Kris Smith och Simon Ryan kämpar för att bevara tjänster vid University of Otago i Onedin.

Nyzeeländska universitetslärarfacket kämpar för att bevara humaniora

Ett läsårs betald forskningsledighet i snitt vart sjunde år hör till förmånerna för universitetslärare på Nya Zeeland. Men pressen är stark på akademin att bli mer marknadsanpassad och universitetslärarfacket kämpar för att försvara jobben inom främst humaniora.

Ingen stad i världen ligger längre bort från Finland än Dunedin på Nya Zeelands sydö. Fågelvägen är det 17 271 kilometer till Helsingfors.

Det var här som landets första universitet, The University of Otago, grundades år 1869.

— Nya Zeeland har högt internationellt anseende i akademiska sammanhang, inte minst inom medicin, förklarar Simon Ryan, Senior Lecturer och fram tills nyligen föreståndare vid institutionen för främmande språk och kulturer på University of Otago.

Kris Smith, lokal ombudsman för universitetslärarfacket TEU, berättar att man driver en kampanj som kallas "Love humanities" och pekar på vikten av diversitet inom högskolan.

— Från fackligt håll ser vi det som en viktigt uppgift att kämpa för humaniora och för att inte jobb ska försvinna.

Vid University of Otago har så dock redan skett. Sedan 2010 har antalet nya heltidsstudenter per läsår sjunkit från nästan 6 000 till omkring 4 850 i fjol och tappet rör främst humaniora.

— I fjol försvann här motsvarande1 7,5 heltidstjänster bland den akademiska personalen, alla inom humaniora. Min egen institution tappade fyra tjänster, berättar Simon Ryan som undervisar i tyska samt European Studies.

I augusti i år förklarade universitetets ledning att man vill skära bort hela 182 tjänster inom administrationen. Det skulle i sin tur naturligtvis öka den akademiska personalens arbetsbörda.

— Jag har aldrig tidigare upplevt så mycket stress bland medlemmarna, sade TEUs representant Shaun Scott till tidningen Otago Daily Times i samband med en demonstration mot nedskärningsplanerna.

Nyliberalism

TEU:s förbundsdirektör Sharn Riggs skyller till en del dagens problem på den nyliberala ideologi hon anser länge varit förhärskande inom högskolesektorn.

— Sektorn har varit underfinansierad de senaste tio åren. Det har tagit sig uttryck i ökad press på de anställda att producera mer till samma kostnad.

— Samtidigt har den akademiska personalens inflytande i beslutsprocesserna alltmer begränsats. Det märks framför allt i högskolornas beslutande organ.

Simon Ryan är fackligt förtroendevald för den akademiska personalen vid sitt universitet.

— Vi är omkring 3 500 anställda här, varav hälften administratörer, och TEU organiserar bägge grupperna, berättar han.

Totalt har TEU runt 10 000 medlemmar och organisationsgraden varierar mellan olika universitet.

Som fackrepresentant ingår Simon Ryan i den delegation som lokalt förhandlar löner och anställningsvillkor. Kollektivavtalen löper normalt på två eller tre år, med en garanterad löneökning varje läsår för den akademiska personalen.

Löneavtal

Av landets åtta universitet är Auckland University of Technology ett av de få där löneavtalet är i kraft även vårterminen 2017.

Att rakt av översätta nyzeeländska akademiska titlar är vanskligt, med tanke på att exempelvis en Professor kan ha åtta olika löneklasser och en Senior Lectur hela nio, därför används i artikeln genomgående de engelska benämningarna.

En omräkning till euro av det lokala avtalet vid Auckland University of Technology ger vid handen att en Professor, beroende på löneklass, får ungefär mellan 80 850 och 104 600 euro brutto om året och en Assistant Professor mellan 73 700 och 85 600 euro.

För en Senior Lecturer ligger spannet mellan 50 800 och 66 900 euro och en Lecturer tjänar på årsbasis 41 200 och 49 300 euro.

Högsta skattesatsen på Nya Zeeland är 33 procent.

— Vi har hyfsade löner men har halkat efter internationellt. Flyttar en nyzeeländsk universitetslärare exempelvis till Australien får han eller hon mellan 20 och 30 procent mer i lön på samma post, berättar Simon Ryan.

Men visst finns det förmåner. En sådan är att universitetslärare vid de flesta lärosäten på Nya Zeeland har rätt till så kallad "Sabbatical leave", det vill säga att i snitt vart sjunde år vara ledig två terminer med full betalning för att forska.

