Ett genomgående starkare universitetsväsende?
De närmaste månaderna och åren kommer att medföra
betydande förändringar vid de finländska universiteten.
Den i våras tillträdda regeringen förklarar
i sitt regeringsprogram att universiteten skall förstärkas
genomgående och att det bl.a. skall inrättas
ett innovationsuniversitet. Resurserna för denna förstärkning
hotar dock att förbli anspråkslösa, och i detta
nu verkar framtiden snarare medföra hotbilder än
möjligheter.
I höstas konstaterade vetenskaps- och teknologirådet
att om universitetens verksamhet skall säkerställas
förutsätter det en årlig tilläggssatsning på
minst 50 miljoner euro under de följande fyra åren.
Enligt budgetförstaget kommer det årliga anslaget för
löpande utgifter att uppgå till endast 20 miljoner euro.
Framtiden skuggas också av statens produktivitetsprogram
som fortfarande äger giltighet även för
universitetens del. Ifall den årliga nedskärningen på
elva miljoner verkställs som sådan blir den utlovade
tilläggsfinansieringen i praktiken betydelselös. Då
man in i ekvationen tar både de tilläggskostnader som
den nya servicecentralen åtminstone i övergångsskedet
medför och den sannolika förhöjningen i utrymmeskostnaderna,
inleds den finansiella förstärkningen
av universiteten snarare med ett minustecken.
Produktivitetsprogrammet kommer också att leda till
att universitetsforskarna och –lärarna åläggs allt fler
administrativa och byråkratirelaterade uppgifter vilka
självklart minskar den tid som är avsedd för kärnverksamheten.
I fjol publicerade Statistikcentralen en
omfattande utredning som visade att de administrativa
uppgifterna redan nu fyller en oskäligt stor del
av arbetstiden.
Processen som skall förvandla universiteten från
räkenskapsverk till offentligrättsliga institutioner eller
privata stiftelser är i full gång, och meningen är att
lagpropositionen skall lämnas till riksdagen redan
hösten 2009. Fastän den nya ekonomiska ställningen
i princip öppnar nya möjligheter är det svårt att föreställa
sig att förändringarna i sig skulle medföra tilläggsfinansiering.
Planerna bygger huvudsakligen på
privata donationer. Trots utvidgad rätt till skatteavdrag
är det inte självklart att till exempel industrin i
någon nämnvärd grad skulle utöka sin insats i finansieringen
av universiteten. I detta samband blir de
statsliga anslagen statsbidrag. Det finns en risk att den
offentliga finansieringens andel åtminstone inte kommer
att öka, snarare kan den minska. Dessutom har
det i många sammanhang konstaterats att slopandet
av universitetens status som räkenskapsverk leder till
avsevärda förändringar förutom i universitetsförvaltningen
även i personalens tjänsteförhållanden. Tills
vidare har man dock inte gjort en heltäckande granskning
av hur planerna skulle påverka personalens ställning.
Det finns alltså en stor risk att universiteten ingalunda
blir starkare, utan att de i framtiden kommer
att sakna tillräckliga finansiella resurser för att fortsätta
med vetenskaplig verksamhet. Då man samtidigt
har försvagat forskarnas rätt till sina uppfinningar
och talar för kontroll av arbetstid, dödar man forskarnas
och lärarnas arbetsmotivation, som är den viktigaste
förutsättningen för högklassig vetenskap. Allt
som allt verkar det som om hela det finländska universitetsväset
håller på att försvagas.
I Finland gör man inom många vetenskapsområden
forskning med internationellt anseende – ofta
befinner vi oss på den mångomtalade toppen. Nu är
det skäl att ge forskarna och lärarna arbetsro och tillräckliga
resurser för att de skall kunna koncentrera
sig på sina centrala uppgifter. Bara på så sätt kan våra
universitet bli starkare både nationellt och internationellt.
Risto Laitinen
Ordförande, Professorsförbundet
|