Ledare

Ta vara på hela potentialet

Det finska utbildningssystemets framgång är förknippad med samhälleligt värdeval: vi har beslutat att ge alla finländare lika rätt till utbildning. Detta är en av faktorerna bakom såväl topplaceringarna i Pisa-jämförelserna som vårt universitetsväsendes internationella framgång.

Även om alla erbjuds lika möjligheter till universitetsutbildning och -karriär är slutresultatet dock ojämnt. Ett av missförhållandena är den blygsamma andelen kvinnor i vetenskapsvärlden och i synnerhet bland professorerna.

Enligt Professorsförbundets löneutredning var andelen kvinnor bland professorerna vid alla universitet och i snitt inom alla branscher 29,3 % i fjol. Sedan år 2010 har andelen ökat med 4,8 procentenheter, men utvecklingen sker långsamt.

Den blygsamma andelen kvinnor har man försökt förklara på många sätt, och missförhållandet har förmodats bli tillrättalagt med tiden, bara de konservativa sedvänjorna skulle försvinna. Denna förklaring har erbjudits åtminstone i ett par årtionden, men nu borde teorin slopas. I vår samhällsstruktur finns tydliga mekanismer som leder till ojämställdhet. Då utnyttjas inte heller alla resurser till fullo.

I Finland har vi ofta ansett oss ha nått bättre jämställdhet jämfört med många andra länder. Andelen kvinnor som är verksamma inom vetenskap varierar faktiskt mycket i internationellt perspektiv.

Nyligen utgav förlaget Elsevier en statistisk översikt över de vetenskapliga artiklar som förlaget publicerat under de senaste 20 åren. Översikten omfattade 27 branscher i 11 länder samt EU.

Andelen kvinnor som författare till vetenskapliga artiklar hade ökat från 1990-talets 30 % till ca 40 % idag både inom EU och i åtta andra länder som medtagits i översikten. Bäst var balansen mellan könen i Brasilien och Portugal. Däremot var endast en femtedel av de japanska forskarna kvinnor.

Branschvis är variationen stor. Bäst är kvinnorna representerade inom hälsovården, där de i många länder utgör merparten, medan bara en fjärdedel av fysikerna är kvinnor.

Allt som allt lider kvinnorna såväl i Finland som utomlands alltjämt av fenomenet som kallas läckande rör, dvs. att kvinnorna faller ur den akademiska karriären med större sannolikhet än vad männen gör. I många branscher är det minst lika många kvinnor som män som inleder studierna, men inom forskarkarriären minskar andelen på varje trappsteg. Orsaken kan vara en obalans i anknytning till rekryteringen eller brister i erkännandet av kvinnornas meriter, men det kan också vara fråga om den s.k. Mathildaeffekten dvs. att kvinnornas insatser tillskrivs män.

På sistone har det finska vetenskapssamfundet blivit indraget i en samhällelig diskussion där inte alla parter nödvändigtvis har baserat sina uttalanden på vetenskapliga fakta. I många sammanhang har det krävts att beslutsfattandet ska basera sig på forskningsrön. Också kvinnornas andel och roll i vetenskapssamfundet bör betraktas i ljuset av forskningsbaserad information. Det är viktigt och värdefullt att olika aktörer ser på situationen ur jämställdhetens synvinkel. Det går lätt att sammanställa öppen och pålitlig statistik över könsfördelningen.

Arbetet för jämställdhet är internationellt. Det finns skillnader, men fenomenen och problemen är förvånansvärt lika i olika delar av världen. Den sydafrikanska vetenskaps- och teknologiministern Naledi Pandor konstaterade: ”We have a gender balance in favor of women at university but a research balance in favor of men.” Detta konstaterande gäller också på tusentals kilometers avstånd i Finland.

---