Den krävande chefsuppgiften

Ledarskap har varit ett centralt samtalsämne bland universitetsanställda speciellt ända sedan den nya universitetslagen trädde i kraft. Lagen jämte universitetens instruktioner har förstärkt ledarskapet på alla nivåer, och universiteten har i allt högre grad blivit linjeorganisationer. Fakultetsråden och motsvarande organ har bara få uppgifter idag.

Tidigare hette det att den som tar emot institutionschefens eller dekanens uppgift begår ett vetenskapligt självmord. I talesättet utkristalliseras det väsentliga: meriteringen baserar sig på forskning och publikationer, men en chef hinner varken forska eller skriva. Fortfarande får man höra om utvecklingssamtal där exempelvis en dekans personliga prestation värderas på basis av artiklar och tilläggsfinansiering inom det egna området. Ändå skulle lönesystemet tillåta beaktandet av chefsuppgiften som kriterium för lönesättning — ledarskap är ju en av de viktigaste uppgifterna i universitetssamfundet.

Förr lockades den minst motvilliga bli institutionschef. Numera är ledarskap en krävande vetenskaplig expertuppgift vid universitetet. Uppgiften kräver mångsidigt kunnande: av chefen krävs stark erfarenhet och position inom vetenskapen, förtrogenhet med universitetsarbetet, välgrundad strategisk vision, insikt om det internationella läget inom vetenskapsbranschen, täta akademiska och samhälleliga nätverk samt starkt kunnande i kommunikation och växelverkan.

Enligt Professorsförbundets medlemsenkät i våras är två tredjedelar av professorerna också chefer: rektorer, prorektorer, dekaner, institutionschefer, avdelningschefer eller ledare för forskningsgrupp. De som deltog i enkäten var missnöjda med universitetets sätt att stödja dem. I egenskap av chefer har de inte tillräckligt assisterande personal.

Det är rentav oroväckande att cheferna fortfarande saknar tillgång till information som behövs i ekonomisk uppföljning, fastän universitetslagen och den tillhörande ekonomiska praxisen varit i kraft redan i två och ett halvt år!

Enheternas chefer behöver all den hjälp de kan få. De måste få koncentrera sig på ledarskap i vetenskap och utbildning. De rutinmässiga förvaltningsuppgifterna kunde väl överlåtas till assisterande personal. Informationen gällande enhetens ekonomi och personal ska vara lättillgänglig och överskådlig. Varje chef ska ha tillgång till uppdaterad och för universitetsförhållanden skräddarsydd utbildning. Många av cheferna kan inte delta i omfattande utbildningsprogram, så det som behövs är gedigna eftermiddagssessioner tillsammans med andra chefer i motsvarande position.

Det har också efterlysts professionellt ledarskap till universiteten. Detta begrepp har dock flera betydelser. För någon är det lika med heltidsjobb som chef. Enligt någon annan innebär professionalitet att vederbörande förutom vetenskapliga meriter även skaffat utbildning i ledarskap. För en tredje betyder ordet professionalitet högklassigt och effektivt kunnande. En fjärde anser att en professionell chef kan leda vilken organisation som helst, utan att nödvändigtvis ha egen erfarenhet av akademiskt arbete.

Universitetssamfundet litar på de tre först nämnda professionella cheferna, men den fjärde godkänns inte. Att leda en universitetsenhet är en specialuppgift inom vetenskapen. Uppgiften bör också vara belönande och höja kompetensen under vederbörandes vetenskapliga karriär.

Maarit Valo
ordförande,
Professorsförbundet

• Artikkeli löytyy painetun lehden sivulta 5