Feststämning och tryggare positioner

På våren brukar man fira, och i år firar Universitetslektorernas förbund sitt 40-årsjubileum som intressebevakare för lektorer och timlärare som undervisar och forskar vid olika universitet. Förbundet grundades under universitetsväsendets föregående stora brytningstid då det fanns en risk att lektorernas anställningsvillkor skulle försämras. På 1960-talet började man grunda nya universitet, senare kom examensreformen och förvaltningsreformerna med i bilden. Nu står vi igen inför en ny situation, och förbunden har som uppgift att trygga medlemmarnas intresse.

Förslaget till ny universitetslag har igen aktualiserat strävandena att trygga både undervisningens och lärarnas ställning. Statens nya lönesystem har i praktiken visat att arbetsgivaren inte har ansett undervisningsmeriterna vara av större betydelse ens i sådana fall då tjänsten har varit en renodlad undervisningstjänst. De lektorer som genomgått forskarutbildning utgör redan majoriteten av alla lektorer, och självfallet bör forskning ingå i deras arbete, men ingen kan förutsätta att lektorerna ska forska på sin fritid. Inte heller kan universitetet leva enbart av forskning. Den forskningsbaserade undervisningen förutsätter också sådant kunnande som förvärvas utanför själva forskningen. Därför måste man också i universitetslagen definiera hurdan pedagogisk behörighet undervisningsuppgifterna kräver.

I februari dryftade regeringen strävandena att avkorta studietiden från båda ändorna, vilket i synnerhet näringslivet har önskat. Kortare studietider förutsätter dock tydlig och tillräcklig information till de sökande, väl genomförda urvalsprocesser samt professionell och tillräcklig undervisning och handledning. Dessutom förutsätter kraven på allt mer omfattande internationalisering också en speciell insats från undervisningspersonalen när det gäller både effektivare elevutbyte och mer omfattande lärarutbyte. Inget av allt detta lyckas om man bara förvandlar universiteten till renodlade forskningsinstitut genom att minska undervisningens andel eller att helt beställa den utifrån. Målet kan nås endast med tillhjälp av en tillräckligt engagerad lärarkår. Här kan jag citera Kari Raivios rubriker i artikeln Undervisning – universitetets viktigaste uppgift (publicerad på finska i Kanava 2/2008): Forskning är viktigt – Undervisning är väsentligt.

Förbättrandet av undervisningens kvalitet och ställning förutsätter en rejäl förändring i det undermåliga relationstalet elever per lärare. Detta har regeringen gett ett löfte om, låt vara att den verkar ha glömt saken i samband med förberedandet av finansieringsmodellen.

En annan sak som regeringen verkar ha glömt bort är löftet om att personalens ställning ska tryggas i samband med den nya universitetslagen. Till en början erbjöds en avsiktsförklaring beträffande ett kommande avtal – med vilka befogenheter eller exakt vad man skulle ha avtalat om förblev dock oklart. Då fackförbunden inte gick med på detta har man nu under en tid underhandlat om ett avtal som skulle trygga övergången. För personalen är det viktigast att de tidigare avtalen fortsätter att vara i kraft tills man undertecknar nya.

Förutom de tidigare anställda ska avtalen trygga deras ställning som i framtiden börjar arbeta vid universiteten, och ställningen ska vara tryggad även ifall den anställda byter uppgift eller universitet. I detta nu är lokala avtal inte möjliga, eftersom de skulle utgöra ett helt nytt element i avtalssystemet. Det är ohållbart att ett avtal i praktiken skulle göra personalen till livegna, eller att personer i framtiden skulle sköta samma uppgifter med olika anställningsvillkor. Här är det fråga om nyckelfrågor som måste lösas på ett sätt som undervisnings- och forskningspersonalen ska kunna godta innan något avtal kan undertecknas.

Tillsammans med OAJ har vi vid olika universitet ordnat en serie tillställningar kring universitetslagens och avtalens innehåll och möjligheterna att påverka dem. Vi tackar arrangörerna och deltagarna för lyckade tillställningar. Efter festen går arbetet vidare.

Tuula Hirvonen
Ordförande
Universitetslektorernas förbund