Forskningens villkor granskades i Åbo
“Forskningens villkor i Finland och i världen
överlag förändras på flera och genomgripande
sätt. Många anser att utvecklingen
är oroande och att den väcker viktiga frågor.
Vilka är de egentliga förskjutningarna?
Vilka är deras konsekvenser inom och
utanför universiteten? Hur kan vetenskapssamfundet
och enskilda forskare bidra
till att skydda vetenskapens väsen? Finns
det utrymme för akademisk integritet, reflexivitet
och kritiskt tänkande? Vilken är
vetenskapens framtid?”
Med den här introduktionen bjöd Finsk Tidskrift
in till ett öppet diskussionsseminarium i Åbo
med titeln “Vetenskapens framtid?” i Åbo Akademis
humanistcentrum Arken onsdagen den 12.5.
Uppslutningen var god: en del över 30 personer
deltog och diskussionsinläggen var initierade.
Tage Kurtén, prof. i teologisk etik och prefekt
för teologiska fakulteten, ÅA belyste en del av
forskningens predikament i termer av sektoriseringen
av samhället, i ekonomi, politik, sport, vetenskap,
konst som skilda sfärer. Sektoriseringen
ger utrymme för tunnelseende (som exempel kan
motiveras av en aktör i den ekonomiska sektorn
med att den enda uppgiften han eller hon har är
att maximera aktieägarnas vinst). Idag ger universiteten
utbildning inom de flesta områden och
kan därigenom förstärka sektoriseringen. Kurtén
efterlyste en möjlighet för forskarna att vara hela
människor i sin forskarroll, vilket kräver att sektoriseringen
i någon mening upphör.
Lars Hertzberg, prof. em. i filosofi, ÅA diskuterade
kvalitetens dilemma. Å ena sidan behövs
kvalitetsbedömning för tillsättning av tjänster, resurstilldelning
m.m., men å andra sidan gör de
kvantitativa kriterierna att forskarna borde ignorera
måttens styrningsmål för att inte urholka kvaliteten i det vetenskapliga arbetet – god forskning
tar tid och innebär risktagande. Om kvalitetsmåtten
styr drivs forskarna att satsa på säkra
kort – det vore irrationellt att satsa på god forskning.
Frågan om vetenskapens kvalitet är en vetenskaplig
fråga, och det finns ingen automatik
som omvandlar resurser till god forskning. Eftersom
vetenskaplig kvalitet är ett öppet begrepp,
återstår alltid en fråga om kvalitet då de mätbara
faktorerna fastställts. Som slutkläm föreslog Hertzberg
att en del av de projekt som får höga poäng
i utvärderingar för resurstilldelning utses med
större slumpmässighet. Så motas övertron på kvalitetsmätningen.
Martina Reuter, docent i filosofi vid HU och
akademiforskare, granskade UKM:s promemoria
“Ei paikoillanne, vaan valmiit, hep! Koulutukseen
siirtymistä ja tutkinnon suorittamista pohtineen
työryhmän muistio”. Promemorian är problematisk
på flera plan. Bland annat rekommenderar
rapporten implicit att ansvaret för antagningen av
studenter flyttas över till gymnasiet eftersom den
föreslår studentexamen som enda urvalskriterium
för vidare studier. Därtill föreslås att en studieplan
för framtiden görs upp redan i gymnasiet. Det
här är ett hot mot universitetens autonomi eftersom
det inte beaktar hur man bäst rekryterar de
studenter som universitetet behöver. Resurseringen
i promemorian handlar om anställning av
studiehandledare och psykologer vid universiteten
istället för t.ex. flera lärare. Reuter ifrågasatte
den bild av nationalekonomisk nytta som styråtgärderna
bygger på. Ifall studentgenomströmningen
ska öka märkbart utgående från de idag aktuella
motiveringarna måste man kunna visa att de
som inte jobbar vid sidan om studierna verkligen
kan få jobb genast efter att de utexaminerats.
Övergripande verkar det som om allmänbildning
inte kan räknas till det som man anser sig ha råd
med. Promemorian ger intryck av att UKM inte
kämpar för sina egna mål utan snarare satsar på
att administrera de pengar som finansministeriet
beviljar.
Patrick Sibelius, FD och universitetslärare i IT,
ÅA påminde om att förvaltningsförändringarna
präglas av en ideologi som ofta inte är synlig för
den som själv för fram den och att de mätningar
(bl.a. olika arbetstidsallokeringssystem) som avses
stå till grund för beslut kan karaktäriseras som
missbruk av vetenskap. Sibelius kritiserade den
förenklade bilden av vetenskapens roll som producent av resultat avsedda att överföras till en
konsumtionskontext och efterlyste mera inflytande
för vetenskapen där sakkunskapen ligger.
Nils Erik Villstrand, professor i nordisk historia,
ÅA, lät graden av allvar förbli oviss när han
föreslog att det ekologiska systemet kan ha en parallell
i vetenskapen som system, det han vill kalla
för “kognosystemet”. Kognosystemet behöver
hållbar utveckling och diversitet. Begreppet tydliggör
helheten, dess balans och beroendeförhållanden
och dess införande kan utgöra ett första
steg mot en mer sanningsenlig bild av vetenskapssektorn
än de bilder som ligger under dagens sätt
att förvalta den. Kognosystemet kan på så sätt
bidra till att förbättra vetenskapens villkor och
fortlevnad.
Efter inläggen fortsatte diskussionerna med en
paneldiskussion med vin där också arrangörerna
Peter Nynäs, professor i religionsvetenskap, avgående
chefredaktör för Finsk Tidskrift och Yrsa
Neuman, FL, forskare i filosofi och viceordf. för
Forskarföreningen vid Åbo Akademi rf deltog.
Som arrangörer stod Finsk Tidskrifts utgivarförening
Granskaren, Folkets bildningsförbund rf
och Forskarföreningen vid Åbo Akademi rf. Med
seminariet överlät Peter Nynäs chefredaktörskapet
för Finsk Tidskrift åt PD, forskare i kvinnovetenskap
Jutta Ahlbeck-Rehn.
Finsk Tidskrifts första nummer i Ahlbeck-
Rehns regi kommer att omfatta talarnas inlägg
och det utkommer i augusti 2010.
Yrsa Neuman
forskare, Åbo Akademi
|