Mera kvalitet — gärna fort!
Vi måste bli bättre — hela tiden. Vad innebär då
att bli bättre? För mig betyder det bättre kvalitet.
Kvantitet däremot är egentligen ointressant, kanske
med undantag av en del siffernissar på finansministeriet.
Det är via kvalitet som innovationerna
kommer, det är via kvaliet som individer når
höjder som andra drömmer om. Eftersom de ekonomiska
utsikterna antingen har varit eller kommer
att bli sämre skulle det inte vara helt fel att
bli bättre på just kvalitet. Alltså måste vi bli bättre
kvalitetsmässigt sett.
Var ska vi då hitta nyckeln till framgång? Jag
börjar med att ta fram ministeriets finansieringsnyckel
för att få ett bättre grepp om frågan. Pengar
är ju avgörande för vad vi gör på universiteten. Ett
centralt kriterium i ministeriets nyckel är kvalitet.
De facto täcks mer än 90 % av fördelningen av
kvalitet, låt vara att en del av kriterierna är delade
även med andra kriterier i modellen. Alltså är kvalitet
viktigt ekonomiskt sett.
I den senaste justeringen av finansieringsnyckeln
har både studentfeedback och 55 sp fått större
tyngd. Det är många miljoner som fördelas via
dessa två kriterier. Vill vi fort ta hem poäng med
hjälp av 55 sp kan vi sänka kraven eller göra det
möjligt för studenter att studera deltid på distans.
Så här får naturligtvis ingen seriös utbildare säga,
men så är nyckeln konstruerad. Vill vi säkra poängen
för studentfeedback kan man göra som vi
gjorde på Hanken: ringa runt till alla och säga att
de måste svara. Touchdown!
Det är inte bara på studentfeedback som vi är
bra på Hanken. Överlag klarar vi oss bra på de olika
kriterierna på Hanken. Då blir det intressant att se
på sitt eget universitet för att komma underfund
med vad god kvalitet kan vara. De som ringde runt
för att få in studentfeedback kanske kan bidra?
Problemet är bara det att ingen var intresserad
av själva feedbacken — åtminstone finasieringesnyckeln
beaktade bara svarsprocenten, inte innehållet.
Men varför ge upp? Det här med kvalitet är viktigt!
Jag fortsätter studera mitt eget universitet. Vi auditerades
nämligen nyligen för just kvalitet. Även
här kom det fram att vi leverarar toppundervisning
och -forskning. Likande feedback får vi även
från våra studenter — i synnerhet då de återvänder
från den obligtoriska utlandvistelsen och fått litet
internationellt perspektiv. Problemet är bara det
att vi fick back på auditeringen. Inte på grund av
dålig kvalitet, för det levererar vi, utan för brister
i processerna. Våra processer leder visserligen till
toppresultat, men de är inte tillfredsställande byråkratiskt
sett. Ouch!
Man kallar nyss nämda processer kvalitetssäkring.
Låter fint. Men byråkratiskt. Vi är Finlands
minsta universitet, den enda självständiga handelshögskolan
som finns kvar. Eftersom vi levererar,
trodde vi att vi hade stenkoll. Det trodde inte
auditerarna. Lösningen på det här problemet är
visserligen enkelt. Vi kan sparka en toppforskare
eller fantastisk lärare och i stället anställa en byråkrat.
Denna byråkrats första uppgift blir att ta fram
en kvalitetshandbok. Heureka!
Jag är inte riktigt säker på hur till exempel en kvalitetshandbok
kommer att påverka min undervisning,
men så har jag inte heller kommit särdeles
mycket närmare svaret på vad kvalitet kan tänkas
vara och vad man egentligen borde göra. Dystert
alltså! Ännu dystrare blir jag då jag kommer underfund
med att även om jag och alla mina kolleger
på Hanken kan öka på kvaliteten, leder det ingen
vart i ministeriets finansieringsnyckel, ifall alla
andra gör det samtidigt. Ekorrhjulet är uppfunnet.
Äntligen!
Åke Finne
skribenten är agronom,
ekonomie doktor och lektor
i marknadsföring vid hanken.
- Painetussa lehdessä sivu 18
|