Kvalitet, kvalitet, kvalitet
Alla talar om kvalitet och detta vill ha. Universiteten
är inget undantag. Man lägger ett hårt tryck
på universiteten då man förväntar sig att de ständigt
skall kunna producera alltmer högklassig
forskning och undervisning. Men vad är kvalitet,
vem definierar den och hur bör den mätas?
Begreppet kvalitet är svårdefinierbart, enligt vissa
rentav omöjligt. Det går lätt att definiera vad man
väntar sig av ett par kvalitetsskor eller en kvalitetsväska
men hur definiera och mäta högklassig
skolning, forskning och undervisning? Men trots
att det är komplicerat att definiera begreppet kvalitet
är det svårt att acceptera en förenklad tankegång
som går ut på att kvalitet utgör just det som
för stunden mäts.
Vi lever i en värld där universitetspersonalens
arbetsinsats, forskning och undervisning ständigt
mäts och evalueras. Det är på få arbetsplatser där
personalen utsetts för lika regelbunden utvärdering
och hård konkurrens som på universiteten.
Därför riktas det kritik såväl mot själva evalueringarna
som mot de kvantitativa indikatorerna.
Man vill ha de kvalitativa indikatorerna med i
spelet. Men hur lätt går det?
Sverige kan statuera exempel på detta. Man
skall ta i bruk “Kvalitetsbaserad resurstilldelning”
vars underlag utgörs av studenternas självständiga
arbete, lärosätets självvärdering och platsbesök
samt enkät till studerande och alumner. Som indikatorer
har man kunskap och förståelse inom
området för utbildning, förmåga till kritiskt
tänkande, förmåga till problemlösning, förmåga
att göra bedömningar med hänsyn till samhälleliga
och etiska aspekter, förmåga att förmedla och
diskutera sin kunskap samt beredskap att möta
arbetslivets krav och förändringar. Denna resurstilldelning
som är fast anknuten till kvalitet har
debatterats hela det gångna året i Sverige. Fackföreningarna
och universitetens personal den högsta
ledningen inkluderad är förbannade över denna
utveckling. Den centrala orsaken till detta är
naturligtvis att man ej kommit överens om en gemensam
syn på begreppet kvalitet.
Man kommer att förnya innehållet i resurstilldelningen
även hos oss från och med 2013 och
kvalitet väntas få en större tyngd vid utdelningen av resurser. Sveriges exempel visar dock klart att
det inte kommer att bli en lätt uppgift. Gamla
faktorer såsom studieprocessernas kvalitet, effektivitet
och inflytande samt forskningens kvalitet,
tillgodogörande av kunskap och internationalisering
kommer att ha en central betydelse.
Oberoende av mätformatet vet forskarna att
kvaliteten på det egna arbetet inte mäts av längden
på publikationsförteckningen utan av den
tyngd och uppskattning som forskarsamfundet
tilldelar publikationen i fråga. Även många nobelisters
“track-record” avslöjar att antalet publikationer
inte är den avgörande faktorn. Internationalisering
innebär något annat än beräkningar
om hur många forskare som trampar omkring en
bestämd tidslängd i världen vid en given tidpunkt.
Inflytande åter beror på samhällets förmåga
att ta emot och tillgodose kunskap. Kommer
årets nobelpris i ekonomi gällande arbetslöshetsteorin
att lösa problemet med varför mängden arbetslös
skolad arbetskraft och antalet lediga arbetsplatser
inte möts. Universiteten producerar
ständigt kvalitativ kunskap för beslutsfattarna.
Ifall denna användes till kloka beslut skulle det tas
som ett tecken på kvalitativ handlingskraft.
Universitetsreformen ställer ständigt nya krav
på resurstilldelningen, vilket syns i ett växande
antal mätningar och evalueringar. Universitetens
personal upplever detta som tilltagande övervakning
och minskat förtroende. Mätningarna och
evalueringarna förbrukar en hel del resurser och
det förefaller som om förhållandet mellan pris
och kvalitet inte är i balans.
Europa kommissionens senaste pådrag “umap”
är en uppsättning indikatorer, som siktar på
att kartlägga det europeiska högskolelandskapet
på ett mångdimensionellt och transparent sätt.
Det finns alltså inget slut på evalueringar och ranking
listor.
Då detta är min sista ledare vill jag rikta ett
varmt tack till Acatiimi läsarna och önska er alla
god fortsättning.
Ragna Rönnholm
ordförande, Forskarförbundet
|