Efter denna exceptionellt varma sommar kommer vi verkligen kunna se vad det nya normala innebär. Det är fortfarande osäkert i vilken mån det är möjligt att återvända till arbetsplatserna och hur mycket man fortsätter arbeta på distans. Mest sannolik verkar en kombination som innehåller mer distansarbete än före coronaepidemin.
Vi har lärt oss samarbeta samt organisera konferenser och seminarier på distans, så även merparten av mötena. Också universitetens distansundervisning med behövlig programvara och plattformar fungerar redan rätt väl. Informationssystemen och undervisningsmaterialen håller på att bearbetas för att kunna användas även av specialgrupper och sensoriskt nedsatta personer. Visserligen kräver detta investeringar i bl.a. textningsprogram eller assisterande personal.
Det antas rekordmånga studerande till högskolestudier, medan högskolorna förnyar sina informationssystem. Dessa reformer kräver sina egna anpassningsåtgärder för att vardagen ska rulla vidare.
Samtidigt borde vi med allt större energi ansöka om finansiering hos europeiska källor. I början av sommaren godkändes också den finska NextGenerationEU-återhämtningsplanen: det har utlovats tilläggsfinansiering till forskningsinfrastrukturer, grön omställning och digitalisering. Även verkställandet av EU:s sjuåriga finansieringsram inleds. Detta medför tilläggsfinansiering till forskning och undervisning. Under midsommarveckan tillsattes en parlamentarisk FoUI-arbetsgrupp med uppgift att skapa en modell för långsiktig, av valperioder oberoende finansiering av forsknings- och innovationsverksamhet. Resultatet ger riktlinjer för nationell utveckling och inverkar i hög grad på de finländska universitetens och yrkeshögskolornas framtidsutsikter.
Professorsförbundet har önskat att tilläggsfinansieringen ska kanaliseras via nuvarande organisationer och instrument, för att finansieringslotteriets brokighet inte ska öka ytterligare. Växelverkan med företag och samhället förutsätter flexibilitet, förutsägbarhet och långsiktighet. Vår konception är på exakt samma linje med högskolesektorn och utredningarna. I synnerher efterlyser vi en långsiktig finansiering som universiteten kan rikta själva för att föredömligt klara av de allt mer mångfacetterade uppgifterna och de ökade utbildningsvolymerna.
Universitetet är ännu inte färdigt. Den nya verksamhetskulturen medför extra arbete och tilläggsinvesteringar, men hur ska dessa uppdateras i arbetsplanerna och budgetarna inom den nu gällande finansieringsramen?
Också mycket som gäller arbetsgemenskapen ligger ännu under arbete, t.ex. jämlikhets- och likabehandlingsplaner, granskningar av förtroendemannaavtal samt avtal och praxisar gällande upphovsrätten. Lösningarna till upphovsrättsliga frågor är anknutna till verkställandet av upphovsdirektivet som kommer ut på remiss i september och påverkar förvaltningen av universitetens upphovsrättsliga frågor direkt.
En del av frågorna ovan behandlas i kollektivavtalsförhandlingarna, vars målsättningar definieras av förbunden i höst. Hur inleds förhandlingarna i en situation där de stora arbetsgivarna såsom pappersindustrin och teknologiindustrin satsar på lokala avtal? Det beror i första hand på arbetsgivarrepresentanten.
I dessa omständigheter där distansarbetet och -studierna har tärt på krafterna hos både personal och studerande bör vi komma ihåg att värna om personalens möjligheter att påverka. Detta har vi efterlyst i åratal.
Det täta och omfattande lokala samarbetet mellan universitetsförvaltningen och de förbund som representerar universitetssamfundet befinner sig på den kritiska linjen. Målet är å ena sidan en god, sporrande lönesättning, å andra sidan bättre arbetsförhållanden i det nya normala. De frågor som lämnas utanför kollektivförhandlingarna bör lösas med beaktande av lokala omständigheter och de mest lyckade internationella praxisarna, med de universitetsanställdas och samhällets bästa som mål.
Svensk översättning Leena-Maija Åberg-Reinke
Jukka Heikkilä
ordförande, Professorsförbundet
Painetussa lehdessä sivu 6