Ledare

Arbetsplatsen skapar ramen för arbetsgemenskapen

Kännetecknande för det traditionella akademiska arbetet har varit friheten att inom godkända ramar själv få organisera sitt arbete. I dessa coronatider har situationen förändrats märkbart: ibland har tillträdet till arbetsplatsen varit förbjudet eller åtminstone starkt begränsat. Detta har väckt diskussion kring vikten av arbetsutrymmen och arbetsgemenskap. Arbetsplatsen är inte bara ett ställe där man jobbar. Där möts den egna arbetsgemenskapen.

Medan undervisningen genomgår en permanent virtualisering blir frågan om alternativa arbetsutrymmen allt viktigare. Har läraren eller forskaren köpt sig en bostad med det i åtanke att arbetsgivaren förutsätter att en allt större andel av arbetet utförs hemma? Det lönar sig framöver att beakta detta eftersom trenden säkert kommer att förstärkas.

Förflyttning av arbete från arbetsplats till hemmet är en inkomstöverföring från arbetstagare till arbetsgivare eftersom det lilla avdraget för arbetsrum i skattedeklarationen är ett ringa pris för köksbordshörnet. Samtidigt sparar arbetsgivaren en ansenlig summa i lokalkostnader.

När arbetandet varken har bestämd tid eller plats, hur mäter och följer man det? Förvånansvärt nog har några universitet fortfarande bestämmelser enligt vilka läraren under undervisningsperioderna måste vara fysiskt närvarande ett visst antal dagar i veckan.

Detta om något är ett kontroversiellt budskap. Detta strider även mot kollektivavtalet. Arbetsplatsens ledning meddelar att det är tillåtet att jobba hemma, på hubb eller i hörnet av något allaktivitetsutrymme, men samtidigt vill personalledningen tvinga de anställda till arbetsplatsen där det är möjligt att övervaka deras jobb.

Arbetstiden står bara approximativt i förhållande till kronologisk tid. Därför ökar arbetsplanens betydelse i planering av arbetet och arbetstiden. Här bör lärare och forskare skärpa sig: många gånger förblir arbetsplanen ogjord eller dess formuleringar så inexakta att planen inte är till någon hjälp i intressebevakningen.

Också förbunden ska skärpa linjen i sin kommunikation: arbetsplanens betydelse bör understrykas allt kraftigare, medan förbundsaktiva och förtroendemännen ska instrueras i hur framhäva vikten av detta.

Mängden olika arbetsuppgifter ökar ständigt. Men till skillnad från universum utvidgas den årliga arbetstiden på 1612 timmar inte av sig själv. Om timantalet överskrids bör man antigen underhandla om separat ersättning för extra arbete eller lämna några uppgifter ogjorda. Detta är en utmaning i synnerhet för chefsarbetet. Undervisnings- och kulturministeriet har utlovat en undersökning om personalens tidsanvändning – tydligen väntar den bara på startskottet.

För intressebevakarna orsakar det delvis påtvingade digisprånget gråa hår: vad allt räknar både arbetsgivaren och-tagaren som arbete?

I kollektivavtalet ingår en övre gräns fär maxantalet kontakttimmar. Även undervisningen via Zoom är mätbar om Zoomtimmarna är lika många som kontakttimmarna, men diverse kurskomponenter som är oberoende av tid och plats väntar fortfarande på en lösning.

I kollektivavalet från vintern 2020 kom man överens om en arbetsgrupp som skulle granska definitionen av undervisningens omfattning. Vi bör inte heller glömma att också visionsarbetet Högskolornas digitala inlärningsmiljöer 2030 förutsätter att bestämmelserna gällande kollektivavtalet ska vidareutvecklas.

Arbetsgivaren kan inte få öppen fullmakt att ur hatten dra en definition för hur mycket och vilka uppgifter lärarna och forskarna måste utföra.

Svensk översättning Leena-Maija Åberg-Reinke

---