— Man kan också dela upp ledigheten på olika läsår. Höstterminen i fjol var jag själv ledig och kunde på heltid ägna mig åt vetenskapligt författande, berättar Simon Ryan.

Karriär

Hur ser då en typisk universitetslärarkarriär ut på Nya Zeeland?

— Efter Bachelor och Master förväntas man inom tre år lägga fram en doktorsavhandling. Därefter erbjuder de olika institutionerna stipendier för postdoktorander, svarar Simon Ryan och fortsätter:

— Från det att du blivit Lecturer har vi ett bedömningssystem, som delvis liknar det amerikanska Tenure. På denna nivå finns sju steg och dem passerar man rätt automatiskt, få kuggas.

— Några som är väldigt framstående kan på två, tre år bli Senior Lecturer, men vanligtvis tar det längre tid än så. För att bli Associate Professor krävs bland annat omfattande publicering och av en Professor förväntas även att han eller hon drar in externa pengar till sitt universitet.

Det stora problemet på Nya Zeeland idag är dock, framhåller Simon Ryan, att så många unga akademiker aldrig får ett fast universitetslärarjobb.

— Det är helt vansinnigt, vi kan ha över 100 sökande till en fast tjänst här! Vad vi bevittnar är uppkomsten av ett akademiskt prekariat, unga och medelålders personer som inte vet om de har jobb nästa läsår.

Största universitetet

Vid University of Auckland tar Nicole, Barry Hughes och Antonia Verstappen strid för administratörernas löner.

Från Dunedin är det knappt två timmars flygresa till Auckland på nordön, Nya Zeelands största stad med runt 1, 4 miljoner invånare.

— University of Auckland är sedan länge landets största universitet och förutom medicin finns här bland annat en välrenommerad juristutbildning samt högklassig undervisning och forskning inom naturvetenskaper, berättar Barry Hughes, Lecturer i psykologi.

University of Auckland har fått stor uppmärksamhet i landets media, sedan medlemmarna i mitten av mars genomförde en halv dag lång arbetsnedläggelse då man trots månader av förhandlingar inte kommit överens med arbetsgivaren.

— Någon uppgörelse har vi dock ännu inte fått till stånd, berättar Project Coordinator/Research Officer Antonia Verstappen som är doktorandernas representant i förhandlingskommittén för Acatiimi i början av augusti.

— Det handlar om solidaritet. Vi organiserar ju såväl akademisk personal som adminstratörerna. Medan vi akademiker får automatiska lönepåslag årligen, är det bara runt tio procent av adminstratörerna som får det och då först efter en särskild evaluering.

— Nu kräver vi "Flat rate", det vill säga generell automatisk löneökning för samtliga anställda och i ett rent belopp istället för i procentpåslag, som gynnar de redan välavlönade.

Nicole Wallace, Group Services Coordinator och facklig förtroendevald för adminstrativa personalen, berättar att bara runt 25 pro-cent av hennes yrkeskategori vid University of Auckland är med i TEU .

— När jag frågar varför någon inte är med blir svaret ofta att facket mest är till för den akademiska personalen. Men denna gång är det ju just vår grupp som står i centrum, konstaterar hon.

Etta i landet

På en stor skylt i universitetsområdet berömmer sig University of Auckland av att vara "Ranked number 1 in New Zeeland for 35 of our 38 subjects".

Men Auckland är en dyr stad att bo och leva i. Ett hus kan kosta motsvarande 600 000 euro eller mer.

— Det avskräcker ju en del universitetslärare från att söka sig hit. Vi i facket är de enda som trycker på och vill se exempelvis olika rabatter för universitetets anställda och studenter, berättar Barry Hughes.

Nya Zeeland var den första självständiga nationen i världen som, år 1893, införde rösträtt för kvinnor till de nationella valen. Inom akademin finns dock ännu en lång väg att gå till jämställdhet.

Suzanne McNabb är National Women´s Officer inom TEU.

— Den senaste verifierade uppgiften vi har från 2012 säger att bara drygt 24 procent av befattningarna som Professor eller Associated Professor är besatta av kvinnor.

— Vi har ju ett system med löneklasser och inom vilka naturligtvis män och kvinnor i akademin betalas lika. Men det finns många belägg för att män redan i början av karriären placeras högre på skalan än kvinnor och den diskrepansen följer sedan med under karriären, konkluderar hon.

---