Lektor Jan Dlask ger tjeckerna nycklarna till finsk litteratur

En klassresa till Vasa 1990 väckte Jan Dlasks intresse för Finland och finländsk kultur.Idag undervisar han i finsk litteratur vid Karlsuniversitetet i Prag och jobbar på en bok om finlandssvensk litteratur.

Försommarsolen värmer den tjeckiska huvudstaden och på centrala Václavplatsen är det fullt av folk.

Jan Dlask, 40, har kommit med morgontåget från hemstaden Pardubice i östra Böhmen, en resa på ungefär en timme.

— Jag ska i eftermiddag föreläsa för en grupp tredjeårsstudenter, berättar han på en imponerande svenska.

Men det var alltså finska språket som först väckte hans fascination. En grupp gymnasister från Pardubice besökte vänskolan Kirkkopuistikon lukio i Vasa.

— Vi flög via Ryssland, för det var billigast. Jag minns att jag så gott som genast blev intresserad av finska språket, som var så annorlunda.

Många skyltar var tvåspråkiga så jag kom också i kontakt med finlandssvenskheten.

Tillbaka i vad som då ännu var Tjeckoslovakien (1 januari 1993 bröt sig Slovakien ut) började den unge Jan Dlask leta efter en lärobok i finska.

— Men det enda jag hittade var en ordbok samt ett lexikon med fraser som "Saisinko tulta", berättar han och skrattar.

Direkt efter studentexamen i Pardubice, 1991, sökte han in till Prags berömda Karlsuniversitet för att studera finska.

— Men jag blev inte antagen. Den finska lektorn rekommenderade då att jag skulle läsa svenska och på den utbildningen fick jag plats 1992.

Fil mag

Två år senare kom han in även på finskan. Och år 2000 blev han fil mag med högsta betyg i våra "bägge inhemska".

Då hade jag också hunnit läsa en termin vid Helsingfors universitet och bland annat samlat material för min pro gradu om den finlandssvenske författaren Christer Kihlman.

— Bägge språken läste jag i fem år. På den tiden fanns inte kortare utbildningar. Men numera har vi på tjeckiska universitet även treåriga kandidatprogram.

Efter examen försörjde sig Jan Dlask först som tolk och översättare.

— Ĺr 2001 fick jag jobb som timlärare i finska och svenska vid Pardubices universitet och året därpå blev jag antagen som doktorand vid Karlsuniversitetets institution för lingvistik och fennougristik.

Doktorander i Tjeckien har det inte fett. Jan Dlask berättar att han under en treårsperiod började med ett bidrag på 4 500 tjeckiska kronor (176 euro) i månaden och slutade på 9 000 tjeckiska kronor (352 euro).

— Turligt nog erbjöds jag nästan omgående jobb som forskarstudent vid institutionen och kunde genom att undervisa i finsk litteratur dryga ut mina inkomster.

— Men doktorander i Tjeckien har det verkligen tufft. Alla institutioner kan inte erbjuda jobb och när man fyllt 26 upphör staten att stå för den obligatoriska hälsovårdsförsäkringen.

Ĺr 2010 doktorerade så Jan Dlask på avhandlingen "Debatten Tikkanen-Kihlman".

— Då hade jag redan ett par år tidigare fått fast jobb här som assistent. Efter disputationen blev jag lektor och det är den titel jag har än idag.

Hur viktigt är det i den tjeckiska akademin att vara disputerad?

— Det är en inträdesbiljett till den akademiska världen. Visst finns det lärare som undervisat i decennier utan doktorsgrad, men de är få.

"Finska studier"

Jan Dlasks institution heter "Institutionen för allmän lingvistik" ("Ústav obecné lingvistiky"). Den är i sin del tudelad och en av avdelningarna är "Avdelningen för finska studier" ("Oddelení finských studií").

— Vi är tre på avdelningen. Själv undervisar jag alltså i finsk litteratur, lektor Lenka Farová undervisar i finska och så undervisar här också utsände lektorn i finska Timo Laine.

Varje år söker runt 100 personer in till ämnet "Finska studier".

— Bara 15 antas så vi får de mest motiverade eleverna, förklarar Jan Dlask belåtet.

