Ledare

Från arbetskraftspolitik till vetenskapspolitik

I våras publicerade Professorsförbundet tillsammans med Forskarförbundet de gemensamma målsättningarna inför riksdagsvalet år 2019. Partierna och kandidaterna ska med fördel bekanta sig med dessa. Hållbara lösningar till svåra problem skapas genom vetenskaplig forskning och utvecklingsverksamhet. Aktiv vetenskaplig forskning och konstnärlig verksamhet utgör också grunden för högsta undervisning.

Under våren och försommaren har Professorsförbundet och Forskarförbundet träffat riksdagsledamöter från olika partier samt deras assistenter för att diskutera de gemensamma målsättningarna inför valet. På mötena har båda förbunden representerats av sina ordförande och verksamhetsledare. Sammansättningen har varierat utgående från vars och ens kalender.

Diskussionerna har kanske inte varit direkta genombrott men ändå steg i rätt riktning. Speciell uppmärksamhet har fästs vid de finländska universitetens högklassiga forskning och undervisning, universitet som arbetsplats, och den avgörande betydelsen av stabil grundfinansiering.

Den finländska forskningens och undervisningens höga kvalitet kan bara lovordas. På våren ansåg Times Higher Education de finländska universiteten vara bäst i världen i förhållande till nationens ekonomiska utveckling. Även OECD berömde de finländska universitetens effektivitet då det gäller att låta den erhållna finansieringen gagna nationen. Nyligen fick vi erfara att Helsingfors universitet har klättrat upp på plats 57 i Shanghaijämförelsen, och även våra övriga universitet har placerat sig väl. Det är viktigt att identifiera och erkänna de finländska universitetens positiva drag och resultat. Det lönar sig att investera i universiteten.

Ofta upplevs universiteten som en med studier fylld mellanfas i livet. För oss anställda är universitetet dock en arbetsplats för experter och stödpersonal. Målet för visionen för högskoleutbildningen och forskningen år 2030 är att inom ett årtionde göra högskolorna till Finlands bästa arbetsplatser. Tyvärr upplever personalen även enligt visionen att arbetstrivseln har försämrats på grund av ökad administrativ belastning, osäkra anställningsförhållanden samt försvagad möjlighet att delta och medverka i arbetsgemenskapen.

Mindre arbetsbörda och osäkerhet förutsätter tillräcklig grundfinansiering. Ryckig finansiering och ändringar i finansieringskriterierna försvårar en långsiktig och planmässig verksamhet. När detta kombineras med trendiga ledningsideologier kan målet för visionen inte uppnås med bara smärre förändringar. Universitetsanställda förtjänar en stabil och tillräcklig grundfinansiering samt en genuin möjlighet att delta i utvecklandet och beslutsfattandet inom samfundet. Detta förutsätter även vissa förändringar i lagstiftningen.

OECD:s siffror avslöjar hur den finska forskningsfinansieringen störtdykt. Det har uppstått en situation där vi måste konkurrera om forskningsmedel på basis av forskningsplanernas kvalitet i stället för forskningsresultat. Våra forskare måste ägna oskäligt mycket tid åt anskaffning av finansiering i relation till dess storlek. Tillspetsat kan sägas att resurserna används till ansökningar i ställer för forskning. Universitetens grundfinansiering – alltså grundfinansiering — bör stabiliseras och med tiden höjas. Universitetsindexet bör återinföras.

Vad lärde jag mig av vårens och sommarens diskussioner? Åtminstone det att universiteten i första hand ses som läroinrättningar. Bilden av universitetet som en renodlad skola har fört diskussionen i fel riktning. Diskussionen har dominerats av utbildnings- och arbetskraftspolitiken. Utbildningspolitiken har då rentav blivit underställd arbetskraftspolitiken.

I det här läget har vi universitetsanställda som uppgift att berätta hur hisnande saker vi utforskar och utvecklar. Vi ska själva berätta hur grundforskningen och utvecklingsarbetet för Finland framåt. Diskussionen bör ledas från arbetskrafts- och utbildningspolitik till vetenskapspolitik. Dialogen kan inledas till exempel genom att fråga den egna valkretsens riksdagsledamöter vilka vetenskapspolitiska målsättningar de själva och deras partier har.

---