Systemen återspeglar värderingar
Nyligen beslöt Östra Finlands universitet
att se över professorernas löner
eftersom dessa statistiskt sett hamnat
efter deras lönenivå vid de övriga universiteten.
Ett medel att rätta till situationen
fanns inom systemet: i stället för våren 2013
utförs bedömningen av den personliga prestationen
för professorernas del redan hösten 2012. Det är på
sin plats att rätta till snedvridningarna i avlöningen.
Det ligger i de anställdas intresse att arbetsgivaren
finansierar detta med egna medel – de tidigarelagda
förhöjningarna på basis av den personliga prestationen
finansieras av Östra Finlands universitet.
Även de övriga personalgrupperna har önskat en
översyn av lönenivån.
Det som saknas är information, för sedan 2006
har personalrepresentanterna inte erhållit relevant
information om löneskillnaderna mellan olika uppgifter
inom varje universitet.
UEF:s smarta drag för att rätta till löneproblemet visade
att systemet är styvt bara om man vill det. Vid
behov är det flexibelt. Det gläder men också oroar
oss. Varför? Lönesystemen ger universiteten maktbefogenheter
som inte ingår i de nuvarande avtalen.
Universitetens lönesystem är en del av arbetsvillkorsavtalet
som är ett allmänbindande minimiavtal. I
avtalet ingår bl.a. den lägsta tillåtna lönen. Vid varje
universitet är det bedömningsgrupperna som ansvarar
för bedömningen av arbetets svårighetsgrad. Som
utgångspunkt har flera bedömningsgrupper universitetens
karriärmodeller och yrkesbeteckningar. Den
lokala karriärmodellen är ofta resultatet av universitetsarbetsgivarens
ensidiga beslut. Modellerna omfattar
vissa kravnivåer som tillämpas som om de var
lokala avtal, vilket de huvudsakligen inte är – för att
nå denna status krävs förhandlingar med personalen.
Systemet för bedömningen av den personliga prestationen
förnyas år 2013. Enligt arbetsgivaren är det
inte möjligt att vara oenig om bedömningen. Om det
vid tidpunkten för bedömningen inte finns pengar för lönepåslag har ingen i enheten presterat bättre än
tidigare. Ifall pengar finns får de som mest förbättrat
sin prestation en förhöjning.
Allmänt taget är det institutionerna som vet vem
som presterat mest.
Även om systemet fungerar visar det dock tydligt
den förskjutning som arbetsgivarna inom företagslivet
och industrin trånar efter: förutom de allmänna
höjningarna ger systemet inte automatiskt några som
helst påslag, utan så många förhöjningar som möjligt
baserar sig på enskilda beslut. För att ta ett sådant
beslut krävs en bättre prestation.
Utbildningsstigen är inte komplett utan varje beståndsdel.
De för oss livsviktiga forskarna på internationell
toppnivå kan koncentrera sig på sina uppgifter
medan en del av undervisnings- och forskningspersonalen
såväl på kurser som individuellt handleder
och utbildar en väldig mängd studenter (vilkas
avlagda studiepoäng utgör en stor del av basen för
universitetens finansiering). God undervisning och
handledning påverkar varje hörn av samhället. Som
bäst återspeglas god utbildning i varje skede av en
utexaminerad magisters eller doktors karriär. Ur
samhällets synvinkel kan det knappast finnas produktivare
verksamhet än högklassig utbildning som
miljöekologer och skogsexperter, läkare och historiker,
lärare och konstnärer, diplomingenjörer och
ekonomister kan ösa ur då de bygger upp samhället
och framtidens företag. För denna utbildning ansvarar
en motiverad och kunnig universitetspersonal.
Motsvarar våra löne- och karriärsystem verkligen det
krävande utbildningsuppdraget och dess inverkan på
samhället?
Seppo Sainio
ordförande
Förbundet för undervisningssektorn vid universiteten YLL
- Artikkeli löytyy painetun lehden sivulta 5
|