Ledare

Europa räddar oss inte

Vi fick en ny riksdag och regeringsbildningen pågår. Av regeringsprogrammet framgår planerna för forskningens och utbildningens framtid. Kommer regeringen att vara en aktiv investerare som litar på kunnande, eller nöjer den sig med att konstatera att nedskärningslistorna är nödvändiga? Svaret blir klart i en nära framtid.

Medan vi följer hur regeringen bildas och hur den bygger upp sitt program bör vi inte glömma bort Europaparlamentsvalet. Det är ju viktigt att välja representanter som är medvetna om att Europa utvecklas med hjälp av forskningsbaserat arbete. Britanniens situation ger sin säregna prägel till EU-valet. I skrivande stund vet jag inte om Britannien fortfarande är medlem i EU. Vad som än händer är jag övertygad om att landet även framöver kommer att vara en nära och högkvalitativ forskningspartner.

Också efter valet lönar det sig att följa med EU-ärendena. I juli övertar Finland ordförandeposten vid Europeiska unionens råd. Som grundval för ordförandeskapet har Finland tillsammans med två andra framtida ordförandeländer tagit fram ett sk. Trioprogram. I programmet betonas entydigt vikten av att utveckla den europeiska konkurrenskraften. Ur denna synvinkel föreslår de kommande ordförandena satsningar på nytt kunnande och speciellt på främjande av de ungas möjligheter.

Som underlag för trioprogrammet publicerade en arbetsgrupp bestående av medlemmar ur olika riksdagsgrupper redan i höstas rapporten Riksdagsgruppernas synpunkter: program för Finlands kommentarer till Finlands ordförandeperiod i EU. Till prioriteringarna i rapporten räknas medborgarna, klimatpolitiken samt säkerhet och ett starkt Europa. Forskning och undervisning prioriteras inte i rapporten. Med sin rapport ville riksdagsgrupperna dock inte binda den kommande regeringen, utan de finländska prioriteringarna definieras först efter valet. Jag hoppas att forskning och forskningsbaserad undervisning och utveckling kommer att framhävas i agendan.

Den som vill följa med EU-ärendena erbjuds konkret hjälp av programmet Horisont 2014-2020 samt det nya programmet för åren 2021-2027. Budgeten för det nuvarande programmet uppgår till 80 miljarder euro, och olika projekt vid våra forskningsanstalter och högskolor har beviljats anslag som sammanlagt klart överstiger det belopp som Finland betalat in. Framgången i finansieringsanskaffningen är ett starkt bevis på vårt kunnande i den hårda internationella konkurrensen.

Tyngdpunkterna i det nya programmet Horisont 2021-2027 ligger i förstärkt konkurrenskraft och stödjandet av EU:s målsättningar för hållbar utveckling. Finaniseringen av programmet uppgår till 100 miljarder euro. Siffran är enorm och oöverskådlig. Vi kan jämföra beloppet med samtliga EU-länders sammanräknade BNP, som bara år 2017 motsvarade 15 300 miljarder euro medan Finlands andel var knappa 1,5 procent. I förhållande till bruttonationalprodukten är Horisont anspråkslöst, motsvarande en promille. Visst är summan ansenlig men ingalunda någon storsatsning på den europeiska framtiden.

Då och då har man här i Finland antytt att finländska forskare skulle vara dåliga på att ansöka om EU-forskningsanslag. Vi håller på att utveckla även detta, men redan det nuvarande höga kunnandet och lyckanden bör erkännas. Forskarna anskaffar mer finanisering från EU än vad Finland betalar in till EU. Det vore orealistiskt att vänta sig att andelen skulle öka märkbart.

Den kommande regeringen kan alltså inte anta att EU räddar finansieringen av den finländska forskningen. Finland har helt självt låtit bli att investera i forskning och forskningsbaserad utbildning och utveckling. Partierna understödde dock varmt, åtminstone före valet, förslaget att återinföra universitetsindexet och höja FUI-anslagen till 4 procent av Finlands BNP. För att uppnå fyraprocentsmålet bör regeringen således långt innan år 2030 återinföra indexet samt omedelbart genomföra en nivåförhöjning och ett finansieringsprogram.

---