ACATIIMI 5/10 tulosta | sulje ikkuna

Forskningens villkor granskades i Åbo

“Forskningens villkor i Finland och i världen överlag förändras på flera och genomgripande sätt. Många anser att utvecklingen är oroande och att den väcker viktiga frågor. Vilka är de egentliga förskjutningarna? Vilka är deras konsekvenser inom och utanför universiteten? Hur kan vetenskapssamfundet och enskilda forskare bidra till att skydda vetenskapens väsen? Finns det utrymme för akademisk integritet, reflexivitet och kritiskt tänkande? Vilken är vetenskapens framtid?”

Med den här introduktionen bjöd Finsk Tidskrift in till ett öppet diskussionsseminarium i Åbo med titeln “Vetenskapens framtid?” i Åbo Akademis humanistcentrum Arken onsdagen den 12.5. Uppslutningen var god: en del över 30 personer deltog och diskussionsinläggen var initierade.

Tage Kurtén, prof. i teologisk etik och prefekt för teologiska fakulteten, ÅA belyste en del av forskningens predikament i termer av sektoriseringen av samhället, i ekonomi, politik, sport, vetenskap, konst som skilda sfärer. Sektoriseringen ger utrymme för tunnelseende (som exempel kan motiveras av en aktör i den ekonomiska sektorn med att den enda uppgiften han eller hon har är att maximera aktieägarnas vinst). Idag ger universiteten utbildning inom de flesta områden och kan därigenom förstärka sektoriseringen. Kurtén efterlyste en möjlighet för forskarna att vara hela människor i sin forskarroll, vilket kräver att sektoriseringen i någon mening upphör.

Lars Hertzberg, prof. em. i filosofi, ÅA diskuterade kvalitetens dilemma. Å ena sidan behövs kvalitetsbedömning för tillsättning av tjänster, resurstilldelning m.m., men å andra sidan gör de kvantitativa kriterierna att forskarna borde ignorera måttens styrningsmål för att inte urholka kvaliteten i det vetenskapliga arbetet – god forskning tar tid och innebär risktagande. Om kvalitetsmåtten styr drivs forskarna att satsa på säkra kort – det vore irrationellt att satsa på god forskning. Frågan om vetenskapens kvalitet är en vetenskaplig fråga, och det finns ingen automatik som omvandlar resurser till god forskning. Eftersom vetenskaplig kvalitet är ett öppet begrepp, återstår alltid en fråga om kvalitet då de mätbara faktorerna fastställts. Som slutkläm föreslog Hertzberg att en del av de projekt som får höga poäng i utvärderingar för resurstilldelning utses med större slumpmässighet. Så motas övertron på kvalitetsmätningen.

Martina Reuter, docent i filosofi vid HU och akademiforskare, granskade UKM:s promemoria “Ei paikoillanne, vaan valmiit, hep! Koulutukseen siirtymistä ja tutkinnon suorittamista pohtineen työryhmän muistio”. Promemorian är problematisk på flera plan. Bland annat rekommenderar rapporten implicit att ansvaret för antagningen av studenter flyttas över till gymnasiet eftersom den föreslår studentexamen som enda urvalskriterium för vidare studier. Därtill föreslås att en studieplan för framtiden görs upp redan i gymnasiet. Det här är ett hot mot universitetens autonomi eftersom det inte beaktar hur man bäst rekryterar de studenter som universitetet behöver. Resurseringen i promemorian handlar om anställning av studiehandledare och psykologer vid universiteten istället för t.ex. flera lärare. Reuter ifrågasatte den bild av nationalekonomisk nytta som styråtgärderna bygger på. Ifall studentgenomströmningen ska öka märkbart utgående från de idag aktuella motiveringarna måste man kunna visa att de som inte jobbar vid sidan om studierna verkligen kan få jobb genast efter att de utexaminerats. Övergripande verkar det som om allmänbildning inte kan räknas till det som man anser sig ha råd med. Promemorian ger intryck av att UKM inte kämpar för sina egna mål utan snarare satsar på att administrera de pengar som finansministeriet beviljar.

Patrick Sibelius, FD och universitetslärare i IT, ÅA påminde om att förvaltningsförändringarna präglas av en ideologi som ofta inte är synlig för den som själv för fram den och att de mätningar (bl.a. olika arbetstidsallokeringssystem) som avses stå till grund för beslut kan karaktäriseras som missbruk av vetenskap. Sibelius kritiserade den förenklade bilden av vetenskapens roll som producent av resultat avsedda att överföras till en konsumtionskontext och efterlyste mera inflytande för vetenskapen där sakkunskapen ligger.

Nils Erik Villstrand, professor i nordisk historia, ÅA, lät graden av allvar förbli oviss när han föreslog att det ekologiska systemet kan ha en parallell i vetenskapen som system, det han vill kalla för “kognosystemet”. Kognosystemet behöver hållbar utveckling och diversitet. Begreppet tydliggör helheten, dess balans och beroendeförhållanden och dess införande kan utgöra ett första steg mot en mer sanningsenlig bild av vetenskapssektorn än de bilder som ligger under dagens sätt att förvalta den. Kognosystemet kan på så sätt bidra till att förbättra vetenskapens villkor och fortlevnad.

Efter inläggen fortsatte diskussionerna med en paneldiskussion med vin där också arrangörerna Peter Nynäs, professor i religionsvetenskap, avgående chefredaktör för Finsk Tidskrift och Yrsa Neuman, FL, forskare i filosofi och viceordf. för Forskarföreningen vid Åbo Akademi rf deltog.

Som arrangörer stod Finsk Tidskrifts utgivarförening Granskaren, Folkets bildningsförbund rf och Forskarföreningen vid Åbo Akademi rf. Med seminariet överlät Peter Nynäs chefredaktörskapet för Finsk Tidskrift åt PD, forskare i kvinnovetenskap Jutta Ahlbeck-Rehn.

Finsk Tidskrifts första nummer i Ahlbeck- Rehns regi kommer att omfatta talarnas inlägg och det utkommer i augusti 2010.

Yrsa Neuman
forskare, Åbo Akademi


ACATIIMI 5/10 tulosta | sulje ikkuna