Ledare

Talko

Nu är budgetmanglingen genomförd. Den goda nyheten är att universitetens finansiering ökar. Den så viktiga indexhöjningen återinförs och grundfinansieringen ökas med 40 miljoner euro. Å andra sidan är finansieringen av kontinuerlig inlärning fortfarande öppen. Inte heller finns det något förslag till finansiering av ett ökat antal studieplatser, vilket ändå vore viktigt om målet är att höja utbildningsnivån. I alla fall torde universiteten år 2020 kunna ha också annat än barkbröd på bordet. Stora investeringar är inte möjliga, men vi är upplagda för att föra Finland framåt.

Ökad finansiering har dock inte varit någon självklarhet. Organisationerna inom vetenskaps- och utbildningssektorn jobbade länge för ökad finansiering. Professorsförbundet, Forskarförbundet och Förbundet för undervisningssektorn vid universiteten YLL inledde samtal med politikerna för över ett år sedan. Också Finlands universitetsrektorers råd UNIFI, Rådet för yrkeshögskolornas rektorer Arene och Bildningsarbetsgivarna har aktivt deltagit i diskussionerna. Även studentorganisationerna Finlands studentkårers förbund SYL och Finlands studerandekårers förbund SAMOK har bidragit med värdefulla kommentarer. Vi bör inte heller glömma universitetens och forskningsanstalternas samt personalens nätverk och aktiva roll i samtalen. Jag vill tacka alla för samarbetet som säkert kommer att fortsätta och bli allt tätare.

Ett stort tack också till politiker ur alla partier för deras äkta vilja till diskussion. Under hösten 2018 och våren 2019 började vetenskapsförbundets gemensamma budskap ta form. Våra motiveringar syntes i partiernas valprogram och en del skrevs också in i regeringsprogrammet. Ett verkligt spänningsmoment blev den första budgetmanglingen. Det blev en riktig rysare mellan förslagen från Undervisnings- och kulturministeriet och Finansministeriet. Det första innehöll ett tilläggsanslag på 40 miljoner för universiteten medan beloppet i det senare var bara 10 miljoner. Lyckligtvis implementerades det förstnämnda, och för det förtjänar regeringen samt vetenskaps- och kulturministern ett stort tack.

Trots att statsbudgeten är av yttersta vikt för våra universitet och forskningsanstalter, bör vi dock värdera landets forskningsoch utvecklingsverksamhet som en helhet. Finansieringen av livslångt lärande är fortfarande öppen. Tanken att universitetsanställda helt enkelt skulle undervisa mera är omöjlig. Det skulle ju innebära att finansieringen av ökad undervisningsmängd skulle överföras till universitetsanställda. Å andra sidan är det lika omöjligt att helt enkelt distribuera undervisningsmaterialet gratis till allt större skaror. Upphovsmannen har sina rättigheter och materialen är i huvudsak upphovsmannens egendom.

Också finansieringen av forskning och utveckling i Finland har hamnat i efterkälken jämfört med våra viktiga partners. Enligt Statistikcentralens preliminära uppgifter från år 2018 har offentliga och privata satsningar i finländsk F&U sjunkit till 2,70 % av BNP. Det av många parlamentariker understödda målet att höja satsningarna till fyra procent av BNP verkar bli ouppnåeligt redan från början. Dock förklaras saken delvis av tillväxten i BNP.

Staten förmår inte ensam öka forskningsfinansieringen exempelvis till samma nivå som i Sverige, där man enligt Eurostat satsar cirka 1600 euro per capita på F&U. I Finland är beloppet 500 euro mindre per invånare. Skillnaden är så stor att jag önskar att någon sakkunnig ska förklara orsaken. Det är klart att man i Finland inte investerar tillräckligt i forskning och utveckling. Orsakerna ska utredas och elimineras omedelbart.

Det gångna året har präglats av intensivt samhälleligt samarbete mellan universitet och forskningsanstalter. I år firar också Professorsförbundet sitt 50-årsjubileum. Förutom medlemmarnas intressebevakning är förbundet engagerat i att utveckla förutsättningarna för fri forskning och forskningsbaserad undervisning vid universitet och forskningsanstalter. Så här under Jubileumsåret har det varit särskilt tacksamt att utföra detta talkoarbete med goda kumpaner.

---