Praxisen bör motsvara avtalen

Vi har inlett ett nytt läsår vars verksamhet styrs av det nya arbetsvillkorsavtalet, ofta kallat TES. I allt bör man följa det som stadgats i detta TES. Eftersom avtal ändå alltid brukar lämna rum för olika tolkningar, är det viktigt att garantera att TES tolkas och omsätts i praktiken på rätt sätt.

Arbetsvillkorsavtalen skiljer sig från tjänstevillkorsavtalen på den punkten att om arbetstagaren i praktiken har gett sitt godkännande till ett förfaringssätt kan detta förändra samma persons arbetsavtal, vilket betyder att de extra uppgifterna kan bli bestående och att de i fortsättningen måste skötas utan extra ersättning. Ifall vi i åratal har gått med på att undervisa och forska mera än vad som enligt avtalet kan krävas av oss, kan arbetsgivaren i fortsättningen hänvisa till detta. Med våra egna göranden och låtanden bidrar vi alltså till hurdana tolkningar av arbetsvillkorsavtalet som i fortsättningen anses vara korrekta. Det lönar sig också att komma ihåg att arbetarskyddsbestämmelserna förpliktar arbetsgivaren att se till att arbetet inte överlastar arbetstagaren. Man har i TES inte kommit överens om några som helst väsentliga ändringar till det som gällt tidigare. Således ska man – uttryckligen i höst -informera förtroendemännen om alla förändringar i arbetsvillkoren och förfaringssätten t.ex. i samband med arbetsplanerna. Detta gäller också sättet att räkna timlärararvodet. Även lönesystemet är i stort sett detsamma som tidigare – med alla sina problem som fortfarande väntar på sin lösning och som man så småningom borde börja underhandla om.

Avtalen gällande förtroendemännen och samarbetsförfarandet samt tillämpandet av dessa kommer att inta en central position i personalens intressebevakning. Där man ännu inte har undertecknat nya avtal ska man följa de gamla. Det får inte uppstå några avbrott i förtroendemannaverksamheten. Gällande de förtroendemän som sköter undervisningsbetonade uppgifter är det absolut nödvändigt att man kommer överens om lättnader i undervisningsmängden och om ett system där vikariearvoden utbetalas till institutionerna via centralförvaltningen. Förtroendemannaverksamheten kan inte axlas enbart på huvudförtroendemännen. Trots arbetsgivarens förväntningar kommer alla förtroendemän även i fortsättningen att ha mycket jobb, och huvudförtroendemännen hinner inte göra allt ensamma.

Förtroendemännen främjar goda relationer mellan arbetsgivaren och arbetstagarna. De kan lösa många problem innan dessa blir för stora. Samarbetslagen och –avtalen förutsätter att man underhandlar om allt som påverkar personalens ställning. Det lönar sig för arbetsgivaren att diskutera med huvudförtroendemännen och personalorganisationerna om hur samarbetsförfarandet på bästa sätt kan genomföras t.ex. i fall det inte finns något samarbetsråd.

Det tar sin tid att lära sig nya förfaringssätt, och de bästa resultaten uppnår man i en atmosfär som präglas av förtroende. I samtliga ärenden som gäller personalen bör man garantera att alla grupper får sin röst hörd, även på institutionsoch fakultetsnivå. På så sätt kan man undvika misstänksamhet och problem som den kan ge upphov till. Som ett exempel kan vi nämna tillställningar där man behandlar tillämpandet av TES: också representanterna för personalen ska få delta i dem. Därutöver behövs samarbete mellan personalorganisationerna och aktiva kontakter mellan huvudförtroendemännen och de medlemsgrupper som de representerar.

Tuula Hirvonen
Ordförande, Universitetslektorernas förbund