Ledare

Tiden och framstegen

VDie Zeit, die ist ein sonderbar Ding, ´tiden, den är en besynnerlig sak´ sjunger Fältmarskalkinnan i Richard Strauss opera Rosenkavaljeren. Acatiimis utgivarförbund har fyllt eller ska just fylla 50 år, och nu står Förbundet för undervisningssektorn vid universiteten YLL i tur. På 50 år har intressebevakningen och verksamhetsmiljön ändrat form, men med vissa grundläggande fenomen brottas vi alltjämt.

En del av målen har vi uppnått medan vi fortfarande söker vägen till andra i samarbete med förhandlingsparterna. Redan när verksamheten inleddes väcktes den fortfarande kuranta frågan om lektorernas rätt till forskningstid, det är bara kollektivavtalet som har bytt form. Fastän arbetstiden inte längre baseras på undervisningsskyldighet tillämpar en del enheter fortfarande samma praxis gällande antalet undervisningstimmar och möjligheten till forskningstid som i förra århundradet. Tiden och framstegen håller således inte samma takt.

Förbundets femtioåriga historia inrymmer många utvecklingar och milstolpar som alla med sina följder är synliga även idag: anslutning till OAJ 1986, övergången från på undervisningsskyldighet baserad arbetstid till totalarbetstid 1997, det nya lönesystemet, den nya universitetslagen 2010, arbetskonflikten 2018, bara för att nämna några

I denna tidning presenteras också det av undervisningsrådet Tuula Hirvonen redigerade verket 50 vuotta YLL:n polkuja vars artiklar levandegör förra årtiondets landvinningar men också misslyckanden. Den periodiska balansens modell avspeglar väl utvecklingen i intressebevakningen: ömsom stora kliv, ömsom små finslipningar och förhöjningar. Än finns det jobb kvar för framtida intressebevakare.

Sockenskomakarnas Topias säger till sin son: Så ändras världen, Esko, pojken min. I intressebevakningen utgör motiveringen av nya aktörer och synliggörandet av verksamheten en allt större utmaning; vi måste söka nya verksamhetsformer och -modeller. Fackföreningarnas intressebevakning lockar inte yngre aktörer på samma sätt som förr och det blir allt svårare att engagera dem i korstrycket av olika krav som pockar på deras uppmärksamhet.

Saken görs ännu värre av den hoppiga finansieringen. Det är svårt att förbinda sig till verksamheten på lång sikt om anställningsförhållandet är tidsbundet med osäker fortsättning. Regeringsprogrammet innehöll faktiskt ett löfte om 40 miljoner euro extra till grundfinansieringen, med enligt senaste nyheten om finansministeriets budgetförslag har summan krympt till 10 miljoner; visserligen lär universitetsindexet fortfarande vara med. Det blir spännande att se hur budgetmanglingen slutar.

Insatsen är i varje fall otillräcklig – tio miljoner fördelat mellan tretton universitet är inte mycket och kompenserar inte de tidigare nedskärningarna, för att inte tala om tilläggssatsning. Situationen försvåras ytterligare av den planerade ökningen i antalet studieplatser i vissa discipliner, och dessutom är finansieringen av kontinuerligt lärande fortfarande öppen.

Under hela sin existens har Förbundet för undervisningssektorn vid universiteten YLL drivit universitetslärararnas sak oberoende av titel. Universitetslärarnas arbete befinner sig i ett brytningsskede gällande både innehåll och pedagogiska lösningar, och behovet av intressebevakning har ingalunda minskat, den har bara fått nya nyanser.

---