Universiteten har svikit avtalen
I ekonomins och EU-garantiernas virvlar har
den nya terminen inletts med allt osäkrare
förväntningar. Om nedskärningsförslagen gällande
universitetens finansiering förverkligas
i budgeten, kan också möjligheterna att under
följande förhandlingsrunda rätta till problem och
brister i universitetens arbetsvillkorsavtal (TES) verka
osäkra.
TES är ändå det som organisationerna vill uppnå,
för personalen har en stark känsla av att universitetet
har svikit, om nu inte personalen i sin helhet, så
åtminstone förväntningarna på rättvist bemötande,
samt brutit mot avtalets anda och bokstav.
Många av problemen i avtalet gäller inte pengar utan
kunde lösas i och med att universitetens personalledning
beslutar att följa avtalet såsom det är skrivet och
som man tillsammans kring förhandlingsbordet har
kommit överens om.
Vid vissa universitet verkar styrelseordföranden
eller förvaltningsdirektören faktiskt begripa att universiteten
bör följa arbetsvillkorsavtalet i sin helhet.
Då detta inte är fallet överallt, behöver avtalet komplettering
och precisering.
I undervisningsbetonade, dvs. lektorernas, universitetslektorernas
och universitetslärarnas uppgifter
har den bristande punkten i avtalet varit arbetstiden
och det lönearv som blev kvar från det nya lönesystemet.
Efter universitetsreformen var utgångspunkten
den att personalens anställningsvillkor skulle förbli
oförändrade. Dock tolkas avtalet om arbetstiden ofta
så att de i avtalet nämnda undervisningstimmarna utgör
minimiantalet i stället för att vara det maximiantal
lektioner som kan inrymmas i arbetsplanens 1 600
arbetstimmar.
Det förekommer t.o.m. sådana tolkningar att en
lektor med 392 kontakttimmar om året nog hinner
forska några hundra timmar därtill. Varje erfaren lärare, chef och beslutsfattare som är sin uppgift vuxen
vet att detta inte är realistiskt om man sköter sin undervisning
väl och ger studerandena så bra undervisning
och handledning som möjligt, vilket dessa ju är
berättigade till.
Ett tema i förhandlingarna är också problemen
med att tillämpa lönesystemet samt statistiksamarbetet.
Olika originella – och egensinniga – tolkningar av kravnivåernas kriterier leder till tvister som i sista
hand löses i domstolen, vilket inte alls vore nödvändigt
om avtalet tillämpades i samma anda under vilken
det undertecknades.
Då kunde vi ha ett belönande och motiverande lönesystem
såsom det i tiderna var tal om.
Statistiksamarbetet och förtroendemännens möjligheter
att få information inför förhandlingar på lokalnivå
måste förbättras ifall arbetsgivaren vill att avtalen ska
innehålla potter som man kan förhandla om på lokalnivå.
Om en äkta förhandling kan vi tala först när
parterna är jämställda och har tillgång till samma information.
Sommarens goda nyhet kom från Nyslott där Östra
Finlands universitet hade fattat det ansvarsfulla och
konstruktiva beslutet att låta lärarutbildningen fortsätta.
Vi önskar flera dylika beslut som stöder universitetens
uppgift att ge både utbildning och bildning.
Tuula Hirvonen
Ordförande
Förbundet för undervisningssektorn
vid universiteten YLL
- Artikkeli löytyy painetun lehden sivulta 4
|