Våren, en tid för fester

I vår och under hela året firar man många fackförbunds och medlemsföreningars jämna år. Detta år är även Acatiimis jubileumsår och i födelsedagstårtan brinner det tio ljus i maj. Acatiimis betydelse som en observatör och som ett diskussionsforum för vetenskapspolitiska frågor har vuxit för varje år och det finns inga tecken på att denna trend kommer att vända.

Festnumrets tema är ”ett bra universitet - en bra arbetsplats?”. De planerade strukturella förändringarna inom högskolevärlden har väckt uppståndelse. Det som väckt mest oro under de senaste tiderna är huvudstadsregionens toppuniversitetprojekt, en planerad sammanslagning av Tekniska högskolan, Finska handelshögskolan och Konstindustriella högskolan. Trots högljudda protester är projektet nedskrivet i regeringsprogrammet. Däremot finns där inget om finansieringen. Vad har protesterna mot detta projekt handlat om? Bottnar protesterna i ren avund eller har det varit frågan om konkret oro över något?

De studeranden och forskare, som protesterade utanför ständerhuset då regeringsprogrammet skrevs, var bl.a. oroliga över forskningsfriheten i framtiden. Detta är helt befogat för redan nu är det, i den finska forskningsvärlden, trendigare med kortsiktiga projekt i innovationens namn än långsiktig fri kritisk forskning. Protesterna ville göra beslutsfattarna uppmärksamma på att allt inte är till salu och att allt kan man inte ens få med pengar. Det borde vara möjligt att få bevara universitetens själ. De var också förbryllade och förargade över att ingen hade frågat dem vad de tyckte i saken. Allt fanns färdigt i utredningsmännens rapporter. De högt betalda statsvisionärerna ansågs vara bättre sakkännare än universitetens egen personal. De som protesterade blev förargade och tog ställning till samma frågor som också behndlats flere gånger på Acatiimis sidor.

Det är viktigt att man skapar de bästa möjliga tidsenliga strukturella och administrativa förutsättningarna för universitetens huvuduppgifter forskning och undervisning, men man borde inte glömma funktionärerna. Dessa människor som skall skapa det nya mäktiga Finland. Det är tonen, i denna retorik om innovationer och skapande, dessa visionärer och messior använder, som är så skrämmande I den värld de målar fram finns det plats endast för de framgångsrika, absoluta topparna, utan vilka Finland inte klarar sig i den hårda internationella konkurrensen. Det är befogat att fråga , håller vi på att skapa ett nytt klasssamhälle med denna elittrupp upphöjd över alla andra? Vad skall vi ta oss till med de stora massorna som aldrig kommer att nå toppen?

Detta hysteriska tvång att nå framgång är ett säkert sätt att döda en god arbetshygien. Ur produktivitetens och framgångens synvinkel, skulle det löna sig att byta retoriken till att försvara god, sporrande personalpolitik. En satsning på personalens trivsel ger arbetsgivaren pengarna flerfalt tillbaka. Detta torde stämma även i universiteten.

Den nya regeringen har bildats och parterna har enats om regeringsprogrammet. Det har fått ett fint namn ”Ett ansvarstagande, engagerat och sporrande Finland”. Vi får hoppas att detta programs linjedragningar och vår nya undervisningsminister Sari Sarkomaa skapar goda förutsättningar så att universiteten kan utvecklas till ansvarskännande, engagerande och sporrande arbetsplatser, så att en del av vårens nya studenter kan tro på en yrkesmässig karriär i universitetsvärlden. Acatiimi kommer att följa utvecklingen med stort intresse.

Ragna Rönnholm
ordförande, Forskarförbundet