Ledare

Vi bör utvärdera vår verksamhetskultur

Kulturen definierar vårt sätt att verka i en viss omgivning. Samtidigt lämnar verksamheten spår i sin tids kultur. T.ex. avspeglar det finska namnbeståndet forna verksamhetsmiljöer: Virta, Lahti, Aho. I den tyska kulturen däremot beskriver namnen yrken, själva verksamheten: Müller, Schmidt, Fischer, Bauer. Härtill kan vi foga begrepp såsom de humboldtska idealen.

Kulturen förändrar sig samtidigt som t.ex. teknologin utvecklas, men den förändras också medvetet. Den självständighet som universitetsreformen gav universiteten medförde möjligheten att omvärdera den egna verksamhetskulturen inom lagstiftningens ramar. Reformmålen definieras dock i universitetslagen. Till dessa hör främjandet av fri forskning och bildning samt tillgängligheten av en allt högklassigare undervisning.

Ändringarna i verksamhetskulturen bör tjäna universitetens grunduppgifter. När kulturreformen utvärderas bör de betraktas förutom ur arbetshygienisk även ur denna synvinkel.

Förändringen u universitetens verksamhetskultur har säkert varit mer dramatisk än väntat. Det ständiga utvecklandet av organisationsmodellen är en följd av dynamiskt ledande men känns slitsamt för personalen. Också oron för den egna arbetsplatsen har ökat. Samarbetsförhandlingar av produktionsmässiga och ekonomiska skäl har blivit vardag. Emellanåt har det känts som om man skjutit myggor med kanon. Å andra sidan har också stora samarbetsförhandlingar genomförts utan uppsägningar.

Andra ändringar i verksamhetskulturen gäller åtminstone beslutsfattandet och rekryteringarna. Ett koncentrerat beslutsfattande har inneburit att makten har förflyttats från personalen till ledningen. Detta har lett till såväl förutsägbara som oväntade följder beträffande samfundets vardagsliv. I samband med dylika förändringar förmedlas allehanda (ordlösa) budskap om personalens nya position i organisationen.

De kritiska argument som framförs av motparten kan alltid förbises och stämplas som reformmotstånd. Men de ständiga reformerna irriterar och belastar personalen. Man opponerar sig mot dem även av moraliska skäl. Förändringarna upplevs reflektera nyliberalistiska ideologier. Åsikterna placerar sig på axeln kollegialitetmanagerialism eller Humboldt versus företagsuniversitet. Diskussionen är viktig och frågorna goda.

Frågan gäller dock inte bara reformmotståndet eller inställningen till förändringar. Efter universitetsreformen har personalen fråntagits makten i snabb takt. Tendensen genomsyrar universiteten på alla nivåer. Är det kanske dags att stanna för ett tag och utvärdera de genomförda reformerna vid universiteten ur grunduppgifternas och arbetshygienens synvinkel?

Förändringen i verksamhetskulturen anknyter sig också till utbildningsuppgiften. Utbildningens innehåll och värderingar är trovärdiga så länge som de står i linje med enhetens egen verksamhetskultur.

Universitetslagen förpliktar oss till att fostra studenterna att tjäna mänskligheten. Lagen definierar inte innehållet i denna bildningsuppgift. Lagtexten beskriver dock skillnaden mellan universitet och företag. Företagen har inte samma bildningsmässiga fostrings- och serviceuppgift. Inte heller har de samma tradition att främja demokratin och ett aktivt medborgarskap.

Seppo Sainio
ordförande, Förbundet för undervisningssektorn vid universiteten YLL

• Painetussa lehdessä sivu 4