteten fått spara mest.

I värsta fall leder sparåtgärderna till personalminskningar. Ibland tröstas vi lärare och forskare med löften om att nedskärningarna gäller förvaltningspersonalen — universitetets kärnuppgifter drabbas inte. Det är en klen tröst. Personalminskningarna är alltid smärtsamma. Och när stödpersonalen krymper måste lärare och forskare ta över deras uppgifter. Vid flera universitet har man också i övrigt koncentrerat förvaltningen och grundat servicecentrum. Ett sådant kan fungera väl om ansvarsområdena är preciserade och om grundenheterna har tillgång till närstöd. Men det finns också fall där servicen har blivit ouppnåelig.

Professorsförbundet har ofta poängterat att professorerna bör få koncentrera sig på de uppgifter som med tanke på deras kompetens är meningsfulla. Redan nu säger 44% av professorerna att de saknar möjlighet att koncentrera sig på kärnuppgifterna dvs. vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet, undervisning, samhällelig växelverkan och internationellt samarbete.

Professorer i hela Finland berättar hur de bokar klass- och mötesrum, lägger ut undervisningsmaterial på nätet, registrerar studieprestationer och handleder studenter i deras personliga undervisningsplaner. De kalkylerar projektbudgeter enligt totalkostnadsmodellen, allokerar arbetstimmar och skriver rutinrapporter. De bokar flygbiljetter för utländska gäster, hämtar dessa från flygplatsen, för dem till hotell eller gästrum och fyller gästrummets kylskåp. De för sina publikationer i olika register, paketerar avhandlingsmanus och för dem till posten, skriver inbjudningar och programskisser till kongresser och seminarier. De kämpar med kraschade elektroniska system, ringer efter kopiatorreparatörer och bär syreflaskor till laboratorier.

Många enhetschefer får inte heller tillräckligt närstöd för att sköta ekonomi- och personalärendena. Universitetsreformen har hunnit fylla två år, men cheferna saknar fortfarande ordentliga medel att planera och sköta enhetens ekonomi.

Undervisnings- och forskningspersonalen borde få låta den assisterande personalen sköta rutinuppgifterna. Allt oftare måste vi dock ta hand om ärenden som inte kräver vår expertis och som vi inte heller får belöning för i utvecklingssamtalen.

Har samhället råd med att utbildade experter inte kan koncentrera sig på sitt arbete? Enligt regeringsprogrammet är satsningarna på utbildning och forskning lika med långsiktig tillväxtpolitik. Finlands framgång är på många sätt beroende av universitetsanställdas arbetsresultat.

Maarit Valo
ordförande, Professorsförbundet

• Artikkeli löytyy painetun lehden sivulta 4