Det tjeckiska universitetsläsåret inleds första oktober och första terminen sträcker sig till mitten av januari. Nästa termin börjar i slutet av februari och pågår fram till slutet av maj.

— Vi lektorer har en undervisningsskyldighet om tio timmar per vecka, berättar Jan Dlask och fortsätter:

— Jag undervisar på alla stadier. Hittills har vi bara haft kandidater men från och med nästa år får vi även en magisternivå i finska.

Universitetslärarna har omkring två månaders semester och i tjänsten ingår att de ska forska.

Låg skatt

Humaniora betalas överlag lågt inom det tjeckiska högskoleväsendet. På Acatiimis fråga, berättar Jan Dlask att han tjänar 31 000 tjeckiska kronor (ung 1 220 euro) i månaden. Då är ungefär en fjärdedel ett externt forskningsanslag, något som långt ifrån alla har.

De flesta tjecker betalar bara 15 procent i platt skatt på sina inkomster.

— Jag är ganska nöjd med min lön. Skulle jag ha haft barn, en mammaledig hustru och kanske bostadslån vore mycket annorlunda!

— Samtidigt vet jag, att om jag som akademiker hade valt att jobba på ett försäkringsbolag eller en bank skulle jag kunna tjäna det dubbla.

Precis som sina kollegor i Finland, tycker han att administration tar alldeles för mycket av arbetstiden.

—Alla dessa papper som ska fyllas i...det är nog ett arv från den österrikisk-ungerska tiden och från kommunismen...

Någon fackförening tillhör han inte.

— Jag har faktiskt aldrig blivit officiellt inbjuden. Men vi tjecker i gemen är skeptiska till organisationer, alltfrån kyrkor till fackföreningar och politiska partier.

Hur stort är intresset för att utbilda sig till universitetslärare i Tjeckien?

— Kanske inte så stort som det borde vara. Men med anledning av den ekonomiska krisen har intresset ökat.

— Även om lönen inte är så hög anses en anställning inom universitetsvärlden som trygg.

Jan Dlask är ännu en ung man, men utifrån vad som idag gäller kommer han att gå i pension vid 66 års ålder (tidigare var det 60).

Närmast väntar, förutom undervisningen, tre års arbete med ett projekt om finlandssvensk litteratur sedd ur en sociologisk synvinkel.

— Det är det jag fått forskningspengar för. Den kommer att bli på runt 250 sidor.

Och upplagan?

— Ungefär 400 exemplar. Det är ganska normalt för en tjeckisk akademisk publikation.

Få fackmedlemmar

Endast drygt tio procent av de universitetsanställda i Tjeckien är fackligt organiserade.

- Vi är för närvarande 4 300 medlemmar och organiserar alla kategorier inom högskolan, alltså även icke-akademiker, berättar fackförbundet VOS ordförande František Barták.

Tjeckien har endast en centralorganisation, den tjeckisk- mähriska konfederationen av fackförbund CMKOS, och VOS är ett av dess medlemsförbund.

Efter kommunismens fall 1989 har det vuxit fram ett stort antal privata högskolor i Tjeckien.

— Inom privatsektorn har vi dock ännu inte någon verksamhet, berättar František Barták.

VOS verkar alltså inom offentliga högskolor där man är kollektivavtalsslutande part. Som grund för lönesättningen finns lagstiftning vilken anger minitariffer.

— Dessa är dock betydligt lägre än de verkliga lönerna. Den lokala fackliga organisationen förhandlar med rektor och kollektivavtalet gäller sedan alla anställda, oavsett om de är med i facket eller inte, förklarar František Barták.

Lönenivåerna varierar mellan högskolorna. Enligt statistik från undervisningsministeriet år 2012 fick en professor 64 572 tjeckiska kronor (2 532 euro), en universitetslektor 32 887 tjeckiska kronor (1 289 euro) och en universitetsassistent 25 304 tjeckiska kronor (992 euro) i månaden.

Medelinkomsten i Tjeckien var i förfjol 25 112 tjeckiska kronor (985 euro). Tilläggas bör, att kostnadsnivån är lägre i Tjeckien än i Finland.

text och foto Sören Viktorsson

• Painetussa lehdessä sivu 36